Book of Common Prayer
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
26-27 Hur länge tänker detta folk fortsätta att klaga på mig? sa Herren när han talade med Mose och Aron. Jag har hört allt de sagt.
28 Men säg så här till dem: 'Herren lovar att han ska göra just det som ni fruktat för.
29 Ni kommer allesammans att dö här i öknen! Ingen enda av er som är tjugo år eller äldre, och som har klagat på mig,
30 ska få komma in i det utlovade landet utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
31 Ni sa att era barn skulle bli slavar åt landets folk. Ja, nu tänker jag föra era barn in i landet i stället för er. De ska få ärva det som ni förkastade,
32 och era döda kroppar ska bli kvar i öknen.
33 Och era barn ska tvingas att bli herdar i öknen i fyrtio år. På det sättet ska ni få betala för er trolöshet, ända tills den sista av er ligger död i öknen.
34-35 Spejarna var inne i landet i fyrtio dagar, men ni ska tvingas vandra i öknen i fyrtio år, ett år för varje dag. Ni kommer att få bära bördan av er synd, och jag ska lära er vad det betyder att förkasta mig. Jag, Herren, har talat. Och kom ihåg att alla som varit med och sammansvurit sig mot mig ska dö här i öknen.'
36-38 De tio spejarna som hade förorsakat upproret mot Herren genom att skrämma folket, blev därefter dödade inför Herren. Det var bara Josua och Kaleb som fick leva.
39 Sedan blev det en oerhörd sorg i hela lägret när Mose berättade för folket vad Gud hade sagt.
Folket går vidare utan Gud
40 Nästa morgon gick de upp tidigt och började vandra mot det utlovade landet.Här är vi nu! sa de. Vi förstår att vi har syndat, men nu är vi beredda att fortsätta in i det land som Herren har lovat oss.
41 Det är för sent, sa Mose. Ni lyder inte Herren och följer inte hans order om att gå tillbaka ut i öknen.
42 Ni kommer att krossas av fienden om ni försöker genomföra era planer, för Herren är inte med er.
43 Ni vet väl att amalekiterna och kananeerna finns där! Nu när ni har övergett Herren kommer han att överge er.
44 Men de fortsatte in i bergsbygden, trots att varken arken eller Mose hade lämnat lägret.
45 Då kom amalekiterna och kananeerna som bodde där bland bergen och anföll dem och förföljde dem till Horma.
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
12 Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.
Jesus varnar för splittring
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att min uppgift var slutförd.
50 Men korsets lidande väntar mig, och jag känner mig plågad i mitt inre.
51 Tror ni att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, snarare strid och splittring.
52 Från och med nu kommer familjer att splittras, så att av fem personer kommer tre att ta ställning för mig och två emot mig, eller kanske tvärtom.
53 En far kommer att vara för mig, men inte hans son. Mor och dotter kommer att bli oense, likaså svärmor och svärdotter.
Jesus varnar för kriser i framtiden
54 Sedan vände han sig till folket och sa: När ni ser att molnen börjar synas i väster säger ni: 'Nu blir det regn.' Och ni har rätt.
55 När det blåser sydliga vindar säger ni: 'Idag blir det förskräckligt hett!' Och det blir det.
56 Hycklare! Ni är bra på att tyda tecken på himlen, men vad som just nu sker framför ögonen på er, det vill ni inte förstå.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®