Book of Common Prayer
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!
15 När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.
16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.
18 Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
21 Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.
23 Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!
24 Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.
25 O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.
26 Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.
27 Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!
28 Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.
29 Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!
30 Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.
31 Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.
32 Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.
33 Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.
36 Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!
20 När han har avslutat försoningsceremonin för det allra heligaste, det heliga och altaret, ska han föra fram den levande bocken,
21 och under det att han lägger sina båda händer på den bekänna Israels folks alla synder. Han ska lägga all deras synd på bockens huvud och skicka ut den i öknen, ledd av den man som blivit utsedd till uppgiften.
22 Bocken ska alltså bära bort folkets synd till ett land där ingen bor, och mannen ska släppa den lös ute i öknen.
23 Därefter ska Aron gå in i det heliga igen och ta av sig linnekläderna han tog på sig innan han gick in i det allra heligaste.
24 Sedan ska han bada på en helig plats, ta på sig sina vanliga kläder igen och gå ut och bära fram sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och på så sätt skaffa försoning åt sig själv och folket.
25 Han ska också bränna upp fettet från syndoffret på altaret.
26 Mannen som lett ut bocken i öknen ska efteråt tvätta sina kläder och bada innan han får komma tillbaka till lägret.
27 Den unga tjuren och bocken för syndoffret, vilkas blod förts in av Aron i helgedomen för att skaffa försoning, ska bäras ut utanför lägret och brännas tillsammans med huden och de inre organen.
28 Den som bränner detta ska sedan tvätta sin kläder och bada, innan han återvänder till lägret.
29-30 Detta är en lag som alltid ska följas: Du får inte utföra något arbete på den tionde dagen i sjunde månaden, utan den dagen måste du använda till självrannsakan och leva i enkelhet. Detta gäller både dem som är födda i landet och dem som är utlänningar och bor bland Israels folk. Detta är den dag då ni ska fira försoningen, då ni i Herrens ögon blev rena från alla era synder.
31 Det är en vilodag, och den ska ni tillbringa i stillhet och enkelhet. Lagen gäller för all framtid.
32 Denna ceremoni ska även i senare generationer utföras av den smorde översteprästen, som blivit avskild för uppgiften efter sin förfader Aron. Han ska vara den som tar på sig de heliga linnekläderna
33 och skaffar försoning för det allra heligaste, det heliga, altaret, prästerna och folket.
34 Detta ska vara en evig lag för er, att skaffa försoning för Israels folks synder en gång om året.Aron följde alla dessa föreskrifter som Herren gav Mose.
Var beredda på Jesu återkomst
5 När ska allt detta hända? Jag behöver egentligen inte säga något om det, kära bröder,
2 för ni vet så väl att ingen känner till det. Herrens dag ska komma oväntat, som en tjuv om natten.
3 När människor säger: Allt är väl, vi har lugn och ro, då plötsligt ska olyckan komma över dem, lika plötsligt som värkarna sätter in hos en kvinna som ska föda barn. Och dessa människor ska inte komma undan för det kommer inte att finnas någon plats där de kan gömma sig.
4 Men ni, kära bröder, är inte okunniga om dessa frågor, och den dag som Herren kommer ska inte överraska er som en tjuv.
5 Ni är alla ljusets och dagens barn, ni tillhör inte mörkret eller natten.
6 Därför ska ni vara på er vakt och inte sova som de andra. Vänta på hans återkomst och håll er nyktra.
7 På natten sover man, och det är då som människor dricker sig berusade.
8 Men låt oss som lever i ljuset hålla oss nyktra, och vara klädda i trons och kärlekens rustning och med frälsningens glada hopp som vår hjälm.
9 Gud har ju inte valt ut oss för att ösa sin vrede över oss, utan för att vi ska bli frälsta genom vår Herre Jesus Kristus.
10 Han dog för oss, för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi lever eller redan har dött när han kommer tillbaka.
11 Därför ska ni fortsätta att uppmuntra och styrka varandra som ni redan gör.
7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!
9 Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.
10 Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.
11 Ge oss vår mat i dag som du brukar,
12 och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.
13 Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.
14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®