Book of Common Prayer
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Guds fiender har ödelagt landet
79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.
2 Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.
3 Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,
4 och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.
5 Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?
6 Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!
7 De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.
8 Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.
9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!
10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!
11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.
12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!
13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!
Molnet och elden över tabernaklet
15 Den dag då tabernaklet restes vilade molnet över det. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld,
16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen såg ut som en eld om natten.
17 När molnet än höjde sig från tältet bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade, och där slog man läger.
18 Så fortsatte vandringen, allt efter Herrens befallning. Där han sa till dem att stanna, där stannade de och blev kvar på den platsen så länge molnet stod stilla.
19 Om molnet stod stilla länge, stannade de också länge. Men om molnet bara stannade några dagar, var folket också kvar bara några dagar, för det hade Herren gett befallning om.
20-21 Ibland stannade molnet bara över natten och flyttade sig redan följande morgon, men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp och följde efter.
22 Och om molnet dröjde över tabernaklet två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter.
23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare, och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
29 En dag sa Mose till sin svåger Hobab, son till Josefs svärfar, midjaniten Reguel: Äntligen är vi på väg till det utlovade landet. Kom med oss så ska vi behandla dig väl, för Herren har gett Israel underbara löften!
30 Men hans svåger svarade: Nej jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.
31 Stanna hos oss, vädjade Mose. Du känner till vägarna i öknen och kommer att bli till god hjälp för oss.
32 Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren gör för oss.
33 Med Herrens ark längst fram vandrade de i tre dagar sedan de hade lämnat berget Sinai, för att komma fram till nästa plats där de skulle stanna.
34 Det var dag när de började sin vandring med molnet framför sig i skyn.
35 Varje gång arken bröt upp, utropade Mose: Stå upp, Herre, och förskingra dina fiender. Låt dem fly för dig!
36 Och när arken sattes ner, sa han: Vänd tillbaka, Herre, till Israels oräkneliga tusenden.
1 Kära vänner i Rom! Detta brev kommer från Paulus, Jesu Kristi tjänare, som är utsänd av honom för att predika Guds goda nyheter.
2 De utlovades för länge sedan av Guds profeter i Skrifterna.
3 Det är de goda nyheterna om Guds Son, Jesus Kristus, vår Herre, som kom till världen som människa, född inom Davids kungliga släkt,
4 och som bevisade att han var Guds mäktige Son, med samma heliga natur som Gud själv.
5 Jesus Kristus har alltså sänt mig ut i världen för att berätta om de goda nyheterna, för att alla människor ska tro och lyda, så att Jesus Kristus blir ärad.
6-7 Också ni, kära vänner i Rom, är med bland dessa som han älskar så högt. Ni har också blivit kallade av Jesus Kristus att bli Guds barn - hans heliga folk. Jag önskar er nåd och frid från Gud, vår Far, och från Herren Jesus Kristus.
Det finns en oerhörd kraft i evangeliet
8 Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.
9 Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.
10 Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.
11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.
13 Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.
14 Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.
15 Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 När de kom ner från berget väntade en stor folkskara på 3) Jesus. En man kom då och böjde knä framför honom och sa:
15 Herre, visa barmhärtighet mot min son för han får svåra anfall och är mycket illa däran. Han faller ofta i vattnet eller i elden.
16 Därför tog jag honom med till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.
17 Ni envisa människor, som inte vill tro! svarade Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta med pojken hit till mig.
18 Jesus talade strängt till den onde anden i pojken, och den lämnade honom, och från det ögonblicket var pojken frisk.
19 När de sedan var för sig själva igen, frågade lärjungarna Jesus: Varför kunde inte vi driva ut anden?
20 Därför att ni har så liten tro, svarade Jesus. Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: 'Flytta dig' och det skulle flytta sig långt bort. Ingenting skulle vara omöjligt.
21 Men detta slags andar kan inte drivas ut om ni inte ber och fastar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®