Book of Common Prayer
Övervunnen rädsla
1-3 Herre, var barmhärtig mot mig! Hela dagen har fiendetrupperna ryckt fram. Många är stolta över att få strida mot mig. De längtar efter att kunna besegra mig!
4-5 Men när jag är rädd, sätter jag mitt hopp till Gud. Jag litar på dina löften. Vad kan vanliga dödliga människor göra mot mig, så länge jag litar på dig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gömmer sig överallt och lyssnar efter mina steg och väntar på ett lämpligt tillfälle att döda mig.
8 De tror att de ska lyckas! Men låt dem inte göra det, Herre! Slå dem till marken i din vrede!
9 Du har sett hur jag plågad har irrat omkring. Alla mina tårar har du räknat, ja du har antecknat varenda en av dem i din bok.
10 Den dag jag ropar till dig om hjälp, kommer striden att vända och mina fiender att fly! Därför vet jag att Gud är på min sida!
11-12 Jag tror på Gud och prisar honom för hans löften. Jag är inte rädd för någonting som dessa människor skulle kunna göra mig!
13 Herre, jag ska utan att tveka göra vad jag har lovat dig.
14 Tack för att du har räddat mig undan döden och styrt mina steg, så att jag inte har fallit. Därför får jag leva vidare i din närhet och vandra i livets ljus.
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
Hela folket lovar att följa Herren
16 Och folket svarade: Vi skulle inte kunna tänka oss att överge Herren och tillbe andra gudar.
17 För det var ju Herren, vår Gud, som befriade våra förfäder från slaveriet i Egypten. Han är den Gud som gjorde så många märkliga under inför folkets ögon under vandringen genom öknen och som räddade oss från våra fiender, när vi vandrade genom deras länder.
18 Det var Herren som drev ut amoreerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi väljer alltså Herren, för det är bara han som är Gud.
19 Men Josua svarade folket: Ni kan inte tillbe Herren, för han är en helig Gud. Han kommer inte att ha överseende med era synder och er olydnad.
20 Om ni överger honom och tillber andra gudar kommer han att förgöra er, fastän han har vårdat sig om er under så lång tid.
21 Vi väljer Herren! svarade folket.
22 Ni har själva sagt det. Ni har nu valt att lyda Herren, sa Josua. Ja, vi har fattat vårt beslut! svarade de.
23 Då måste ni förstöra alla avgudar ni äger, sa Josua till dem. Ni måste lyda Herren, Israels Gud.
24 Ja, vi ska tjäna och lyda Herren och ingen annan, förklarade folket ännu en gång.
25 Josua ingick ett förbund med dem den dagen i Sikem, och han upprättade ett förbund mellan dem och Gud.
26 Josua antecknade folkets svar i Guds lagbok och tog en stor sten och rullade fram den under den stora ek som stod vid Herrens tält.
27 Den här stenen har hört allt Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord, förklarade Josua.
28 Sedan skickade han hem folket till de olika delarna av landet.
29 En tid därefter dog han, 110 år gammal.
30 Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaas.
31 Israel lydde Herren under hela Josuas livstid och fortsatte att göra det så länge de ledare levde, som hade bevittnat de märkliga under som Herren gjort för Israel.
32 Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Sikem, på den mark som Jakob hade köpt för 800 kronor av Hamors söner. (Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.)
33 Och Eleasar, Arons son, dog och begravdes i Efraims bergsbygd i Gibea, den stad som hans son Pinehas hade blivit tilldelad.
Personliga hälsningar
1-2 Foibe, en kristen syster från staden Kenchreai, kommer snart och hälsar på er. Hon har arbetat troget i församlingen. Ta emot henne som er syster i Herren och hälsa henne välkommen. Hjälp henne på alla sätt ni kan, för hon har varit ett stöd för många som varit i svårigheter, bland dem också jag själv.
3 Hälsa Prisca och Aquila. De har varit mina medarbetare när det gäller Jesu Kristi verk.
4 Faktum är att de har riskerat livet för min skull, och jag är inte den ende som är tacksam till dem. Alla icke-judiska församlingarna är det.
5 Var snälla och hälsa också alla dem som möts till gudstjänster i deras hem. Hälsa min gode vän Epainetos. Han var den förste i Asien som blev en kristen.
6 Hälsa också Maria, som har arbetat så hårt för att hjälpa oss.
7 Likaså Andronikos och Junias, båda av judisk härkomst, och som satt med mig i fängelse. De har stort anseende bland apostlarna och blev kristna före mig. Hälsa dem varmt.
8 Hälsa Ampliatus som jag har så mycket gemensamt med i tron.
9 Och Urbanus, vår medarbetare, och den älskade Stachys.
10 Hälsa också Apelles, som har gått igenom mycket för Kristus. Hälsa också dem som arbetar i Aristoboulos hus.
11 Hälsa Herodion, min landsman. Hälsa de kristna slavarna i Narkissos hus.
12 Hälsa Tryfaina och Tryfosa, Herrens arbetare och Persis, som har arbetat så hårt för Herren.
13 Hälsa från mig till Rufus, som Herren har utvalt, och också till hans mor, som har varit som en mor för mig.
14 Hälsa också Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de andra bröderna som de är tillsammans med.
15 Hälsa Filologos, Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de kristna som de är tillsammans med.
16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla församlingar här skickar hälsningar till er.
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till upplopp, bad han om ett handfat med vatten och inför folkmassan tvättade han sina händer och sa: Jag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert!
25 Och folkmassan skrek tillbaka: Hans blod kan gärna komma över oss och över våra barn!
26 Då släppte Pilatus Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till de romerska soldaterna för att de skulle föra bort honom och korsfästa honom.
Romerska soldater hånar Jesus
27 Men först tog de honom till kasernen där hela vaktstyrkan kallades samman.
28 Där klädde de av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa
29 och gjorde en krona av törntaggar, som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. Leve judarnas kung! skrek de.
30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Sedan de hade plågat honom på detta sätt, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®