Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
11 Än en gång såg jag ut över jorden och upptäckte att det inte alltid är den snabbaste löparen som vinner loppet, eller den starkaste som segrar. Visa människor är ofta fattiga, och de som är begåvade blir inte alltid berömda. Nej, alltsammans händer av en slump, genom att man råkar vara på rätt plats vid rätt tid.
12 En människa vet aldrig när hon råkar ha otur. Hon är som en fisk som fångas i ett nät, eller som fågeln som fastnar i en snara.
13 Här är något annat som också gjort starkt intryck på mig medan jag har sett på människorna:
14 Det fanns en liten stad med bara några få invånare, och en mäktig kung kom med sin armé och belägrade den.
15 I staden fanns det en vis men mycket fattig man, och han visste vad som borde göras för att rädda staden, och därför räddades den. Men efteråt var det ingen som längre tänkte på honom.
16 Då förstod jag att fastän vishet är bättre än styrka, så kommer den som är vis att bli föraktad. Därför att han är fattig så fäster man sig inte vid vad han säger.
17 Men ändå är en vis människas lugna ord bättre än ropen från den som för dårarnas talan. Vishet är bättre än vapen, men ett ruttet äpple kan fördärva allt i en korg.
Förlora inte friheten
5 Kristus har alltså befriat oss. Se nu till att ni förblir fria och inte än en gång blir bundna i de judiska lagarnas och ceremoniernas bojor.
2 Lyssna på mig, för detta är allvarligt! Om ni håller fast vid att omskärelsen och lydnaden för de judiska lagarna ska göra er rättfärdiga inför Gud, så kan inte Kristus rädda er.
3 Ja, än en gång säger jag det: Den som försöker att bli rättfärdig i Guds ögon genom att låta omskära sig, måste också lyda alla andra judiska lagar med dess krav.
4 Kristus har inget värde för er, om ni räknar med att bli kvitt er skuld till Gud genom att hålla dessa lagar. Ni har då ställt er vid sidan om Guds nåd.
5 Men vi förlitar oss på att Gud genom vår tro på Jesus Kristus har accepterat oss. Det är den helige Ande som har gett oss detta hopp.
6 Och vi, som har fått det eviga livet av Kristus, behöver inte oroa oss för om vi är omskurna eller inte. Allt vi behöver är en tro som fungerar genom kärlek.
7 Det började så bra för er. Vem har nu lagt hinder i vägen så att ni inte längre följer sanningen?
8 Det är absolut inte Gud som har gjort det, för han är den som har kallat er till frihet i Kristus.
9 Det behövs bara en enda ond människa bland er för att alla de andra ska bli smittade.
10 Men jag litar på Herren och tror att han ska föra er tillbaka till den tro som jag har. Gud kommer att ta itu med den person, som har oroat och förvirrat er, vem det än är.
11 En del människor påstår till och med att jag själv predikar att omskärelsen och de judiska lagarna är nödvändiga för Guds frälsningsplan. Om det var så skulle jag inte längre vara förföljd, för det budskapet förargar inte någon. Men tron på att frälsningen kommer genom en som blivit korsfäst gör det.
12 Tänk om dessa fanatiker, som vill att ni ska omskäras, i stället kunde sätta kniven lite djupare i sig själva och låta er vara ifred.
13 Kära bröder, genom Kristus har ni fått er frihet. Det är inte en frihet att göra vad ni vill, utan en frihet till att älska och tjäna varandra.
14 Hela lagen kan sammanfattas i detta enda bud: Älska andra som du älskar dig själv.
15 Men om ni kritiserar och sårar varandra i stället för att visa kärlek, var då på er vakt så att ni inte alldeles utplånar varandra.
De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen
16 En dag kom fariseerna och saddukeerna för att sätta Jesus på prov och krävde att han med under och tecken skulle bevisa sitt gudomliga uppdrag.
2-3 Han svarade: Ni är bra på att spå väder: röd himmel på kvällen betyder vackert väder på morgonen, men röd himmel på morgonen betyder dåligt väder hela dagen. Men det som i dag sker framför ögonen på er kan ni inte bedöma.
4 Detta onda, gudlösa folk kräver alltid tecken från Gud, men det kommer inte att få se något annat tecken än det profeten Jona fick se. Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för felaktig undervisning
5 När de kom fram till andra sidan sjön upptäckte lärjungarna att de hade glömt att ta med sig mat.
6 Var försiktiga, varnade Jesus dem. Se upp med den jäst som fariseerna och saddukeerna har.
7 De trodde att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.
8 Jesus förstod naturligtvis vad de tänkte och sa till dem: Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har någon mat?
9 Ska ni aldrig lära er att förstå detta? Kommer ni inte alls ihåg de fem tusen jag mättade med fem brödstycken och de korgar som blev över?
10 Eller de fyra tusen jag mättade och all mat som blev över?
11 Hur kan ni ens tro att jag talade om mat? Men jag säger till er igen: Se upp med fariseernas och saddukeernas jäst.
12 Då förstod de äntligen att han med jäst menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®