Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
Leviternas roll
3 Vid den tid Herren samtalade med Mose på berget Sinai,
2 hade Aron sönerna Nadab, som var den äldste, och Abihu, Eleasar och Itamar.
3 De var alla smorda till präster och avskilda för att tjäna i tabernaklet.
4 Men Nadab och Abihu dog inför Herren i Sinai öken när de använde eld som inte var helgad, och eftersom de inte hade några barn återstod bara Eleasar och Itamar som medhjälpare till sin far Aron.
5 Då sa Herren till Mose:
6 Sammankalla Levi stam och låt dem få bli assistenter till Aron.
7-9 De ska följa hans instruktioner och utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet å hela Israels vägnar, och de har ansvaret för alla tillbehör och för allt som ska utföras i tabernaklet.
10 Men bara Aron och hans söner får sköta själva prästtjänsten, och om någon annan försöker utöva detta ämbete ska han dödas.
11-12 Herren sa också till Mose: Jag har accepterat leviterna som ersättning för alla förstfödda söner bland folket i Israel. Leviterna är mina
13 i utbyte mot de äldsta sönerna. Från den dag jag dödade egyptiernas alla förstfödda söner har jag tagit undan det förstfödda i Israel för min egen räkning, både bland djur och människor. De är mina. Jag är Herren.
En sista förmaning
11 Som ni kan se av dessa stora bokstäver så är det jag själv som skriver dessa avslutningsord.
12 De lärare, som försöker att övertyga er om att ni måste omskära er, gör det av ett enda skäl. De vill bli populära och undvika den förföljelse som omedelbart skulle komma om de erkände att bara Kristi kors kan frälsa.
13 Och inte ens dessa lärare, som låter sig omskäras, försöker att hålla de andra judiska lagarna. Men de vill att ni ska omskäras för att de ska kunna skryta med att ni är deras lärjungar.
14 När det gäller mig själv så vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herres, Jesu Kristi, kors. För detta kors skull dödades för länge sedan mitt intresse för allt det som var attraktivt i världen, och världens intresse för mig är också för länge sedan dött.
15 Kom ihåg att det inte spelar någon roll om vi har blivit omskurna eller inte. Det som betyder något är att vi verkligen i Kristus har blivit förvandlade till nya och annorlunda människor.
16 Jag önskar Guds nåd och frid över alla som lever på det sättet och över alla dem som verkligen tillhör Gud.
17 Ge mig nu inte mer bekymmer, för min kropp är full av sår och ärr efter all misshandel, märken som visar att jag tillhör Jesus Kristus.
18 Kära bröder, nåd från vår Herre Jesus Kristus ska vara med er alla.HälsningarPaulus
Jesus förvandlas på berget
17 Sex dagar senare tog Jesus Petrus, Jakob och hans bror Johannes med sig till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.
2 Och på ett ögonblick förändrades hans utseende inför dem så att hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.
3 Plötsligt visade sig Mose och Elia, och de samtalade med honom.
4 Petrus sa: Herre, det här är ett bra ställe att vara på. Om du vill ska jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.
5 Men just då han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Lyd honom!
6 När lärjungarna hörde detta blev de fruktansvärt rädda och föll till marken.
7 Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. Res er upp, sa han, och var inte rädda!
8 Och när de såg upp, fanns bara Jesus där.
9 När de gick nerför berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han uppstått från de döda.
10 Då frågade lärjungarna honom: Varför påstår de judiska ledarna att Elia måste komma tillbaka innan Messias kommer?
11 Jesus svarade: De har rätt. Elia måste komma och lägga allt till rätta.
12 Och han har faktiskt redan kommit, men ingen kände igen honom, och många behandlade honom illa. Människosonen ska också lida under deras våld.
13 Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®