Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Akans olydnad
7 Men israeliterna syndade. Akan, som var Karmis son, sonson till Sabdi och sonsons son till Sera av Judas stam lydde inte Guds befallning att förstöra allt utom det som skulle föras till Herrens skattkammare. Han behöll en del av bytet för sig själv, och därför blev Herren mycket förargad på hela Israels folk.
2 Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Ai, som ligger öster om Betel.
3 När de kom tillbaka rapporterade de till Josua: Det är en liten stad, och det behövs nog inte mer än 2.000 eller 3.000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit.
4 Man skickade då iväg omkring 3.000 soldater för att inta staden, men de lyckades inte slå ajiterna utan tvingades fly.
5 Trettiosex israeliter dödades under anfallet, och många andra dog under flykten. Folket blev fullkomligt skräckslaget inför den vändning som striden tagit.
6 Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder i förtvivlan och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.
7 Josua ropade till Herren: Varför lät du oss gå över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoreerna döda oss? Varför var vi inte nöjda med vad vi hade? Varför stannade vi inte kvar på andra sidan Jordan?
8 Vad ska jag göra nu, Herre, när vi har flytt för fienden?
9 När kananeerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och gå till anfall, och sedan är det slut med oss. Och hur går det då med ditt namn och stora anseende?
10-11 Men Herren sa till Josua: Res dig, Josua! Israel har syndat och brutit mot min befallning och tagit byte, när jag uttryckligen sa att de inte fick göra det. De har ljugit om detta och gömt bytet bland sina tillhörigheter.
12 Detta är anledningen till att folket blivit besegrat. Det är därför som dina män tvingats fly för sina fiender. Det vilar en förbannelse över dem. Jag kommer inte att vara med er längre om ni inte gör upp med denna synd.
13 Res dig nu upp och säg till folket: 'I dag måste alla gå igenom reningsritualen och rena sig, för Herren, er Gud, säger att någon har stulit från honom och att ni inte kan besegra era fiender förrän denna synd blivit uppklarad.
Det viktigaste budet
8 Gör er kvitt alla era skulder, men kom ihåg er skyldighet att älska varandra. För om du älskar andra lyder du alla Guds lagar och uppfyller alla Guds krav.
9 Om du älskar din granne lika mycket som du älskar dig själv, kommer du inte att vilja skada eller lura honom eller döda honom eller stjäla från honom. Och du kommer inte heller att leva i otrohet med hans fru, eller vara avundsjuk på det han äger, eller göra något annat som de tio budorden säger är orätt. Alla tio kan sammanfattas i detta enda: att älska sin medmänniska som sig själv.
10 Kärleken gör inget orätt mot någon. Det är därför den helt tillfredsställer Guds krav. Det är den enda lag du behöver.
11 Ett annat skäl för att leva riktigt är att du vet att tiden håller på att gå mot sitt slut. Vakna upp, för dagen då Herren kommer tillbaka är närmare nu än när vi först började tro.
12-14 Natten har varit lång, och dagen för hans återkomst är snart inne. Sluta därför med allt det onda som mörkret hjälper dig att dölja. Gör bara det som är gott och som tål dagsljuset. Då kan ingen komma åt dig och du kan handla frimodigt. Använd inte din tid till vilda fester, fylleri, äktenskapsbrott, gräl och avundsjuka. Lev i stället som Jesus Kristus skulle göra i din situation, och försök låta bli att tänka för mycket på dig själv och dina egna behov.
Jesus ber i Getsemane
36 Sedan tog Jesus dem med sig till det ställe som kallas Getsemane. Där bad han dem sitta ner och vänta medan han gick lite längre bort för att be.
37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios två söner, Jakob och Johannes, och han greps av allt större ångest och förtvivlan.
38 Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar här och lämna mig inte ensam, sa han till dem.
39 Han gick några steg längre bort och kastade sig ner på marken och bad: Far, om det är möjligt så bevara mig från detta lidande. Men inte som jag vill utan som du vill.
40 Sedan gick han tillbaka till de tre lärjungarna och upptäckte att de sov. Petrus, ropade han, kunde du inte vaka med mig ens en timme?
41 Håll er vakna och be, så att frestelserna inte kommer att segra över er. Ni vill ju så gärna, men det är svårt för er.
42 Han lämnade dem än en gång för att be: Far! Även om jag inte kan undgå detta lidande är jag beredd att göra din vilja.
43 När han kom tillbaka till dem såg han att de alltjämt sov.
44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan återvände han till lärjungarna och sa: Vakna! Ni kan vila er en annan gång. Nu ska Människosonen överlämnas till onda människor.
46 Res er och låt oss gå. Han som förråder mig är snart här!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®