Book of Common Prayer
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
15 Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig? invände hon. Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!
16-17 Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:Mitt hår har aldrig blivit klippt, sa han. Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.
18 Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare.Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till, sa hon.De kom och hade med sig pengarna till henne.
19 Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.
20 Då ropade hon: Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson. Simson vaknade och tänkte: Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.
21 Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,
22 men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23-24 Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern.Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss! ropade de när de såg honom bunden med kedjor. Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!
25-26 I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom.Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem.
27 Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.
28 Då bad Simson till Herren och sa: Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind.
29 Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.
30 Herre, låt mig dö med filisteerna, bad han.Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.
31 Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.
Förmaningar och hälsningar
13 Detta är tredje gången som jag kommer på besök till er. Tänk på att Skriften säger oss att om två eller tre har blivit vittnen till synd så måste den bestraffas.
2 Jag har redan varnat dem som har syndat. Det gjorde jag när jag senast var hos er. Nu varnar jag dem och alla andra om igen, precis som jag gjorde då. Den här gången är jag beredd att straffa dem strängt, och jag kommer inte att se mellan fingrarna med något.
3 Jag ska ge er alla de bevis ni vill ha på att det är Kristus som talar genom mig. Kristus är inte svag när han handlar med er, utan han är en stark och mäktig kraft i er.
4 Hans svaga, mänskliga kropp dog på korset, men nu lever han genom Guds mäktiga kraft. Vi är också svaga i våra kroppar precis som han var, men nu lever vi och är starka på samma sätt som han är det, och vi har all Guds kraft till förfogande när vi ska ta itu med er.
5 Granska er själva. Är ni verkligen kristna? Klarar ni provet? Känner ni Kristi närvaro och kraft alltmer inom er? Eller låtsas ni bara vara kristna, medan ni i verkligheten inte alls är det?
6 Jag hoppas att ni kan hålla med om att jag har klarat provet och verkligen tillhör Herren.
7 Jag ber att ni ska leva på ett riktigt sätt, inte därför att det ska bli en fjäder i hatten för oss och bevisa att vår undervisning är riktig. Nej, vi vill att ni ska leva rätt, även om vi själva är föraktade.
8 Det är vår uppgift att alltid uppmuntra det som är sant och att aldrig gå emot det.
9 Om bara ni är starka så är vi glada över att vara svaga och föraktade. Vår högsta önskan är att ni ska bli mogna kristna.
10 Jag skriver detta till er nu och hoppas att jag inte ska behöva ta itu med er och bestraffa er när jag kommer. Jag vill hellre använda den auktoritet som Herren har gett mig till att göra er starka, inte till att straffa er.
11 Och så till sist, mina kära bröder, säger jag: Var glada! Väx till i Kristus! Ta fasta på vad jag har sagt till er! Lev i harmoni och frid! Kärlekens och fridens Gud ska vara med er!
25 I folksamlingen fanns en kvinna, som i tolv år lidit av inre blödningar.
26 Hon hade plågats mycket under åren och behandlats av många läkare. Hon hade använt alla sina pengar för att bli frisk, men hade inte blivit bättre utan snarare sämre.
27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde försiktigt vid hans kläder.
28 Hon tänkte nämligen: Om jag bara kan röra vid hans kläder kommer jag att bli frisk.
29 Och så snart hon hade rört vid honom, stannade blödningen av och hon visste att hon var frisk.
30 Jesus kände genast att helande kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om och frågade: Vem rörde vid mina kläder?
31 Hans lärjungar sa till honom: Här tränger folk på från alla håll och så frågar du vem som rörde vid dig!
32 Men han såg sig omkring för att få veta vem det var som hade gjort det.
33 Kvinnan blev förskräckt, och när hon förstod vad som hänt henne kom hon darrande fram och föll ner vid hans fötter och talade om vad hon hade gjort.
34 Då sa Jesus till henne: Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid. Du är fri från din sjukdom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®