Book of Common Prayer

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

²⁰ Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.

²² Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.

²³ Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.

²⁴ Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.

²⁵ Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.

²⁶ Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.

²⁷ Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.

²⁸ Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.

²⁹ Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.

³⁰ Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.

³¹ Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.

³² För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?

³³ Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.

³⁴ Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.

³⁵ Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!

³⁶ Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.

³⁷ Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.

³⁸ Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.

³⁹ Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.

⁴⁰ Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.

⁴¹ Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.

⁴² De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.

⁴³ Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.

^44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.

⁴⁷ Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!

⁴⁸ Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.

⁴⁹ Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.

⁵⁰ Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!

⁵¹ Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.

¹⁸ Jag påminde Rubens och Gads stammar och Manasses stam om att de inte fick slå sig ner för gott i sina områden. Deras män måste leda de andra stammarna över Jordan, till det land som Herren lovat dem.

¹⁹ Jag sa till dem: Era hustrur och barn kan bosätta sig här i städerna som Herren gett er, så att de kan ta hand om boskapen

²⁰ tills ni kommer tillbaka från striden och den seger Herren kommer att ge er och de andra stammarna. När ni intagit landet som Herren, er Gud, har gett er på andra sidan floden Jordan, då kan ni vända tillbaka hit, till ert eget land.

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

²¹ Sedan sa jag till Josua: Du har sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. Nu ska du göra på samma sätt med alla kungariken på andra sidan Jordan.

²² Var inte rädd för folken där, för Herren, din Gud, ska strida för dig.

^23-25 Vid detta tillfälle vände jag mig till Gud och bad: Herre, min Gud, låt mig få gå in i det utlovade landet, detta underbara land som ligger på andra sidan floden Jordan med sina vackra berg, och till Libanon. Jag har börjat förstå din storhet och makt. Vilken annan Gud i himlen eller på jorden har kunnat göra det du har gjort för oss?

²⁶ Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte låta mig gå över floden. 'Tala inte mer om det

²⁷ 'Gå i stället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma.

²⁸ Insätt Josua i hans uppgift och uppmuntra honom, för han ska leda folket in i det land du ser från bergets topp.'

¹⁹ Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?

²⁰ Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?

²¹ När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?

²² Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?

^23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?

²⁵ Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.

²⁶ Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.

²⁷ Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.

²⁸ För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.

²⁹ Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.

Israels folks otro

³⁰ Vad ska vi då säga om allt detta? Jo, att Gud har gett alla en möjlighet att bli frigivna genom att tro, även om de egentligen inte sökt Gud.

³¹ Men judarna, som har ansträngt sig så mycket för att komma i ett rätt förhållande till Gud genom att lyda hans lagar, har aldrig lyckats.

³² Varför inte? Därför att de har försökt bli frälsta genom att följa lagen och utföra egna goda gärningar i stället för att hålla sig till tron på Kristus. De har snavat över den sten,

³³ som Gud varnade dem för i Skrifterna när han sa: Jag har lagt en sten i vägen för judarna, som många kommer att snava över. Men de som tror kommer aldrig att bli besvikna.

Jesus talar om framtiden

24 När Jesus hade lämnat tempelområdet kom hans lärjungar och pekade på tempelbyggnaderna för att visa honom hur imponerande de var.

² Men han sa till dem: Alla dessa byggnader kommer att jämnas med marken och inte en enda sten kommer att bli kvar på sin plats.

³ När han senare satt på Oljebergets sluttning tillsammans med lärjungarna frågade de honom: När kommer detta att ske? Vilka händelser föregår din återkomst och tidens slut?

⁴ Jesus sa till dem: Låt ingen lura er

⁵ för många ska komma och påstå att de är Messias, och de kommer att leda många vilse.

⁶ Ni kommer att få uppleva krig och höra rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Krig måste komma, men därmed är inte slutet inne.

⁷ Nationer och maktblock kommer att resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.

⁸ Men detta är bara början på de fasor som kommer.

⁹ Då kommer man att tortera er och döda er och hata er över hela världen därför att ni tillhör mig.

¹⁰ Många av er kommer att förneka sin tro och förråda och hata varandra.

¹¹ Många falska profeter kommer att framträda och leda många vilse.

¹² Och när synden tar sig hejdlösa uttryck överallt, kommer mångas kärlek att kallna.

¹³ Men de som håller ut till slutet ska bli frälsta.

¹⁴ Och de goda nyheterna om Guds rike ska predikas i hela världen, så att alla nationer får höra dem. Sedan ska slutet komma.