Book of Common Prayer
En bröllopssång för kungen
1-2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar! Jag ska skriva en sång till kungen. Jag har så mycket att säga. Ja, min tunga är som pennan hos den mest inspirerade diktare.
3 Du är den skönaste av alla.Du har verkligen talets gåva.Gud kommer alltid att välsigna dig.
4 Rusta dig, du mäktige kung,i din majestätiska glans.
5 Dra ut i triumf,försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan!Ja, gå framåt till stora segrar!
6 Dina pilar är vassa,de träffar dina fiender mitt i hjärtat.Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din makt kommer att bestå i evighet.Du regerar över ditt folk med rättvisa.
8 Du älskar det som är gottoch hatar det onda.Därför har Gud, din Gud,gett dig mer glädjeän någon annan.
9 Alla dina kläder doftar av dyrbar parfym. I dina palats, dekorerade med elfenben, spelas skön musik.
10 Kungadöttrar finns bland kvinnorna vid ditt hov. Och till höger om din tron står drottningen som bär juveler av finaste guld.
11-12 Du kungadotter, lyssna nu till vad jag säger. Tänk inte mer på ditt folk och din släkt. Du är vacker och kungen gläder sig åt din skönhet. Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Invånarna i staden Tyrus, de rikaste människorna i vår tid, kommer att överösa dig med gåvor och försöka skaffa sig förmåner hos dig.
14 Bruden, kungens dotter, väntar i sin kammare, klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 Hon är strålande vacker och går fram till kungen med sina bröllopstärnor i släptåg!
16 Under glädje och jubel går de i procession in genom palatsportarna!
17 Även dina söner kommer en dag att bli kungar och regera som dina förfäder. Och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska se till att ditt namn äras från generation till generation. Ja, jordens folk ska prisa dig i all framtid!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
Israel utplånar Ai
8 Du ska inte vara rädd eller modlös, sa Herren till Josua. Samla nu hela armén och gå till Ai, för nu är det dags att besegra folket där. Jag har gett dig både kungen och allt folket.
2 Ni ska göra med dem på samma sätt som ni gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången ska ni få ta byte åt er själva, boskap och allt annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.
3-4 Innan huvuddelen av styrkan gav sig iväg till Ai, skickade Josua 30.000 av sina modigaste soldater för att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden beredda att ingripa.
5 Det här är vår plan, förklarade han. När huvudstyrkan går till anfall, kommer männen i Ai att ge sig ut för att strida, precis som de gjorde förra gången.
6 Vi ska då fly för dem och på så sätt lura dem att lämna staden, för då tänker de: 'Israeliterna flyr igen, precis som förra gången!'
7 Då ska ni rusa fram från ert bakhåll och springa in i staden, för Herren ska ge er den.
8 Sätt eld på staden, som Herren har befallt! Verkställ nu min order!
9 Samma kväll marscherade de iväg och lade sig i bakhåll mellan Betel och västra sidan av Ai, medan Josua och resten av armén stannade kvar i lägret vid Jeriko.
10 Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg mot Ai, följd av de äldste i Israel.
11-13 De stannade vid dalen som ligger norr om staden. Den kvällen sände Josua ytterligare 5.000 man att förena sig med dem som låg i bakhåll väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.
14 När kungen i Ai såg israeliterna på andra sidan dalen gick han och hans män tidigt på morgonen till anfall mot dem på Arabas slätt. Men han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden.
15 Josua och israeliterna flydde genom öknen som de planerat,
16 och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem, vilket betydde att staden blev helt utan försvar.
17 Det fanns inte en enda soldat kvar i Ai eller Betel, och stadsportarna stod vidöppna.
18 Då sa Herren till Josua: Räck ut ditt spjut mot Ai, för jag ska ge dig staden. Josua gjorde som Herren sagt,
19 och när männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den.
20-21 När männen från Ai då vände sig om fick de se rök bolma upp från staden, och de hade ingenstans att ta vägen. Men när Josua och de trupper han hade med sig såg röken inifrån staden visste de att deras män var där. De vände sig då om och gick till anfall mot sina förföljare och dödade dem.
22 Då kom också de israeliter som var inne i staden ut och började anfalla fienden bakifrån. Männen från Ai hamnade på så sätt i en fälla och allesammans dödades. Inte en enda kom undan.
Omtanke och hänsyn
14 Acceptera var och en som vill dela er gemenskap, även om någons tro är svag. Kritisera inte andra uppfattningar än era egna om vad som är rätt eller orätt.
2 Gräla till exempel inte om hur man ska göra med kött som offrats åt avgudar, om det är rätt att äta det eller inte. Ni kanske inte tycker att det är något fel att äta det, men andras tro kan vara svagare. De tycker att det är fel och avstår från kött överhuvudtaget och äter hellre grönsaker.
3 Den som tycker att det är riktigt att äta kött får inte se ner på dem som inte gör det. Och om du föredrar grönsaker ska du inte söka efter fel hos dem som inte tycker som du. För Gud har tagit emot dem som sina barn.
4 De är Guds tjänare, inte dina. De är ansvariga inför honom, inte inför dig. Låt honom tala om för dem om de har rätt eller fel. Han kan hjälpa dem att göra vad som är rätt.
5 Några tycker att de kristna borde fira de judiska helgerna som speciella dagar då man ska be till Gud, men andra menar att det är felaktigt och dumt att göra sig allt detta besvär, för alla dagar tillhör Gud. När det gäller sådana frågor måste var och en få bestämma själv.
6 Om ni har särskilda dagar för att be till Herren, så vill ni ära honom och ni gör en god sak. Likadant gör den människa som äter kött som offrats åt avgudar. Hon är tacksam till Herren för det och hon gör det som är rätt. Och den som inte rör sådant kött är också angelägen att göra Gud till viljes och är tacksam.
7 Vi är inte våra egna herrar, så att vi lever och dör som vi själva vill.
8 Vare sig vi lever eller dör så följer vi Herren och tillhör honom.
9 Kristus dog och uppstod till livet just för att vara vår Herre, både när vi lever och när vi dör.
10 Du har ingen rättighet att kritisera din bror eller se ner på honom. Kom ihåg att var och en av oss personligen ska stå inför Guds domstol.
11 För det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, ska varje knä böjas för mig, och varje tunga ska prisa Gud.
12 Ja, var och en av oss ska svara för sig själv inför Gud.
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av lärjungarna, tillsammans med en stor skara människor. De var utsända av de judiska ledarna och var beväpnade med svärd och klubbor.
48 Judas hade kommit överens med dem om att gripa den man han hälsade med en kyss.
49 Judas kom nu direkt fram till Jesus och sa: Godafton, Mästare! och kysste honom häftigt.
50 Jesus svarade: Min vän, gör vad du har kommit hit för. Då grep de andra honom.
51 En av männen som var med Jesus drog då fram ett svärd och högg av örat på översteprästens tjänare.
52 Stoppa undan ditt svärd, sa Jesus till honom. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.
53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far om tusentals änglar för att skydda oss, och han skulle omedelbart skicka hit dem?
54 Men hur skulle då det uppfyllas som står i Skriften? Alltså måste allt ske.
55 Sedan talade Jesus till soldaterna: Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att kunna gripa mig? Varenda dag har jag predikat i templet och ni har inte gripit mig.
56 Men också detta sker för att det som profeterna sagt ska gå i uppfyllelse.I samma ögonblick övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®