Book of Common Prayer
33 Herren låter floderna torka upp,
34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.
35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.
36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och
37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!
38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.
39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,
40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.
41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.
42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.
43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!
Gud, visa din makt!
1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.
3 Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.
4 Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,
5 för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.
6 Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.
7 Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.
8 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.
9 Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
Herren regerar
33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!
2 Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!
3 Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!
4 Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.
5 Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.
6 Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.
7 Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.
8 Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.
9 När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.
10 Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,
11 men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
Som en fars kärlek
11 När Israel var ett barn älskade jag honom som en son och förde honom ut ur Egypten.
2 Men ju mer jag kallade på honom, desto mer gjorde han uppror mot mig, offrade till Baal och frambar rökelse till avgudar.
3 Jag undervisade honom i hans barndom, jag lärde honom att gå och jag bar honom i mina armar. Men han förstår inte att det var jag som räddade honom till livet.
4 Som en man leder sin bästa oxe ledde jag Israel framåt med kärlek och omtanke. Jag lyfte av honom oket och såg själv till att han fick mat att äta.
5 Men mitt folk ska vända tillbaka till fångenskap. Assyrien ska härska över dem därför att de inte vill vända tillbaka till mig.
6 Krig ska svepa fram över deras städer. Deras fiender ska storma in genom portarna och ta dem till fånga i deras fästningar.
7 Mitt folk har beslutat att överge mig, och därför har jag dömt dem till slaveri. De ska inte komma undan även om de ropar till mig!
8 Men hur ska jag kunna överge dig, Israel? Hur kan jag låta dig gå? Hur ska jag kunna behandla dig som jag behandlade Adma och Seboim? Mitt hjärta ropar högt av smärta. Jag längtar så efter att få hjälpa dig!
9 Nej, jag ska inte straffa dig så mycket som min vrede kräver. Jag kan inte låta dig gå under, för jag är Gud och inte en människa. Jag är den Helige, som bor ibland er, och har inte kommit för att förgöra er.
17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'
19 'Men Herre
20 Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'
21 Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'
22 Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!
23 De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
24 Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.
25 När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?
26 Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!
27 Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.
28 Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.
29 Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Om att älska sina fiender
27 Lyssna allesammans! Älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er.
28 Be om lycka över dem som förbannar er. Kalla ned Guds välsignelse över dem som misshandlar er.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så låt honom slå dig på den andra också! Om någon vill ta din rock, så ge honom skjortan också.
30 Ge vad du har till den som ber om det. Och när man tar något som är ditt, så bekymra dig inte om att få det tillbaka.
31 Behandla andra som du vill att de ska behandla dig.
32 Tror ni att ni förtjänar beröm för att ni älskar dem som älskar er? Till och med de gudlösa gör det.
33 Och om ni bara gör gott mot dem som gör gott mot er, är det så märkvärdigt? Det gör ju syndare också!
34 Och om ni lånar ut pengar bara till dem som kan betala tillbaka, vad är det för värde med det? Även de mest ondskefulla människor lånar till sina vänner mot löfte om full återbetalning.
35 Älska era fiender! Gör gott mot dem. Låna ut till dem. Och oroa er inte för att de inte kommer att betala tillbaka. Då ska er belöning bli stor, och ni handlar verkligen som Guds barn, för han är ju själv god mot dem som är otacksamma och onda.
36 Försök att visa lika mycket medlidande som er Far gör.
Om att kritisera andra
37 Kritisera aldrig, döm aldrig, för ni får igen det. Om ni är beredda att förlåta andra, så kommer ni att få förlåtelse.
38 Och om ni ger, så kommer ni att få. Er gåva kommer att återvända till er i fullt och rågat mått, packat och skakat för att ge plats för mer - och det kommer att flöda över. Det mått ni använder när ni ger - stort eller litet - kommer att användas för att mäta vad som ges åt er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®