Book of Common Prayer
En betryckt ung mans bön
En bön när jag hade stora problem.1-2 Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp!
3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma,
4-5 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten.
6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt.
7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen.
8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket.
9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig.
10-11 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig.
12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider.
14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne.
15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner.
16-17 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt.
18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om.
19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren.
20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden.
21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han.
22-23 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid.
25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung.
26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer.
27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya.
28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut.
29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.
En lovsång för Guds godhet
107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.
2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!
3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,
4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.
5 De var hungriga, törstiga och svaga.
6 Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!
7 Han förde dem till en plats där de kunde bo.
8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?
11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.
12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.
13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!
14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.
15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.
16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.
17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.
18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.
19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.
21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.
22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!
23 Åter andra seglade på haven med gods och varor.
24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.
25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.
26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,
27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.
28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.
29 Han lugnade stormen och stillade vågorna.
30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.
31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.
Mose slår på klippan och blir straffad
20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.
2 Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.
3 Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.
4 Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.
5 Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!
6 Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.
7 Och Herren sa till Mose:
8 Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!
9 Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,
10 och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?
11 Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!
13 Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.
Adam och Kristus
12 När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.
13 För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.
14 När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.
15 Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.
16 Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.
17 Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.
18 Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.
19 Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.
20 Lagen gavs för att alla skulle inse vidden av sina misslyckanden. Men ju mer vi inser vår egen skuld, desto mer upptäcker vi Guds överflödande godhet då han förlåter oss.
21 Förut regerade synden över alla människor och förde dem till döden, men nu regerar i stället Guds nåd, som ställer oss i ett rätt förhållande till Gud och resulterar i evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Jesus botar från blindhet
29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.
30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!
31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.
32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!
34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®