Book of Common Prayer
Guds ord och Guds lagar
119 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt.
2 Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja,
3 de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar.
4 Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem.
5 Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem!
6 Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte.
7 När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt!
8 Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud.
10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig!
11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden.
12 Käre Herre, lär mig dina bud!
13 Jag har läst dina lagar och
14 är mera glad för dem än för rikedom.
15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem.
16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem.
17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.
19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.
20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.
21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.
22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!
23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.
24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.
Gud håller vad han lovat
1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?
3 Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.
4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?
6 Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.
7 Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.
8 Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,
9 även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.
Hur länge till, Herre
1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?
3 Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?
4 Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!
5 Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.
6 Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.
Det finns ingen som gör något gott
14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.
3 Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!
4 De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?
5 Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.
6 Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.
7 O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
Job svarar Elifas
6 Då svarade Job:
Job frågar Gud
7 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.
2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.
3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.
6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.
7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.
8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.
9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,
10 och för alltid vara borta från hem och familj.
11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!
12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?
13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.
16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?
18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?
19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?
20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea bodde en romersk arméofficer som hette Cornelius. Han var befälhavare vid det italienska regementet.
2 Han och hela hans familj ärade Gud och var mycket fromma. Han gav generöst pengar till välgörenhet och var en flitig bedjare.
3 En eftermiddag när han var helt vaken, ungefär klockan tre, fick han i en syn se en Guds ängel som kom emot honom.Cornelius, sa ängeln.
4 Cornelius stirrade skräckslagen på ängeln. Vad vill du, Herre? frågade han.Och ängeln svarade: Gud har hört dina böner och märkt din stora generositet.
5-6 Skicka nu några män till Joppe för att hämta en man som heter Simon Petrus och som bor hos garvaren Simon nere vid stranden.
7 Så snart ängeln hade försvunnit, kallade Cornelius på två av sina tjänare och en from soldat, som var en av hans personliga livvakter.
8 Han berättade för dem vad som hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9-10 Nästa dag när de närmade sig staden, gick Petrus upp på husets takterrass för att be. Det var mitt på dagen och han var hungrig och väntade på att få något att äta, men plötsligt fick han se en syn och blev helt tagen av den.
11 Han såg himlen öppnas, och något som såg ut som en stor segelduk upphängd i sina fyra hörn och som sänktes ner till marken.
12 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar som alla var förbjudna för judarna att äta.
13 Sedan sa en röst till honom: Slakta djuren och ät!
14 Aldrig Herre, svarade Petrus, jag har aldrig i hela mitt liv ätit sådana djur, för de är förbjudna i vår judiska lag.
15 Rösten talade igen: Säg inte emot Gud. Om han säger att något är rent, så är det rent.
16 Samma syn upprepades tre gånger. Sedan drogs duken upp till himlen.
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta gick Jesus till Galileen och vandrade från by till by för han ville hålla sig borta från Jerusalem, där de judiska ledarna planerade att döda honom.
2 Men snart var det dags för lövhyddefesten, en av de årliga judiska helgerna,
3 och Jesu bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i festligheterna.Gå dit där fler människor kan se dina under, sa de.
4 Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du verkligen gör så märkliga under så visa det då för hela världen.
5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Jesus svarade: Det är ännu inte dags för mig att gå. Men ni kan gå när som helst,
7 för världen har ingen orsak att hata er. Men mig hatar den därför att jag inte upphör med att anklaga den för synd och ondska.
8 Gå ni, jag kommer senare, när tiden är inne.
9 Han stannade alltså kvar i Galileen.
Jesus undervisar öppet i templet
10 Men när hans bröder hade gett sig iväg till Jerusalem gick han också dit i hemlighet, men aktade sig för att bli sedd av folket.
11 De judiska ledarna försökte få tag på honom under festligheterna och frågade om någon hade sett honom.
12 Och bland folket diskuterade man mycket om honom. Några sa: Han är en underbar man, medan andra sa: Nej, han bedrar hela folket.
13 Men ingen hade mod nog att försvara honom offentligt för de var rädda för de judiska ledarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®