Book of Common Prayer
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!
2 Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?
3 Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!
4 Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.
5 Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!
Jerikos murar rasar
6 Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.
2 Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!
3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.
5 Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.
6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.
10 Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!
11 Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.
12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.
Goda medborgare
1-2 Lyd myndigheterna och rätta dig efter de lagar och förordningar som de har beslutat om. Gud vill att vi ska lyda dem som är satta över oss. De har fått sin makt av Gud. Den som vägrar att lyda landets lagar sätter sig upp mot Gud, och kommer också att bli straffad.
3 Domstolarna är ju inte ett hot mot den som gör det som är rätt. Den som gör något orätt däremot kommer alltid att känna sig iakttagen. Om du nu vill slippa att gå omkring och vara orolig, måste du lyda lagarna och du kommer att klara dig fint.
4 Domstolarna är tillsatta av Gud för att stå till din tjänst. Men om du gör något orätt, måste du naturligtvis vara rädd för att de kommer att straffa dig. Det är just så Gud vill ha det.
5 Lyd lagarna av två skäl. Dels för att inte bli straffad, dels för att lagen är till för att följas.
6 Betala också skatt av samma skäl. Tjänstemännen i förvaltningen måste nämligen betalas, så att de kan fortsätta att utföra Guds verk och tjäna er.
7 Betala var och en vad han bör ha. Betala era skatter och tullavgifter med glädje. Lyd dem som är satta över er och visa respekt mot dem som bör respekteras.
26 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och välsignade det och bröt det i bitar och gav till lärjungarna och sa: Ta det och ät, för detta är min kropp.
27 Och han tog en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: Drick av det, var och en,
28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människa. Det ges till förlåtelse för mångas synder.
29 Jag försäkrar er: jag ska inte dricka av detta vin igen förrän den dag då jag dricker det på nytt med er i min Fars rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
30 Och när de hade sjungit en lovsång tillsammans, gick de ut till Oljeberget.
31 Då sa Jesus till dem: I kväll kommer ni att överge mig allesammans, för det står i Skriften att Gud ska slå herden och att fårhjorden kommer att skingras.
32 Men när jag återvänt till livet, går jag till Galileen för att träffa er där.
33 Petrus förklarade: Även om alla andra överger dig så kan du lita på mig.
34 Jesus sa till honom: Sanningen är den att du denna natt ska förneka mig tre gånger innan ens tuppen hunnit gala i morgon bitti.
35 Om jag till och med måste dö så gör jag det inte! försäkrade Petrus. Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®