Book of Common Prayer
Har Gud inte hållit sitt ord
1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.
3 Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.
4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!
6 Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.
7 För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.
8 I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.
10 Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.
11 Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.
12 Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.
13 Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!
14 Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.
17 De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.
18 Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!
19 Ja, Herren själv är vår beskyddare, och han, Israels Helige, har gett oss vår kung.
20 I en syn talade du för länge sedan till dina trogna tjänare och sa: Jag har utvalt en ung man bland folket till att bli kung.
21 Det är min tjänare David! Med helig olja har jag smort honom till kung.
22 Jag ska göra honom stark och mäktig.
23 Hans fiender ska inte besegra honom. Inte heller ska de ogudaktiga människorna kunna störta honom.
24 Jag ska slå ner hans motståndare framför ögonen på honom och utrota dem som hatar honom.
25 Jag ska skydda honom och alltid välsigna honom, och därför att jag ger honom mitt stöd ska han bli mäktig.
26 Hans rike ska sträcka sig från floden Eufrat till Medelhavet,
27 och när han ber ska han säga: 'Du är min Gud, min Far och min frälsnings klippa.'
28 Jag ska ge honom en förstfödd sons alla rättigheter och göra honom till den mäktigaste kungen på jorden.
29 Jag ska älska honom i evighet och hålla mitt löfte till honom. Mitt förbund med honom kommer aldrig att ta slut.
30 Hans kungasläkt ska aldrig dö ut, och en arvinge till honom ska alltid vara kung.
31-33 Om hans barn inte lyder mina lagar och inte följer dem, och om de inte håller mina bud, kommer jag att straffa dem för deras trolöshet.
34 Men jag ska aldrig sluta att älska David eller svika mitt löfte.
35 Nej, jag ska inte bryta mitt förbund, och jag tänker inte ändra på ett enda ord av vad jag har sagt,
36-37 för jag har lovat David - och en helig Gud kan aldrig ljuga - att hans ättlingar ska få regera till tidens slut.
38 Hans tron ska bestå för all framtid liksom månen, mitt trofasta vittne i skyn!
39 Varför har du då övergett mig? Varför är du så vred mot den som du har utvalt till kung?
40 Har du upphävt ditt förbund med din tjänare? Du har ju kastat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner murarna i den stad, som skyddade honom, och raserat varje borg som försvarade honom.
42 Alla som har kommit dit har plundrat honom och grannfolken har hånat honom.
43 Du har låtit hans fiender segra, och de är glada.
44 Du har gjort hans vapen obrukbara och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet som kung och vält omkull hans tron.
46 Du har gjort honom gammal i förtid, ja, du har klätt honom i vanära.
47 Herre, hur länge ska detta fortsätta? Ska du hålla dig gömd för mig i evighet? Hur länge kommer din vredes glöd att vara?
48 Tänk på hur kort du har gjort människans livstid. Du har skapat henne till att leva ett flyktigt ögonblick.
49 Ingen människa kan leva för evigt. Vem kan komma undan döden?
50 Herre, var finns nu den kärlek du brukade bevisa mig? Var är den trohet du lovade David?
51 Herre, se hur alla människor föraktar din tjänare!
52 Dina fiender hånar mig, mig som du smorde till kung.
53 Trots detta är Herren välsignad i evighet! Amen, ja, amen!
Jefta anfaller Efraims stam
12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Som straff tänker vi bränna ner ditt hus och även dig.
2 Jag frågade er, men ni vägrade komma, svarade Jefta. Ni svek oss just när vi var i stort behov av hjälp.
3 Själv riskerade jag mitt liv och drog ut i strid utan er, och Herren hjälpte mig att besegra fienden. Vad ger det er för rätt att börja strida mot oss?
4 Jefta blev förargad över glåporden från Efraims män. De påstod nämligen att männen i Gilead var avskummet från Efraim och Manasse. Jefta mobiliserade därför sin armé och gick till anfall mot Efraim.
5 Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé, och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden blev han förhörd.Tillhör du Efraims stam? frågade männen från Gilead. Den som nekade till detta,
6 uppmanades att säga schibbolet. Om det då blev sibbolet i stället för schibbolet, dödades han omedelbart. På så sätt fick 42.000 efraimiter sätta livet till.
7 Jefta var Israels domare i sex år, och när han dog begravde man honom i en av Gileads städer.
Många blir botade av apostlarna
12 Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.
13 Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.
14 Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.
15 Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16 Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.
18 De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.
19 Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:
20 Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.
21 De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.
22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:
23 Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.
24 När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.
25 Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.
26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 En kväll efter mörkrets inbrott kom en av judarnas ledare, en farisé som hette Nikodemos,
2 för att samtala med Jesus. Herre, sa han, alla vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Dina under är tillräckliga bevis för detta.
3 Jesus svarade: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.
4 Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?
5 Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.
6 Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.
7 Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt.
8 På samma sätt som du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.
9 Vad menar du? frågade Nikodemos.
10-11 Jesus svarade: Du är ju en ansedd judisk lärare, och ändå förstår du inte detta. Jag talar om för dig vad jag vet och har sett, och ändå tror du mig inte.
12 Men om du inte ens kan tro mig när jag berättar för dig om sådant som händer här bland människorna, hur ska du då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?
13 För ingen människa har varit i himlen, bara Människosonen som kommit ner till jorden.
14 Och så som Mose hängde upp kopparormen på en påle i öknen, på samma sätt måste jag bli upphängd på en påle,
15 så att alla som tror på mig kan få evigt liv.
16 För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.
17 Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem.
18 De som tror på honom blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda för att de inte tror på Guds ende Son.
19 Och domen är grundad på detta faktum: ljuset från himlen kom till människorna, men de älskade mörkret mer än ljuset för deras handlingar var onda.
20 De hatade det himmelska ljuset, eftersom de ville synda i mörkret. De höll sig borta från ljuset för de var rädda att deras synder skulle avslöjas.
21 Men de som däremot gör vad som är rätt, kommer med glädje till ljuset för att alla ska kunna se att de gör vad Gud vill.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®