Book of Common Prayer
Lömska fienders angrepp
1-2 Herre, rädda mig från onda människor. Skydda mig från dessa våldsamma män,
3 som dagligen kommer tillsammans för att strida mot mig.
4 Deras elaka ord känns som giftiga ormbett.
5 Tillåt inte att jag hamnar i deras våld. Skydda mig, Herre, för med alla medel försöker de att få mig på fall.
6 I hemlighet har dessa människor, som förhäver sig, lagt ut fällor för att fånga mig. Överallt måste jag räkna med att de gömmer sig med ett nät, som de tänker kasta över mig för att jag ska trassla in mig i dess maskor.
7-9 Herre, min Herre och Frälsare, du är min Gud och min beskyddare! Lyssna till mig när jag ropar på hjälp! Låt inte dessa ogudaktiga människor lyckas! Sätt stopp för deras planer, så att de inte blir högfärdiga!
10 Låt olyckan i stället drabba dem! Låt det onda som de har planerat för mig utplåna dem själva!
11 Låt brinnande kol falla på deras huvuden och kasta ner dem i djupa hålor, från vilka de inte kan ta sig upp och fly sin väg!
12 Låt dem som talar illa om andra inte ha framgång här i landet! Straffa dem snabbt!
13 Herre, jag vet att du ska hjälpa dem som är förtryckta, och att du kommer att försvara de fattigas rättigheter.
14 De rättfärdiga kommer då att tacka dig, och de ska leva i din närhet.
Ingen vill veta av mig
1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!
4 Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.
5 Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.
6 Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.
7 Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.
8 För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.
Frestad till att göra det onda
141 Skynda dig Herre, svara mig, när jag ropar till dig! Lyssna, när jag ber dig om hjälp!
2 Ta emot min bön som ett kvällsoffer, som rök som stiger upp till dig.
3 Herre, hjälp mig att hålla mun när jag ska tiga.
4 Ta bort mitt begär efter allt som är orätt och gör slut på min längtan efter att vara tillsammans med syndare. Den lyx de lever i, och som de med orätt har skaffat sig, bländar mig inte.
5 Om den gör det får du låta de gudfruktiga slå mig! Ja, då gör du mig en tjänst! Om de tillrättavisar mig, är det som den bästa medicin! Se i så fall till att jag inte vägrar att ta den.Ogärningsmännen fortsätter med sin ondska, men jag ber att du ska gripa in mot dem.
6-7 Dessa herrar, som nu har makten, ska snart själva dömas till döden och kastas ut för klippbranten. När deras ben strös ut på marken, kommer man äntligen att lyssna på mig och erkänna att mina ord var till hjälp.
8 Jag ser upp till dig och litar på dig, Herre, min Gud. Du skyddar mig. Låt mig därför inte dö!
9 Skydda mig för deras lömska fällor.
10 Låt dem i stället fastna i sina egna snaror, medan jag kan fly undan!
I livsfara
143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.
2 Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.
3 Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.
4 Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.
5 Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.
6 Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.
7 Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.
8 Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!
9 Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.
10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.
11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.
12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
24 Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från de spådomskonster han använt vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen och skaffade sig en överblick av Israels läger,
2 som sträckte sig över slätterna, uppdelat efter de olika stammarna.Då kom Guds Ande över Bileam,
3-9 och han sa:Bileam, Beors son, mannen som kan se klart, säger så: 'Jag har hört vad Gud säger.Jag har sett det som den Allsmäktige har visat mig. Jag föll ner inför honom, och mina ögon öppnades:Jakob, dina tält och dina lägerplatser är ljuvliga.Jag ser dem framför mig som gröna dalar,som fruktbara trädgårdar vid flodstranden,som aloeträd planterade av Herren själv,som cedrar vid vattnet.De ska bli välsignade med vatten i överflödoch så sin säd på välbevattnade åkrar.Deras kung ska bli större än Agag.Deras kungarike är upphöjt.Gud har lett dem ut ur Egypten.Israel har styrka som en vildoxe,och han ska sluka folken som står honom emot.Han ska bryta sönder deras ben.Han ska skjuta dem med vassa pilar.Israel vilar som ett lejon, som en lejoninna som ingen vågar störa.Välsignad är den som välsignar dig, Israel,och förbannad den som förbannar dig.'
10 Nu kokade kung Balak av ilska.Han slog ihop händerna och sa med förakt: Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender, och i stället har du nu välsignat dem tre gånger.
11 Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Och jag som hade planerat att visa dig stor ära, men nu har Herren berövat dig den förmånen!
Bileam välsignar Israel för fjärde gången
12 Bileam svarade: Men jag sa ju till dina sändebud,
13 att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv! Jag förklarade ju mycket tydligt för dig att jag bara skulle säga det som Herren befallde.
12 Kära bröder, ni har alltså inga som helst skyldigheter att göra vad er gamla syndiga natur ber er om.
13 Om ni fortsätter att följa den är ni förlorade och kommer att dö, men om ni genom den helige Andes kraft krossar den och dess onda handlingar får ni leva,
14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.
15 Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.
16 För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.
17 Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.
Frågan om att betala skatt
15 Då samlades fariseerna för att försöka fundera ut något sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
16 De beslutade då att sända några av sina män tillsammans med kung Herodes anhängare för att ställa denna fråga till honom: Herre, vi vet att du är mycket uppriktig. Du lär oss sanningen utan hänsyn till konsekvenserna, och du låter dig inte påverkas av någon.
17 Säg oss nu om det är Guds vilja eller inte att vi betalar skatt till den romerska staten.
18 Men Jesus visste vad de var ute efter. Era hycklare! ropade han. Varför försöker ni lura mig?
19 Ge mig ett mynt. Då gav de honom ett romerskt mynt.
20 Han frågade dem: Vems bild är det här? Och vems namn står under bilden?
21 Kejsarens, svarade de. Då så, sa han. Ge det till kejsaren om det är hans, och ge Gud allt som tillhör honom.
22 Hans svar förvånade dem och gjorde dem svarslösa, och de gick sin väg.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®