Book of Common Prayer
Gud straffar och räddar sitt folk
1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.
4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.
5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,
6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.
7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.
8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.
9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.
10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.
11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.
13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!
14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.
15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.
16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel
22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.
23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster
24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!
25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.
26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.
27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.
28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,
29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,
30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.
31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.
32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.
33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.
34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.
35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.
36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.
37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.
38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.
40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!
41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.
42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.
43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.
44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.
45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!
46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.
47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.
48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.
49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.
51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
Ester inför kungen
5 Tre dagar senare tog Ester på sig den kungliga manteln och gick in på den inre gården, där kungen satt på sin tron vänd mot ingången.
2 När han fick se drottning Ester stå där på den inre gården, räckte han ut guldspiran mot henne och välkomnade henne. Ester gick då fram och rörde vid spetsen på spiran.
3 Vad önskar du, drottning Ester? frågade kungen henne. Vad du än begär ska jag ge dig, om det så skulle vara hälften av mitt rike!
4 Jag skulle önska att Ers Majestät och Haman kom till en fest som jag har förberett för er i dag, svarade Ester.
5 Kungen vände sig till sina rådgivare och befallde: Kalla på Haman omedelbart! Senare på dagen infann de sig till den festmåltid som Ester hade anordnat.
6 Medan de njöt av vinet frågade kungen Ester: Tala nu om för mig vad du egentligen vill, så ska du få det, även om det är hälften av mitt kungarike!
7-8 Min önskan, min allra djupaste önskan är, att om Ers Majestät verkligen älskar mig och vill göra någonting för mig, så ska ni komma tillbaka i morgon tillsammans med Haman till den festmåltid jag ska förbereda, och då ska jag tala om vad det hela handlar om, svarade Ester.
Haman retar sig på Mordokai
9 Haman var på ett strålande humör när han lämnade festen. Men när han i palatsporten fick syn på Mordokai, som varken reste sig eller på något annat sätt visade vördnad, blev han ursinnig.
10 Han behärskade emellertid sin ilska och fortsatte hem, och där samlade han sina vänner och sin hustru Seres.
11 Han skröt för dem om sin rikedom, om sina många barn och om den befordran kungen hade gett honom och att han blivit den störste mannen i riket näst efter kungen själv.
12 Och för att imponera ännu mer sa han: Drottning Ester inbjöd förutom kungen bara mig till den middag hon gjort i ordning för oss, och i morgon ska vi träffa henne igen!
13 Men den som förstör alltsammans för mig är den där juden Mordokai, som sitter i kungens port och vägrar att buga sig för mig.
14 Du ska bygga en tjugofem meter hög galge och be kungen att få hänga Mordokai i den i morgon, och sedan kan du gå till festen och känna dig nöjd och glad, föreslog hans hustru Seres och alla hans vänner. Det tyckte Haman var ett bra förslag, så han gav order om att galgen skulle byggas.
12 Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.
13 De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.
14 Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.
15 Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.
16 Och han gick ut ur rådssalen.
17 Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.
Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem
18 Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.
19 När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.
20 De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.
21 Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.
22 Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.
Apollos blir undervisad i Efesos
23 När han varit där en tid återvände han till Galatien och Frygien och besökte alla de troende och uppmuntrade dem och hjälpte dem att växa i Herren.
24 En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.
25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.
27 Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.
28 När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.
15 Alla väntade att Messias snart skulle komma, och de frågade Johannes om det möjligen var han.
16 Men Johannes svarade dem och sa: Jag döper bara med vatten, men snart kommer en som har mycket större makt än jag. Ja, jag är inte ens värd att vara hans slav. Han ska döpa er i den helige Andes eld.
17 Han ska skilja agnarna från vetet och samla vetet i sin lada. Men agnarna ska han kasta i en eld som aldrig slocknar.
18 Också på många andra sätt förmanade han folket och lät dem höra det glada budskapet.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19-20 Men när Johannes offentligt kritiserat Herodes, fursten i Galileen, för hans förhållande med sin svägerska Herodias och för allt annat ont han gjort, satte Herodes Johannes i fängelse och lade så ytterligare en synd till sina övriga.
Johannes döper Jesus
21 En dag var Jesus med bland de många människor som Johannes döpte. När han hade blivit döpt och stod där och bad öppnades himlen.
22 Den helige Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva. Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son, min utvalde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®