Book of Common Prayer
49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!
51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.
52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.
53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,
54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.
55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.
56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!
57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!
58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.
59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.
61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.
62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.
63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.
64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!
65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.
66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.
67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.
68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!
69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.
70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.
71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Allt i sin tid
3 Allt har sin rätta tid:
2 En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda
3 En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp
4 En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa
5 En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas
6 En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort
7 En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala
8 En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.
9 Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?
10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.
11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.
12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.
14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.
15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.
Petrus blir tillrättavisad
11 Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.
12 Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.
13 Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.
14 När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?
15 Du och jag är judar av födseln, inte 'gudlösa hedningar'.
16 Och ändå vet vi judiska kristna mycket väl att vi inte kan bli rättfärdiga inför Gud genom att lyda våra judiska lagar. Det sker enbart genom att tro på Jesus Kristus som tar bort våra synder. Och därför har också vi satt vår tro till Jesus Kristus. Vi blir ju försonade med Gud på grund av tro, inte därför att vi har lytt de judiska lagarna. För ingen kommer någonsin att bli frälst genom att lyda dem.
17 Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.
18 Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.
19 Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.
20 I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.
21 Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
14 När kung Herodes hörde vad man berättade om Jesus
2 sa han till sina män: Det måste vara Johannes döparen, som har kommit tillbaka från de döda. Det är därför han kan göra dessa under.
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och kastat honom i fängelse därför att Herodias, hans älskarinna, ville det. Hon var egentligen gift med hans bror Filippos,
4 och Johannes hade sagt att det var fel av Herodes att leva ihop med henne.
5 Helst av allt skulle Herodes ha velat döda Johannes, men han var rädd att det då skulle bli upplopp eftersom alla människor trodde att Johannes var en profet.
6 När så Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Hennes dans behagade Herodes så till den grad
7 att han lovade att ge henne vad hon än begärde.
8 Hennes mor viskade då till henne: Be om Johannes döparens huvud på en bricka.
9 Kungen blev förskräckt, men på grund av sitt löfte och eftersom han inte ville ta tillbaka det inför gästerna gav han order om att hon skulle få det.
10 Därför halshöggs Johannes i fängelset,
11 och man lade huvudet på en bricka och gav det till flickan och hon bar det till sin mor.
12 Sedan kom Johannes lärjungar för att hämta kroppen och begrava den, och de gick till Jesus för att berätta vad som hänt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®