Book of Common Prayer
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
Herren håller vad han lovat
1-2 Halleluja, prisa Herren! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta för alla som tillhör honom, ja för hela församlingen! Allt det han gör är stort och väldigt och alla som ser det försöker att förstå det,
3 för hans under bevisar hans ära, majestät och eviga godhet.
4 Vem kan glömma de under han gör, under fyllda av barmhärtighet och nåd?
5 Han ger mat till dem som ärar honom. Han glömmer aldrig det förbund han ingått med Israel.
6 Han har bevisat hur mäktig han är genom att ge dem deras land, fastän landet hade varit ett hem för många andra folk.
7 Allt han gör är rätt och gott, och hans lagar kan man lita på.
8 De förlorar aldrig sin giltighet utan består. Han har gett dem till oss för att visa oss vad sanning och rättfärdighet är.
9 Han befriade sitt folk och slöt ett evigt förbund med dem. Vilket heligt och respektingivande namn han har!
10 Hur kan människor bli visa? Enda sättet att lära sig vishet är att ta Gud på allvar, för man växer i vishet genom att lyda hans lagar. Prisa hans namn i evighet!
Gud välsignar den som lever för honom
112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.
2 Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.
3 Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.
4 Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.
5 Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.
6 Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.
8 Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.
9 Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.
10 De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
Folket anklagas
6 Hör vad Herren säger till sitt folk:Stå upp och lägg fram din sak inför mig! Låt bergen och höjderna vara vittnen till din anklagelse!
2 Ja, lyssna ni berg till Herren! Han anklagar sitt folk Israel och ska dra det inför rätta.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort, eftersom ni vänder er bort från mig? Tala om för mig varför det är slut på ert tålamod! Svara mig!
4 Det var jag som förde er ut ur Egypten, lät er slippa slaveriets bojor och gav er Mose, Aron och Mirjam till hjälp.
5 Kommer ni inte ihåg, mina barn, hur Balak, kungen i Moab, försökte besegra er genom förbannelsen från Bileam, Beors son, men hur jag fick honom att välsigna er i stället? Det är sådan barmhärtighet jag har visat er gång på gång. Kommer ni inte alls ihåg vad som hände vid Sittim och Gilgal och hur jag välsignade er där?
6 Hur ska vi kunna ställa till rätta vad vi har gjort? frågar ni. Ska vi komma fram inför Herren med brännoffer och årsgamla kalvar? Nej!
7 Även om ni offrade tusentals baggar och floder av olivolja, skulle det behaga honom? Skulle han bli nöjd då? Om ni offrade era äldsta barn, skulle det göra honom glad? Skulle han då förlåta er synd? Naturligtvis inte!
8 Nej, han har talat om för er vad det är han vill: att ni gör det som är rätt och barmhärtigt och vandrar i ödmjukhet inför Gud.
9 Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.
10 Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.
11 Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.
12 Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.
13 Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.
15 För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.
16 Jag ber er att ta mig till föredöme.
Jesus befriar en flicka från en ond ande
21 Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.
22 En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.
23 Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.
24 Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.
25 Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!
26 Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.
27 Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.
28 Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®