Book of Common Prayer
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!
154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.
155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.
156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!
157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.
158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.
159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!
160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.
161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.
162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!
165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.
166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.
167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.
168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.
169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!
170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!
171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.
172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.
173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!
174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.
175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.
Lycklig är den som lyder Herren
128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.
2 Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.
3 Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.
4 Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.
5 Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.
6 Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
Rätt och rättvisa ska segra
2 Ni som ligger vakna om nätterna och tänker ut onda planer ska få er dom. När morgonen gryr skyndar ni er att göra allt det onda ni planerat.
2 Om ni vill ha ett stycke land eller någon annans hus, även om det är allt han har, så tar ni det genom bedrägeri, hot och utpressning.
3 Men Herren Gud säger: Jag ska ge igen för er ondska. Ingenting kan hindra mig. Ni kommer inte att ha någonting att vara stolta över när jag är färdig med er.
4 Då ska era fiender håna er och sjunga nidvisor om er: Det är slut med oss, vi är ruinerade. Gud har skickat oss långt bort och gett vårt land till andra.
5 Andra ska dra upp gränserna för er. Herrens folk ska bo på den plats de skickas till.
6 Tala inte på det sättet, säger folket. Håll inte på med sådana saker. Något så hemskt kommer aldrig att hända oss.
7 Är det rätt av folket i Israel att komma med ett sådant svar? Tror ni att Herrens Ande tycker om att behöva tala på det sättet? Nej, hans varningar är för ert eget bästa, för att få er på rätt väg igen.
8 Men fram till den här stunden har mitt folk rest sig upp mot mig. Ni lurar skjortan av dem som litar på er.
9 Ni har kastat ut änkor ur deras hus, och barn har ni berövat deras rätt.
10 Ge er i väg härifrån! Det här är inte längre ert land och ert hem. Ni har förstört det med er ondska, och nu blir ni utkörda!
11 Om en drucken profet kom och talade till er om vinets glädje skulle ni säkert lyssna!
12 Den tid kommer, Israel, när jag ska samla ihop den kvarleva som återstår och föra er tillsammans igen som får i sin fålla, som en hjord på bete.
13 Herren ska bana väg för er ut ur fångenskapen och tillbaka till ert eget land. Herren själv ska vara er kung och gå före er.
Paulus förs till Caesarea
23-24 Sedan kallade han på två av sina officerare och sa: Beordra tvåhundra soldater att vara klara att marschera till Caesarea klockan nio i kväll, tillsammans med tvåhundra spjutkastare och sjuttio ryttare. Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.
25 Sedan skrev han följande brev till landshövdingen:
26 Från Claudius Lysias.Till Hans excellens landshövdingen Felix. Varmaste hälsningar.
27 Den här mannen greps av judarna. De skulle just till att döda honom när jag skickade ut soldater för att befria honom, för jag fick veta att han är romersk medborgare.
28 Sedan tog jag honom till deras råd för att försöka få reda på vad han hade gjort.
29 Jag förstod snart att det var något som hade att göra med deras judiska religion, och alltså ingenting som bör bestraffas med fängelse eller döden.
30 Men när jag fick höra talas om att man planerade att mörda honom, beslöt jag att skicka honom till dig. Jag tänker uppmana hans åklagare att komma med sina anklagelser till dig.
31 Samma natt förde soldaterna enligt sina order Paulus till Antipatris.
32 De återvände till kasernen nästa morgon och lät sedan ryttarna fortsätta med honom till Caesarea.
33 När de kom fram till Caesarea överlämnade de brevet till landshövdingen och förde också in Paulus till honom.
34 Han läste brevet och frågade sedan Paulus varifrån han kom.Kilikien, svarade Paulus.
35 Jag ska ta upp ditt fall när dina åklagare kommer, sa landshövdingen. Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras i fängelset i kung Herodes palats.
Jesus skingrar Johannes tvivel
18 Johannes döparens lärjungar fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde. När de berättade det för Johannes
19 skickade han två av dem till Jesus för att fråga: Är du verkligen Messias? Eller ska vi fortsätta vänta på honom?
20-22 När de båda lärjungarna fann Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Och blinda gav han deras syn tillbaka. När de ställde de frågor, som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom allt vad ni sett och hört här i dag: blinda ser, lama går, leprasjuka blir fullständigt botade, döva hör igen, döda återvänder till livet, och de fattiga får höra de goda nyheterna.
23 Och säg också: 'Lycklig är den som inte förlorar tron på mig.'
24 När de hade gått talade Jesus till folket om Johannes och sa: Hurdan var den man som ni gick ut i öknen för att se? Var han svag som ett grässtrå, som böjer sig för varje växling i vinden?
25 Var han klädd i dyrbara kläder? Nej, män som lever i lyx hittar man i palatsen, inte ute i öknen.
26 Var han en profet? Ja, han är mer än en profet.
27 Han är den som Skriften talar om när den säger: 'Se! Jag sänder ut min budbärare framför dig, för att röja väg för dig.'
28 Av alla människor är ingen större än Johannes. Och ändå är den minste i Guds rike större än han.
29 Och alla som hörde Johannes predika, till och med de mest ogudaktiga av dem, höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt. Och Johannes döpte dem,
30 alla utom fariseerna och laglärarna. De förkastade Guds plan och vägrade låta döpa sig av honom.
31 Vad ska jag säga om sådana människor? frågade Jesus. Vad ska jag likna dem vid?
32 De är som barn som leker på gatan och ropar till sina kamrater: Ni tycker inte om att vi leker bröllop, och ni tycker inte om att vi leker begravning.
33 Johannes döparen var ofta utan mat och drack inte en droppe vin i hela sitt liv, och då sa ni: 'Han måste vara galen!'
34 Men jag äter och dricker vin, och då säger ni: 'Se hur han äter! Och dricker gör han också! Och han är god vän med syndare och umgås med allt slags löst folk!'
35 Men ni kan förstås alltid bortförklara era motsägelser!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®