Book of Common Prayer
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
3-5 Men när hiveerna i Gibeon hörde vad som hänt i Jeriko och Ai beslöt de sig för att försöka rädda sig med list. De skickade sändebud till Josua, klädda i gamla och utslitna kläder. Det såg ut som om de varit på väg länge, med trasiga skor, utslitna packsäckar på åsnorna, sönderspruckna och lagade vinsäckar och mögligt bröd.
6 När de kom fram till Israels läger i Gilgal sa de till Josua och männen i Israel: Vi kommer från ett avlägset land och skulle vilja sluta ett fredsfördrag med er.
7 Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten? svarade israeliterna hiveerna. För i så fall kan vi inte sluta något fredsfördrag med er.
8 Vi vill gärna vara era slavar, svarade de.Men vad är ni då för ena? frågade Josua. Varför kommer ni hit till oss?
9 Vi kommer från ett land mycket långt borta, fortsatte de. Vi har hört talas om Herrens, er Guds makt och om allt han gjorde i Egypten.
10 Vi vet om vad ni gjort med amoreernas kungar Sihon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan.
11 Därför sa de äldste och folket till oss: 'Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och förklara att vår nation är beredd att bli deras tjänare och allierade.'
12 Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och mögligt.
13 De här vinsäckarna var nya, men nu är de gamla och spruckna, och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa och påfrestande resa.
14-15 Till slut trodde Josua och de andra ledarna på dem. De brydde sig inte om att fråga Herren utan undertecknade ett fredsfördrag med dem. Och ledarna i Israel bekräftade överenskommelsen med en bindande ed.
16 Tre dagar senare kom det fram att männen i själva verket var nära grannar till Israel.
17 Israels armé drog då omedelbart iväg för att undersöka saken och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
18 Men på grund av eden som Israels ledare hade avlagt inför Herren Gud kunde de inte anfalla städerna, och israeliterna opponerade sig mot sina ledare för att de hade ingått fredsfördraget.
19 Men deras ledare svarade: Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem, och det löftet måste vi hålla.
20 Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden kommer Herrens vrede över oss.
21 Folket i Gibeon blev alltså israeliternas tjänare och fick hugga ved och bära vatten åt dem.
Tänk på andra först
1-2 Även om vi har ett rent samvete inför Herren i det vi gör så kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi måste ta hänsyn till andras tvivel och osäkerhet. Låt oss göra det som är bäst för våra medmänniskor, så att de byggs upp i sin tro på Gud.
3 Kristus tänkte inte på sig själv. Skriften säger: Alla förolämpningar mina fiender riktar mot mig, träffar också mig.
4 Dessa ord som skrevs ner för länge sedan står där för att ge oss tålamod och uppmuntran, så att vi med förväntan kan fortsätta att se fram emot att Gud uppfyller alla sina löften.
5 Min önskan är att Gud, som ger tålamod, fasthet och uppmuntran, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra och med Jesus Kristus som ert föredöme.
6 Då kan vi allesammans med en mun lovprisa Herren och ge äran åt Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Far.
De troendes gemenskap
7 Ta hand om varandra på samma sätt som Kristus har tagit sig an oss. Då blir Gud ärad.
8 Kom ihåg att Jesus Kristus kom för att visa att Gud håller sina löften, och för att hjälpa judarna.
9 Och kom ihåg att han också kom för att alla andra ska bli frälsta och ära Gud för hans barmhärtighet mot dem. Det var det som psalmisten menade när han skrev: Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken.
10 Och på ett annat ställe säger han: Gläd er alla ni främmande folk tillsammans med hans folk, judarna.
11 Eller: Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk.
12 Och profeten Jesaja sa: Det ska komma en tronföljare från Ishais familj, och han ska bli kung över de främmande folken. De kommer att sätta sitt hopp till honom och ingen annan.
13 Därför ber jag för alla er som inte är judar att Gud som ger er hopp, ska fylla er med glädje och frid i er tro på honom, genom den helige Andes kraft som verkar i er.
Petrus förnekar att han känner Jesus
69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En flicka kom fram till honom och sa: Du var tillsammans med Jesus, och ni kommer båda från Galileen.
70 Men Petrus protesterade högljutt. Jag vet inte ens vad du talar om, fräste han.
71 Senare lade en annan flicka märke till honom i porten och sa till dem som stod runt omkring: Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.
72 Petrus nekade igen, och nu svor han på det: Jag känner inte ens den här mannen.
73 Men efter en stund kom de män som stått där fram till honom och sa: Vi vet att du är en av hans lärjungar. Vi hör på din dialekt att du kommer från Galileen.
74 Petrus började då förbanna och svära. Jag har aldrig sett den här mannen, sa han. Just då gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal kommer du att förneka mig tre gånger. Och han gick förtvivlad ut och grät.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®