Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
5 I kungapalatset fanns det en jude från Benjamins stam, som hette Mordokai, son till Jair, sonson till Simei och sonsons son till Kis.
6 Han hade tagits tillfånga och förts i landsflykt till Babylon samtidigt med Juda rikes kung Jekonja och många andra judar, när Nebukadnessar intog Jerusalem.
7 Mordokai hade en mycket vacker ung kusin, Hadassa, eller Ester, som hon också kallades. Hennes föräldrar var döda och Mordokai hade därför tagit hand om henne och fostrat henne som sin egen dotter.
8 Till följd av kungens befallning var nu Ester en av många flickor som fördes till kungens harem i Susans borg.
15 När det blev Esters tur att gå in till kungen, följde hon de råd som hovmannen Hegai gav henne och klädde sig efter hans instruktioner. Alla som såg Ester kunde inte annat än beundra henne för hennes skönhet.
16 Ester blev hämtad till kungens palats i den tionde månaden, Tebet, under hans sjunde regeringsår.
17 Kungen blev mer förtjust i Ester än i någon annan kvinna. Han tog därför den kungliga kronan och satte den på hennes huvud och förklarade att hon skulle vara drottning i stället för Vasti.
18 För att fira denna händelse ordnade han en fest till hennes ära för alla sina furstar och tjänare. Han gav generösa gåvor till alla och lät utlysa en allmän helgdag.
19 Vid ett senare tillfälle var också ett antal unga kvinnor samlade vid palatset. Mordokai hade vid denna tid fått tjänst hos kungen.
20 Ester hade följt Mordokais råd och ännu inte talat om för någon att hon var judinna. Hon lydde honom alltjämt som om hon fortfarande bodde i hans hus.
21 En dag, när Mordokai var i tjänst i palatset, råkade han höra att Bigetana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten till palatset, var missnöjda med kungen och planerade att mörda honom.
22 Mordokai berättade detta för drottning Ester, som i sin tur lät kungen få veta vad Mordokai hade hört.
23 En undersökning visade att männen var skyldiga, de spetsades på pålar och deras kroppar hängdes upp till allmänt beskådande. Detta blev antecknat i den krönika som fördes under kung Ahasveros regeringstid.
Paulus i Athen
16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han mer och mer upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.
17 Han gick till synagogan, och där talade han till judarna och de gudfruktiga greker som fanns där, och varje dag talade han på torget till alla som råkade vara där.
18 Han träffade också några av de epikureiska och stoiska filosoferna. När han berättade för dem om Jesus och att han uppstått från de döda, reagerade de genom att ropa: Han pratar smörja, eller han försöker pracka på oss en främmande religion.
19 De tog honom med sig till Areopagen. Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, sa de,
20 för det är ganska märkliga saker du har att säga, och allt är nytt för oss.
21 Detta var egentligen inget ovanligt för alla athenare, så väl som alla utlänningar i Athen, tycks använda all sin tid till att diskutera de senaste idéerna på modet.
22 Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,
23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.
24 Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.
25 Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.
26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.
27 Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.
28 För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'
29 Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.
30 Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.
31 Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.
32 När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.
33 Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,
34 men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Jesus sammanfattar sitt budskap
44 Jesus ropade till folket: Om ni tror på mig så tror ni också på Gud.
45 För när ni ser mig så ser ni den som har sänt mig.
46 Jag har kommit som ett ljus för att lysa i denna mörka värld, så att alla som tror på mig inte längre ska behöva vandra i mörkret.
47 Om någon hör mig och inte lyder mig så dömer inte jag honom, för jag har kommit för att frälsa världen, inte för att döma den.
48 Men alla de som säger nej till mig och inte lyssnar till mig kommer att dömas på domens dag av de ord som jag har talat.
49 För detta är inte mina egna tankar, utan jag har sagt er vad Fadern vill att jag ska säga er.
50 Jag vet att hans ord leder till evigt liv, och vad han ber mig säga, det säger jag.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®