Book of Common Prayer
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
Herren håller vad han lovat
1-2 Halleluja, prisa Herren! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta för alla som tillhör honom, ja för hela församlingen! Allt det han gör är stort och väldigt och alla som ser det försöker att förstå det,
3 för hans under bevisar hans ära, majestät och eviga godhet.
4 Vem kan glömma de under han gör, under fyllda av barmhärtighet och nåd?
5 Han ger mat till dem som ärar honom. Han glömmer aldrig det förbund han ingått med Israel.
6 Han har bevisat hur mäktig han är genom att ge dem deras land, fastän landet hade varit ett hem för många andra folk.
7 Allt han gör är rätt och gott, och hans lagar kan man lita på.
8 De förlorar aldrig sin giltighet utan består. Han har gett dem till oss för att visa oss vad sanning och rättfärdighet är.
9 Han befriade sitt folk och slöt ett evigt förbund med dem. Vilket heligt och respektingivande namn han har!
10 Hur kan människor bli visa? Enda sättet att lära sig vishet är att ta Gud på allvar, för man växer i vishet genom att lyda hans lagar. Prisa hans namn i evighet!
Gud välsignar den som lever för honom
112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.
2 Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.
3 Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.
4 Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.
5 Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.
6 Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.
8 Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.
9 Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.
10 De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
Elifas tar till orda
4 Elifas från Teman svarade Job:
2 Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?
3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.
5 Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.
6 Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?
12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.
13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.
14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,
15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.
16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:
17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'
18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!
20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.
21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.
Guds underbara tron
4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!
2 Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.
3 Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.
4 Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.
5 Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.
6 Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.
7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.
8 Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.
9 Och när varelserna ger ära och pris och tack till honom som sitter på tronen, han som lever i evighet,
10 faller de tjugofyra äldste ner framför honom och tillber honom, och kastar sina segerkransar framför honom och sjunger:
11 Herre, du är värdig att ta emot äran och lovet och makten, för du har skapat allting. Eftersom du ville det, blev det skapat och kom till.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.
2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.
5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.
6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®