Book of Common Prayer
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!
15 När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.
16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.
18 Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
21 Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.
23 Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!
24 Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.
25 O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.
26 Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.
27 Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!
28 Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.
29 Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!
30 Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.
31 Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.
32 Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.
33 Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.
36 Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!
14 Det är märkligt med det som händer här i världen: En del goda människor tycks behandlas som om de var onda och en del onda som om de var väldigt goda. Utan tvekan är det upprörande!
Arbetsglädje är en gåva från Gud
15 Då bestämde jag mig för att njuta av livet och ha roligt. Jag kände att det inte finns något bättre här på jorden för människan än att hon äter och dricker och är glad. Hon kan då känna sig lycklig i sitt arbete under den tid som Gud låter henne leva.
Vi har alla samma väg att gå
16-17 Då jag sökte efter visheten, lade jag märke till all den verksamhet som förekommer i världen. Den pågår dag och natt och upphör aldrig. (Naturligtvis är det bara Gud som kan se allt, och inte ens den visaste människa som säger att hon vet allt, gör det verkligen!)
9 Det finns också annat som jag utforskat mycket noga. Till exempel att både gudfruktiga och visa människor är i Guds hand, men ingen vet om han kommer att välsigna dem eller inte. Alltsammans är ett chanstagande!
2-3 Samma öde drabbar alla, vare sig de är goda eller onda, religiösa eller inte, världsliga eller gudfruktiga. Det verkar så orättvist att ingen undgår sitt öde. Det är därför som vissa människor inte bryr sig om att leva rätt och riktigt, utan i stället väljer att leva i ondska och elände. De har inte något hopp. Det enda som väntar dem är döden.
4 Det finns bara hopp för dem som lever. Därför är det bättre att vara en levande hund än ett dött lejon!
5 De levande vet ju åtminstone att de kommer att dö, men de döda vet ingenting. De har ingen belöning att vänta, och man ska inte ens komma ihåg dem.
6 Allt som de sysslat med under sin livstid - älskat, hatat, avundats - är över för länge sedan, och de behöver inte längre befatta sig med det som händer här på jorden.
7 Så ät, drick och var glad, för Gud fäster sig inte vid det.
8 Kläd dig i vita, fina kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud.
9 Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar. Gör det för varje dag så länge du kan. Hon är den lön som Gud ger dig för alla dina ansträngningar här i världen.
10 Vad du än gör så gör det ordentligt, för i de dödas värld, dit du kommer, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen insikt.
Hagar och Sara - lagen och löftet
21 Ni vill alltså leva efter de judiska lagarna. Varför tar ni då inte reda på vad det verkligen innebär?
22 Där står ju skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin hustru Sara.
23 Det var inget anmärkningsvärt med slavkvinnans barn. Det kom till eftersom Abraham längtade efter en son. Men barnet till den fria hustrun Sara, som ju egentligen var alldeles för gammal för att föda barn, kom till världen som en följd av vad Gud lovat.
24-25 Det finns en djupare mening i detta. De två kvinnorna representerar två olika förbund. Hagar, Abrahams slavkvinna, som föder sitt barn som slav, är en bild av lagen som Gud gav till Mose på berget Sinai. Det kallas förresten Hagars berg av araberna. Det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, judarnas huvudstad, och centrum för det religiösa system som går ut på att behaga Gud genom att göra det lagen kräver. Judarna, som försöker följa det systemet, är förslavade under lagen precis som Hagars barn är slavar.
26 Men vår mor är den fria kvinnan Sara och vår stad är det himmelska Jerusalem, som är fritt och inte står under judisk lag.
27 Det var detta som Jesaja menade när han profeterade: Nu kan du vara glad, du barnlösa kvinna. Du kan ropa av glädje trots att du aldrig förr har fått barn, för jag ska ge dig många barn, fler än kvinnan som har en man.
28 Alltså, kära bröder, är både ni och jag bland de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.
29 Och därför får vi som är födda av den helige Ande nu uppleva förföljelser av dem som vill att vi ska hålla de judiska lagarna, precis som löftesbarnet Isak förföljdes av slavkvinnans son Ismael.
30 Men Skriften säger att Gud befallde Abraham att sända bort Hagar och Ismael, för en slavkvinnas son kunde inte ärva Abrahams land och egendom tillsammans med den fria hustruns son.
31 Kära bröder, vi är inte barn till en slavkvinna med förpliktelser mot de judiska lagarna, utan vi är barn till den fria kvinnan och accepterade av Gud på grund av vår tro.
Man förvånas över alla underverk
29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.
30 Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.
31 Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.
Jesus ger mat åt fyra tusen
32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.
33 Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?
34 Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.
35 Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.
36 Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.
37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.
39 Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®