Book of Common Prayer
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
Vem får komma till Gud
15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?
2 Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.
3 Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.
4 Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.
5 Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.
Rahab gömmer två män i sitt hus
2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,
2 men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.
3 Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.
4 Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.
5 De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!
6 Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.
7 Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.
8 Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.
9 Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.
10 Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.
11 Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.
12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.
14 Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.
Har Gud övergett sitt folk?
11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
11 Betyder det här att Gud för alltid har stött bort sitt judiska folk? Naturligtvis inte! Hans syfte var att erbjuda frälsning till andra folk. Då skulle judarna bli avundsjuka och själva börja söka frälsningen hos Gud.
12 Om nu hela världen blev rik, därför att judarna förbisåg Guds erbjudande om frälsning, hur mycket större välsignelse ska då inte världen uppleva när också judarna kommer till Kristus.
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 På den dagen ska det vara med himmelriket som med tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop och som tog sina lampor och gick för att möta brudgummen.
2-4 Men bara fem av dem var kloka nog att fylla lamporna med olja, medan de andra fem var tanklösa och glömde det.
5-6 När brudgummen blev sen lade de sig för att vila och somnade. Vid midnatt väcktes de av ett rop: 'Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!'
7-8 Alla flickorna skyndade sig upp och gjorde i ordning sina lampor. Då tiggde och bad de fem, som inte hade någon olja, att de andra skulle dela med sig åt dem, eftersom deras lampor slocknade.
9 Men de andra svarade: 'Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå i stället iväg till dem som säljer och köp det ni behöver!'
10 Men medan de var borta kom brudgummen, och de som hade tillräckligt med olja i sina lampor gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren låstes.
11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför dörren och ropade: 'Herre, öppna för oss!'
12 Men då ropade han tillbaka: 'Gå er väg! Jag vet inte vilka ni är!'
13 Håll er därför vakna och var beredda för ni vet inte vilken dag eller vilken timme jag kommer tillbaka.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®