Book of Common Prayer
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Bevisa hur god du är, Herre
86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!
2 Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.
3 Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.
4 Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.
5 Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.
6 Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!
7 Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.
8 Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.
9 Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.
10 Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!
11 Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.
12 Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.
14 Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.
15 Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Mirjam och Aron kritiserar Mose
1-2 En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också? Herren hörde dem,
3-4 och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.
5 Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. Kom fram hit, Aron och Mirjam! sa han. De steg då fram,
6 och Herren sa till dem: Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.
7-8 Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?
9 De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem
10 och molnet flyttade sig från tabernaklet, upptäckte Mirjam plötsligt att hon var alldeles vit som av spetälska. Aron fick se vad som hänt
11 och ropade förtvivlat till Mose: Straffa oss inte för den synd vi begått! Det var vansinnigt, det vi gjorde.
12-14 Låt henne inte vara som en levande död, som en som är född vanställd.13Herre, jag ber dig, gör henne frisk igen! ropade då Mose till Gud. 14Och Herren sa till Mose: Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ju ha varit oren i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar, och sedan kan hon få komma tillbaka.
15 Mirjam blev alltså utestängd från lägret och visade sig inte på sju dagar. Folket väntade med att gå vidare, tills hon kom tillbaka. Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.
12-13 ,
14-15 Han straffar synden var den än finns. Han kommer också att straffa dem som inte är judar och alltså inte känner till Guds skrivna lag, för i sina hjärtan kan alla skilja mellan rätt och orätt. Guds lagar är skrivna i deras samveten. Och Gud kommer också att straffa judarna för deras synd, för de äger hans skrivna lagar, men lyder dem inte. De vet vad som är rätt, men gör det inte. Vi lever inte rätt i Guds ögon bara genom att veta vad vi bör göra. Vi måste också handla!
16 Den dagen kommer då Jesus Kristus på Guds befallning ska döma allt som rör sig inom oss, våra innersta tankar och motiv. Allt detta är en del av Guds stora plan som det har blivit min uppgift att berätta om.
Ingen kan undgå att bryta mot Guds lag
17 Ni judar tror att allt är väl mellan er och Gud, därför att han gav er sina lagar. Ni skryter med att ni står Gud särskilt nära.
18 Ni säger att ni vet vad han vill. Ni menar att ni kan skilja mellan rätt och orätt, därför att ni har blivit undervisade i hans lagar sedan ni var unga.
19 Ni är så säkra på Guds väg att ni kan peka ut den för en blind och ni tror er vara ett ljus för dem som gått vilse i mörkret.
20 Ni tycker att ni kan undervisa dem som ännu inte har förstått detta, och till och med lära barnen om Guds vägar, för ni känner verkligen hans lagar och vet att de är fulla av kunskap och sanning.
21 Ja, ni undervisar andra, men varför inte er själva? Ni säger till andra att de inte ska stjäla, men stjäl inte ni?
22 Ni säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är inte ni det? Ni säger: Be inte till avgudar, men ni gör själva pengarna till er gud!
23 Ni är stolta över att känna till Guds lag, men ni vanhedrar honom genom att bryta den.
24 Inte att undra på att Skrifterna säger att världen talar illa om Gud för er skull.
Se inte ner på andra
10 Se till att ni inte föraktar ett enda av dessa små barn. För jag säger er att deras änglar har alltid tillträde till min Far i himlen.
11 Människosonen, kom för att frälsa de förlorade.
12 Vad gör en man som har hundra får när ett har gått vilse? Lämnar han inte de nittionio andra och går ut bland bergen för att söka efter det som sprungit bort?
13 Och när han äntligen finner det gläder han sig inte mer över det än över de nittionio andra som är trygga därhemma!
14 På samma sätt vill inte min Far att någon enda av dessa små går förlorad.
Om att gå till rätta med varandra
15 Om din broder har gjort något orätt mot dig, så gå till honom enskilt och påpeka hans fel. Om han lyssnar på dig och bekänner har du vunnit tillbaka din broder.
16 Men om han inte gör det, så ta med dig en eller två personer och försök att tillsammans med dem få honom på bättre tankar.
17 Om han fortfarande vägrar att lyssna ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som gudlös och otroende.
18 Och jag säger er: vad ni binder på jorden är bundet i himlen, och vad ni löser på jorden är löst i himlen.
19 Jag säger er också detta: om två av er kommer överens om att be om något här på jorden, så ska min Far i himlen göra det för er.
20 För där två eller tre samlas därför att de tillhör mig, där ska jag vara med dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®