Book of Common Prayer
Mer död än levande
1-2 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.
3 Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!
4 Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.
5 Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.
6 De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.
7 Du har kastat in mig i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.
9 Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.
11 Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?
12 Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?
13 Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?
14 Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.
15 Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?
16 Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.
17 Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.
18 Den håller mig i sitt grepp dagen lång.
19 Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.
Under Guds beskydd
91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:
2 Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.
3 Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.
4 Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.
5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.
7 Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.
8 Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,
9 för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.
10 Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.
11 Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.
12 Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.
13 Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.
14 Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.
15 När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.
16 Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.
Det är skönt att tacka Herren
En sång att sjunga på Herrens dag.1-2 Det är skönt att tacka Herren, att sjunga lovsånger till Gud, den högste.
3 Det är skönt att redan tidigt varje morgon få tacka honom för hans godhet, och att varje kväll få glädja sig över hans trofasthet.
4 Sjung lovsånger till honom! Spela på harpa, luta och lyra.
5 Du har gjort så mycket för mig, Herre! Inte undra på att jag är glad och sjunger av glädje!
6 Herre, vilka under du gör! Och hur djupa är inte dina tankar!
7 Oförnuftiga människor förstår dem inte! Och dåren kan inte fatta att,
8 fastän de onda blomstrar som ogräs och de ogudaktiga har framgång så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är stor och upphöjd i evighet.
10 Ett är ändå säkert: Dina fiender ska inte komma undan, och alla som handlat orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort lika stark som en vildoxe,
12 och du har gjort mig glad och gett mig nytt mod. Jag har fått se hur mina fiender lidit nederlag och fått höra hur de jämrat sig.
13 Men de som älskar Gud ska blomstra som palmträd. De ska växa höga som cederträden på Libanons berg.
14 De är som träd som planterats i Herrens egen trädgård och som växer och trivs där.
15 Till och med när de blir gamla ska de bära frukt och vara gröna och friska.
16 Det visar att Herren är trofast och håller sina löften. Han är mitt skydd, och hos honom finns bara godhet!
Spejarna sänds ut
13 Herren sa till Mose:
2 Skicka spejare in i Kanaans land, landet som jag ska ge Israel. Välj en ledare från varje stam.
3-16 Israeliterna hade vid det här tillfället sitt läger i Parans öken. Mose gjorde som Herren hade befallt och sände i väg dessa ledare:Sammua, Sackurs son, från Rubens stam,Safat, Horis son, från Simeons stam,Kaleb, Jefunnes son, från Juda stam,Jigeal, Josefs son, från Isaskars stam,Hosea, Nuns son, från Efraims stam, en del av Josefs stam,Palti, Rafus son, från Benjamins stam,Gaddiel, Sodis son, från Sebulons stam,Gaddi, Susis son, från Manasses stam, en del av Josefs stam,Ammiel, Germallis son, från Dans stam,Setur, Mikaels son, från Asers stam,Nahebi, Vofsis son, från Naftalis stam,Geuel, Makis son, från Gads stam.
21 Låt oss få veta om det är ett rikt eller fattigt land och om det finns skog. Ta med er tillbaka prov på landets frukter. Det var just då dags för den första druvskörden.
22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rehob i närheten av Hamat.
23 När de drog norrut passerade de först genom Negev och kom fram till Hebron. Där träffade de på ahimaniterna, sesaiterna och talmaiterna, som alla var ättlingar till jätten Anak. Hebron var en mycket gammal stad, byggd sju år före Soan i Egypten.
24 Sedan kom de till den trakt som numera kallas Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig, och de tog också med sig granatäpplen och fikon.
25 Israeliterna kallade dalen för Druvdalen efter den druvklase de hade tagit med sig därifrån.
Folket gör uppror
26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring.
27 De rapporterade för Mose, Aron och allt Israels folk i Parans öken vid Kades, och de visade upp frukten som de hade med sig.
28 Så här löd deras rapport: Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka, och det var verkligen underbart, ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Här har vi en del frukter därifrån.
29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar, och vi såg ättlingar efter Anak!
30 Amalekiterna bor i söder, medan hetiterna, jebuseerna och amoreerna bor i bergstrakten, och kananeerna bor utmed Medelhavskusten och i Jordandalen.
25 Ni har en fördel i att vara judar om ni lyder Guds lagar, men om ni inte gör det, så är ni inte bättre lottade än vem som helst som inte är omskuren.
26 Och om en sådan, som utan att veta vad omskärelsen innebär, lyder Guds lagar, kommer då inte Gud att ge honom alla de rättigheter och den heder han har tänkt att ge åt judarna?
27 En dag kommer andra folk att döma er judar, som känner till så mycket om Gud och har hans löften, men inte lyder hans lagar.
28 Sann jude blir man inte bara av att vara född av judiska föräldrar eller av att genomgå den judiska invigningsceremoni som kallas omskärelse.
29 Nej, en verklig jude är den som har ett rent samvete inför Gud. Vilken människa som helst kan se om någon är omskuren genom ett ingrepp på kroppen, men det är bara Gud som kan se vilka som har tillåtit honom att göra ett ingrepp i deras inre. Gud söker inte efter dem som skär i sina kroppar för att kunna kallas omskurna, utan han söker efter människor med ett förvandlat sinne. Var och en som har upplevt den förvandlingen i sitt liv kommer att få beröm av Gud, även om han inte får det av er.
Trots vår överträdelse är Gud trofast mot oss
3 Vad är det då för särskilt med att vara jude? Finns det något värde i den judiska omskärelsen?
2 Ja, att vara jude har faktiskt många fördelar.Först av allt gav Gud sitt ord åt judarna, så att de kan veta hans vilja.
3 Det är sant att några missbrukade förtroendet, men det skulle aldrig få Gud att bryta sina löften till alla dem som älskar honom.
4 Aldrig! Även om alla andra i världen är lögnare, så står Gud vid sitt ord. Kommer du inte ihåg vad Psaltaren säger om detta? Jo, att Guds ord alltid visar sig vara sanna och rätta, även om människor tvivlar på dem.
5 Men, säger några, det är bra att vi är olydiga mot Gud. Våra synder tjänar då ett gott syfte, för människorna lägger märke till hur god Gud är när de ser hur dåliga vi är. Är det då rättvist av honom att straffa oss, när våra synder hjälper honom?
6 Vilken orimlighet! Vad för slags Gud är han då, om han har överseende med synden? Hur kan han då någonsin döma någon?
7 Han kan ju inte döma mig för mina synder, om mina lögner ger honom en fördel genom att visa hur sann han är i motsats till hur lögnaktig jag är.
8 Om du fortsätter med den tankegången kommer du fram till att ju sämre vi är, desto bättre tycker Gud om det! Det är bara rättvist att de som säger sådant får sitt straff. Ändå påstår somliga att det är detta som jag predikar!
Jesus undervisar om förlåtelse
21 Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?
22 Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:
23 Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.
24 Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.
25 När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.
26 Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'
27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.
28 Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.
29 Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'
30 Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.
31 Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.
32 Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.
33 Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'
34 Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.
35 På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®