Book of Common Prayer
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Ljusstaken av guld
4 Då väckte mig ängeln som hade talat med mig, precis som om jag hade sovit.
2 Vad ser du nu? frågade han.Jag svarade: Jag ser en ljusstake av guld med sju oljelampor, och längst upp finns en behållare för olivoljan till lamporna, och oljan rinner ut till dem genom sju rör.
3 Och jag ser två olivträd utskurna på ljusstaken, ett på var sida om behållaren.
4 Vad är det för något? frågade jag. Vad betyder det?
5 Vet du verkligen inte det? svarade ängeln.Nej, sa jag, det vet jag inte.
6 Då sa han: Detta är Guds budskap till Serubbabel: 'Inte med makt och inte med kraft utan genom min Ande ska ni lyckas och ha framgång, även om ni är svaga och inte så många
7 Därför kan inte något berg, hur stort det än är, stå emot Serubbabel! Det kommer att jämnas med marken framför honom! Serubbabel ska slutföra tempelbygget med jubel och tacksägelse över Guds barmhärtighet och förklara att allt var gjort av nåd.
8 Ett annat budskap jag fick från Herren var detta:
9 Serubbabel lade grundstenen till templet, och han ska också slutföra arbetet. När det sker ska du förstå att dessa budskap är från Gud, härskarornas Herre.
10 Förakta inte det som påbörjas i det lilla, för Herrens ögon gläds när han ser arbetet komma igång och Serubbabel i fullt arbete med lodlinan. De sju oljelamporna är Herrens ögon som övervakar hela jorden.
11 Då frågade jag honom om de två olivträden som stod på var sin sida om ljusstaken,
12 och om de två olivkvistarna bredvid rören som förde oljan till lamporna.
13 Vet du inte vad det betyder? frågade han.Nej, svarade jag.
14 Han sa: De representerar de två män som Gud, den Allsmäktige, hela jordens Herre, har smort och utvalt att tjäna honom, nämligen härskaren Serubbabel och prästen Josua.
Hur kristna ska leva
17-18 Låt mig säga detta på Herrens uppdrag: Lev inte längre som människor som inte känner Gud. För dem har livet ingen mening. Hela deras tankevärld är begränsad, och de vet inte om vad det innebär att leva med Gud. De har tillslutit sina sinnen för honom och deras hjärtan är hårda som sten.
19 De bryr sig inte längre om vad som är rätt eller orätt, och de kastar sig hänsynslöst ut i alla former av orenhet och begär. De drar sig inte för någonting, eftersom de är ledda av sina onda sinnen och hänsynslösa begär.
20 Men detta är inte den väg som Kristus har visat er!
21 Om ni verkligen har hört hans röst och av honom lärt er sanningen om honom själv,
22 så ska ni sluta leva som förut. Ni ska lägga bort ert gamla jag, som var fyllt av ondska och begär, och som var er följeslagare på de onda vägarna.
23 Nu måste hela er inställning till livet och era tankar ständigt förändras till det bättre.
24 Ja, ni måste vara nya och annorlunda människor, heliga och goda. Klä er själva i denna nya natur.
25 Ljug inte längre för varandra! Tala sanning, för vi tillhör varandra, och när vi ljuger för varandra skadar vi också oss själva.
26 Om ni blir arga, så synda inte genom att ge mer näring åt er ilska. Låt inte oförsonligheten bestå till dess solen går ner. Kom över det fort,
27 för annars får djävulen fotfäste i era hjärtan.
28 Den som tidigare har levt av att stjäla måste sluta med det och i stället skaffa sig ett hederligt arbete, så att han kan ge till andra som har det svårt.
29 Undvik allt onödigt prat. Säg bara sådant som är gott och till hjälp för dem som ni samtalar med, och som kan bli dem till välsignelse.
30 Gör inte den helige Ande bedrövad genom det liv ni lever. Kom ihåg att det är han som sätter sin stämpel på er för att bevara er, och som garanterar att den dag kommer när Gud ska befria er helt från synden.
31 Var inte längre snåla, sura och arga. Gräl, hårda ord och motvilja mot andra bör inte ha någon plats i era liv.
32 Ni ska i stället vara vänliga mot varandra, ömhjärtade och förlåta varandra, precis som Gud har förlåtit er, därför att ni tillhör Kristus.
Jesus botar en lam man
9 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.
2 Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!
3 Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.
4 Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?
5 Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:
6 Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!
7 Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.
8 När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®