Book of Common Prayer
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Guds fiender har ödelagt landet
79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.
2 Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.
3 Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,
4 och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.
5 Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?
6 Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!
7 De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.
8 Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.
9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!
10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!
11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.
12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!
13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!
35 Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.
36 Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.
37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.
38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,
40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.
41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.
42 För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar
43 eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!
44 Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten
45 och från de främlingar som bor bland er.
46 De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.
47 Om en utlänning som bor bland er blir rik, och en israelit blir fattig och säljer sig till utlänningen eller dennes familj,
48 kan han köpas tillbaka av en av sina bröder,
49 sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet.
50 Priset på hans frihet ska stå i proportion till det antal år som är kvar fram till jubelåret, eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år.
51 Om det är många år kvar till jubelåret, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig.
52 Om det bara är några få år kvar till jubelåret, ska han betala en liten del av den summa han fick när han sålde sig själv.
53 Om han säljer sig till en utlänning, måste denne behandla honom som en anställd tjänare snarare än som en slav eller som sin egendom.
54 Om han ännu inte har blivit friköpt när jubelåret är inne ska han och hans barn friges då,
55 för Israels folk tillhör mig. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
9 Ända sedan vi först hörde talas om er, har vi bett att Gud ska hjälpa er förstå vad han vill att ni ska göra och ge er vishet i andliga frågor.
10 Då kan ni alltid leva så som Gud vill, och han blir ärad genom er. Då kan ni göra gott mot andra och lära känna Gud bättre för varje dag.
11 Vi ber också att ni ska bli fyllda av hans mäktiga kraft, så att ni kan fortsätta framåt vad som än händer, alltid fyllda av Herrens glädje.
12 Var alltid tacksamma till Fadern, som låter också er få del av allt det underbara som tillhör dem som lever i ljusets rike.
13 Han har befriat oss från det mörker och den hopplöshet som tillhör Satans välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.
14 Det var genom att Sonen friköpte oss med sitt blod som vi blev fria och fick våra synder förlåtna.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?
11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.
12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.
14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!
15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.
16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®