Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
Bildad både anklagar och ger hopp
8 Då svarade Bildad från Sua Job:
2 Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
3 Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
4 Dina barn syndade mot honom och han straffade dem.
5 Men om du ber till den Allsmäktige
6 så hör han din bön och besvarar den med upprättelse, om du är ren och god.
7 Det du redan hade uppnått kan inte jämföras med den framgång han vill välsigna dig med.
8 Fråga de gamla och lär av dina förfäder!
9 Vi är ännu unga och oerfarna.
10 Men gångna tiders visdom ska lära dig. Andras erfarenhet ska tala till dig och påminna dig
20 Men lyssna! Gud kommer inte att förkasta den oskyldige, och inte heller att välsigna den skyldige.
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt och glädjerop.
22 De som hatar dig ska få skämmas, och de onda ska förgöras.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Vad skulle han göra? Just då hade männen som sänts ut av Cornelius hittat huset och stod utanför porten,
18 och de frågade om det var där som Simon Petrus bodde.
19 Under tiden, medan Petrus ännu var omtumlad av synen, sa den helige Ande till honom: Tre män har kommit för att träffa dig.
20 Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.
21 Då gick Petrus ner. Jag är mannen ni söker, sa han. Vad är det ni vill?
22 Då berättade de för honom om den romerske officeren Cornelius: Han är en god och from man och mycket omtyckt av judarna. Nu har en ängel sagt till honom att skicka efter dig för att du ska låta honom veta vad Gud vill att han ska göra.
23 Petrus bjöd in dem och gav dem logi över natten. Dagen därpå följde han med dem, och även några andra troende från Joppe följde med.
24 Nästa dag kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.
25 När Petrus steg in i huset föll Cornelius bävande på knä framför honom och tillbad honom.
26 Men Petrus sa: Res dig upp! Jag är inte någon gud!
27 Då reste han sig och de samtalade med varandra en stund, och sedan gick de in i rummet där de andra hade samlats.
28 Petrus sa till dem: Ni vet att det är emot den judiska lagen att jag går in i ett icke-judiskt hem på det här viset. Men Gud har genom en uppenbarelse lärt mig att jag aldrig ska nedvärdera någon människa.
29 Därför kom jag så snart ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.
30 Cornelius svarade: För fyra dagar sedan bad jag som vanligt just så här dags på eftermiddagen då plötsligt en man klädd i skinande kläder stod framför mig.
31 Han sa till mig: 'Cornelius, dina böner har blivit hörda och Gud kommer ihåg hur generös du varit.
32 Skicka nu några män till Joppe och kalla hit Simon Petrus, som bor i garvaren Simons hus nere vid stranden.'
33 Därför skickade jag omedelbart efter dig, och jag är glad att du kom så snart. Nu är vi alla här inför Herren och väntar ivrigt på att få höra vad han har sagt till dig att du ska berätta för oss!
14 Mitt under festligheterna gick Jesus upp till templet och predikade öppet,
15 och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. Hur kan han veta så mycket när han aldrig har gått i våra skolor? frågade de sig.
16 Då talade Jesus om det för dem: Vad jag lär er är inte mina egna tankar, utan Guds, och han har sänt mig.
17 Om någon av er bestämmer sig för att helhjärtat göra Guds vilja så kommer han verkligen att förstå om min undervisning är från Gud eller bara mina egna ord.
18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära, men den som ärar den som har sänt honom är en god och trovärdig person.
19 Ingen av er lyder Moses lagar. Varför angriper ni då mig för att jag bryter dem? Och varför tänker ni döda mig för detta?
20 Folket svarade: Du är galen! Vem försöker döda dig?
21-23 Jesus svarade: Jag botade en man på sabbaten, och ni undrar om det var rätt. Men vad gör ni själva? Arbetar ni inte på sabbaten varje gång ni lyder Moses lag angående omskärelsen och omskär era söner. Det gör ni därför att Mose har föreskrivit att omskärelsen ska utföras på den åttonde dagen, men egentligen är det stamfäderna som har infört detta och inte Mose. Om det nu är tillåtet att utföra omskärelsen på en sabbat, varför ska då jag dömas för att jag botade en man på sabbaten?
24 Tänk igenom det här, och ni ska se att jag har rätt.
25 En del av de människor som bodde i Jerusalem sa till varandra: Är det inte den här mannen som de försöker döda?
26 Men här står han och predikar offentligt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att våra ledare äntligen har insett att han verkligen är Messias?
27 Men hur kan han vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. Men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.
28 Då ropade Jesus med hög röst där han predikade i templet så att alla kunde höra: Ja, ni känner mig och vet var jag föddes och växte upp, men den som har gett mig mitt uppdrag honom känner ni inte. Han är sanningen.
29 Jag känner honom därför att jag kommer från honom, och han har sänt mig till er.
30 Helst av allt skulle de judiska ledarna ha velat arrestera honom, men ingen gjorde det för Guds tid var ännu inte inne.
31 Men många av besökarna i templet trodde på honom, och de sa: Vilka under väntar man sig egentligen att Messias ska göra, som den här mannen inte har gjort?
De religiösa ledarna försöker gripa Jesus
32 När fariseerna fick veta att folket talade i smyg om honom, skickade de tillsammans med översteprästerna ut poliser för att gripa Jesus.
33 Under tiden sa Jesus till folket: Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig.
34 Ni ska söka efter mig, men inte finna mig. Och ni kan inte komma dit där jag är.
35 De judiska ledarna blev förbryllade av påståendet. Vart tänker han ta vägen? frågade de. Kanske tänker han lämna landet och predika sin lära bland judar i andra länder, eller rentav för grekerna?
36 Och vad menar han med att säga: 'Ni ska söka efter mig och inte finna mig
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®