Book of Common Prayer
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!
15 När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.
16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.
18 Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
21 Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.
23 Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!
24 Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.
25 O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.
26 Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.
27 Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!
28 Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.
29 Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!
30 Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.
31 Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.
32 Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.
33 Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.
36 Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Israel har brutit förbundet med Gud
2 En dag kom Herrens ängel upp från Gilgal till Bokim och talade till Israels folk: Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag lovat era förfäder, och jag sa att jag aldrig skulle bryta mitt förbund med er,
2 om ni å er sida inte ingick några fredsfördrag med folken som bodde i landet. Jag uppmanade er att riva ner deras avgudaaltaren, men varför har ni varit olydiga?
3 Jag ska inte längre hjälpa er att driva bort folken som bor här i landet. I stället ska de göra livet surt för er, och deras gudar ska bli en ständig frestelse för er.
4 När ängeln slutat tala började folket att gråta högt.
5 Därför fick platsen heta Bokim, som betyder 'Platsen där folket grät'. Där offrade de till Herren.
11 De gjorde mycket som Herren uttryckligen hade förbjudit, bland annat att tillbe Baal, kananeernas gud.
12-14 De vände sig bort från Herren, den Gud som deras förfäder hade älskat och tillbett och som hade fört dem ut ur Egypten, och började i stället att tillbe grannfolkens avgudar.Därför flammade Herrens vrede upp mot hela Israel. Han överlämnade dem till deras fiender, därför att de hade övergett honom för Baal och Astarterna.
15 När Israel drog ut i strid mot sina fiender stängde Herren vägen för dem. Han hade tidigare varnat Israel och sagt att han inte skulle hjälpa dem om de övergav honom.
16 Men han utsåg domare bland folket, som skulle rädda dem från deras fiender.
17 Men folket brydde sig inte heller om att lyssna till domarna utan fortsatte att bryta mot Herrens bud och att tillbe avgudar. De avfärdade mycket snart sina fäders tro och vägrade att följa Herren.
18 Varje domare räddade under sin livstid Israels folk från dess fiender, för Herren tyckte synd om dem när de jämrade sig över det förtryck de fick utstå. Därför hjälpte han dem så länge domaren levde,
19 men så snart domaren var död slutade de upp att göra det som var rätt och handlade värre än deras förfäder hade gjort. De började på nytt tillbe hedningarnas gudar och tog efter de hedniska grannfolkens seder.
20 Då blossade Herrens vrede upp mot Israel igen, och han förklarade: Eftersom detta folk har brutit det förbund jag upprättade med deras förfäder,
21 ska inte heller jag längre driva bort de fiender som fortfarande var obesegrade när Josua dog.
22 I stället ska jag använda dessa nationer för att pröva mitt folk och se om det vill lyda mig, som deras förfäder gjorde.
23 Herren lät alltså den tidigare befolkningen bo kvar i landet.
En sista förmaning
17 Och nu är det bara en sak till jag vill säga, innan jag avslutar det här brevet. Håll er borta från dem som orsakar splittring och berövar människor deras tro, sådant som inte stämmer med det som ni har lärt er om Kristus.
18 Sådana lärare arbetar inte för Herren Jesus, utan bara för att tjäna på det själva. De är goda talare, och godtrogna människor luras ofta av dem.
19 Men alla vet att ni är trofasta och sanna. Det gör mig mycket glad. Jag vill att ni alltid ska ha klart för er vad som är rätt och inte ha något att göra med det som är orätt.
20 Fridens Gud kommer snart att krossa Satan under era fötter. Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er alla.
21 Min medarbetare Timotheos och mina landsmän Lucius, Jason och Sosipatros sänder sina innerliga hälsningar.
22 Jag, Tertius, som skriver det här brevet åt Paulus, sänder också mina hälsningar som en kristen broder.
23 Gaius säger att vi måste hälsa till er från honom. Jag är hans gäst, och församlingen träffas här i hans hem. Erastos, stadskamrern, skickar också sina hälsningar och likadant gör Quartus, en kristen broder.
24 Herrens, Jesu Kristi, nåd må vara med er alla.
25-27 Jag överlämnar er åt Gud, som kan göra er starka och fasta i Herren, precis som jag har undervisat er om. Ni som inte är av judisk härkomst har fått del av Guds frälsningsplan, som har hållits hemlig från tidens början. Men i enlighet med vad profeterna sagt och efter Guds befallning, predikas nu detta budskap överallt, för att människor världen runt ska komma till tro på Kristus och lyda honom. Gud, som ensam är vis, tillhör äran genom Jesus Kristus, vår Herre, i evighet, Amen.HälsningarPaulus
Jesus förs bort för att korsfästas
32 På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata (det betyder Huvudskalleberget).
34 Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det.
Jesus blir korsfäst
35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning.
36 Sedan satte de sig ner för att vakta honom.
37 Och man satte upp en skylt över hans huvud med texten: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Också två brottslingar korsfästes samma morgon, en på var sida om honom.
39 Och de som gick förbi kastade glåpord åt Jesus och skakade på huvudet och sa:
40 Är det du som kan riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar. Om du är Guds Son så hjälp dig själv och kliv ner från korset!
41-43 Också översteprästerna och de judiska ledarna gjorde sig lustiga över honom och hånade honom: Han hjälpte andra, men sig själv kan han inte hjälpa! Ska han vara Israels kung? Kom ner från korset, så ska vi tro på dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp och att han är Guds Son. Låt oss nu se om Gud hjälper honom.
44 På samma sätt hånade de båda brottslingarna honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®