Book of Common Prayer
Herre, hjälp mig!
70 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
2-4 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
5 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
6 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp! Vänta inte längre!
Gammal och orkeslös, men Gud hjälper
1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.
3 Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.
4 Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.
5 Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.
6 Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.
7 Många som såg min nöd och mitt lidande måste ha tänkt: Gud har förkastat honom. Men du har bevisat din stora makt att beskydda.
8 Dag för dag vill jag prisa och ära dig, Gud, för allt vad du gjort.
9 Ställ mig inte åt sidan nu på ålderns höst. Överge mig inte nu när mina krafter avtar.
10 Mina fiender kommer tillsammans och viskar:
11 Gud har övergett honom! Nu kan vi verkligen komma åt honom. Det finns ingen som kan hjälpa honom längre!
12 Gud, varför är du så långt borta? Kom snart till min hjälp och förgör dem!
13 Med alla medel kämpar de mot mig. Men låt dem bli besegrade, och stå där med skam och vanära.
14 Jag hoppas fortfarande att du ska hjälpa mig. Då ska jag prisa dig ännu mer.
15 Jag kan inte räkna alla de gånger du räddat mig från faror. Varje dag ska jag berätta för alla om hur god du är.
16 För alla ska jag berätta om Herrens, min Guds, kraft. Bara han är rättfärdig och god.
17 Gud, du har varit min lärare från min tidigaste barndom. Jag har alltid vittnat för andra om allt underbart du gör.
18 Överge mig inte nu när jag är gammal och gråhårig. Ge mig tid att berätta för kommande generationer om alla dina fantastiska under.
19 Herre, din kraft och godhet når upp till himlen. Du har visat din storhet. Var finns det en sådan Gud som du?
20 Du har ställt mig inför prövningar och lidande, men du har ändå hållit mig vid liv och bevarat mig från en säker död.
21 Du ska ge mig större ära och anseende än någonsin tidigare. Det är min tröst.
22 Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige.
23 Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig.
24 Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet. Alla som har försökt dra olycka över mig har blivit besegrade och kommit på skam.
Gud, ditt tempel ligger i ruiner
74 Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?
2 Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!
3 Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!
4 Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.
5-6 Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.
7 De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!
8 Låt oss utplåna varje spår av Gud, sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.
9-10 Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.
13-14 Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!
15 På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.
16 Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.
17 Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.
18 Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.
19 Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.
20 Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.
21 Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!
22 Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.
23 Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.
26 Jag är Herren, er Gud! Ni får inte äta blodigt kött. Inte heller får ni befatta er med spådomar och trollkonster.
27 Ni får inte klippa håret vid tinningarna eller ansa era skägg så som hedningarna gör.
28 Ni ska inte rista in några märken i er hud eller tatuera er. Jag är Herren.
29 Du ska inte förnedra din dotter genom att göra henne till en prostituerad, för då kommer landet snart att bli fyllt av ondska.
30 Håll mina sabbatslagar och respektera mitt tabernakel, för jag är Herren.
31 Orena er inte genom att rådfråga medier och trollkarlar, för jag är Herren, er Gud.
32 Ni ska bevisa de äldre vördnad och respekt i fruktan för Gud. Jag är Herren.
33 Utnyttja inte invandrarna i ert land. Handla inte orätt mot dem.
34 De ska behandlas som andra medborgare. Älska dem som er själva och kom ihåg att ni också var främlingar i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
35-36 Ni måste vara opartiska. Använd aldrig falska mått på längd, vikt och rymd. Ge i stället fullt mått, för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten.
37 Ni måste ge akt på alla mina befallningar och förordningar och lyda dem mycket noga, för jag är Herren.
1 Från Paulus, Silvanus och Timotheos.Till församlingen i Thessalonike, som lever i gemenskap med Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus.
2 Rik välsignelse och frid önskar vi från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Lidandet har ett syfte
3 Kära bröder, det är inte bara rätt och riktigt att tacka Gud för er, utan det är också vår plikt, eftersom er tro fortsätter att växa, och er kärlek till varandra hela tiden fördjupas.
4 Det är med glädje som vi berättar för de andra församlingarna om hur ert tålamod och er hängivna tro på Gud består, trots alla svårigheter och prövningar som ni måste kämpa er igenom.
5 Allt detta bara visar hur rättvist Gud handlar, för han använder era lidanden till att göra er redo för hans rike.
6 Samtidigt låter han dom och straff drabba dem som gör ont mot er.
7 Därför skulle jag vilja säga till er som lider: Gud ska befria både er och oss från lidande. Det ska ske när Herren Jesus visar sig på skyarna i flammande eld med sina mäktiga änglar.
8 Han kommer för att döma dem som inte vill lära känna Gud och som vägrar att ta emot hans frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
9 Deras straff kommer att bli att gå under för evigt, och bli skilda från Herrens ansikte. De får aldrig se hans ära och makt
10 när han kommer för att hyllas för allt det han har gjort för sitt folk, sina heliga. Men ni ska vara med honom, eftersom ni har trott på allt vi berättat för er.
11 Därför fortsätter vi att be för er. Vi ber att vår Gud ska göra er värdiga att leva just det liv han har kallat er till, och att ni med hans kraft ska få fortsätta att göra allt gott. Då ska allt det ni påbörjat i tro bli fullbordat.
12 Alla ska då prisa Herrens, Jesu Kristi, namn för de resultat de ser i er, och er största ära ska vara att ni tillhör honom. Vår Guds och vår Herres, Jesu Kristi, kärleksfulla nåd har gjort allt detta möjligt för er.
Om oro och bekymmer
25 Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig.
26 Se på fåglarna! De oroar sig inte över vad de ska äta. De behöver inte så eller skörda eller skaffa sig matförråd för er himmelske Far ger dem mat. Och ni är mycket mer värda för honom än de.
27 Kan all er oro lägga ett enda ögonblick till era liv?
28 Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på liljorna på fälten. De bekymrar sig inte för sina kläder.
29 Och ändå var inte kung Salomo i all sin prakt så vackert klädd som de.
30 Och om Gud nu på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som står här i dag och är borta i morgon, ska han då inte ha omsorg om er? Litar ni alltjämt så lite på Gud?
31-32 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka. Varför är ni som de som inte känner honom? De jagar efter allt detta och bekymrar sig för det. Men er himmelske Far vet redan vad ni behöver.
33 Och han kommer att med glädje ge er allt vad ni behöver, om ni ger honom första platsen i era liv och lever efter hans vilja.
34 Bekymra er alltså inte för morgondagen. Även den kommer Gud att ta hand om.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®