Book of Common Prayer
Kungen kommer!
24 Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans!
2 Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark.
3 Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren?
4 Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga.
5 De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem.
6 Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud.
7 Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!
När Herrens röst ljuder
29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!
2 Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.
3 Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.
4 Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!
5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!
7 Herrens röst är en ljungande blixt.
8 Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.
9 Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.
10 Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.
11 Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
Mose avskiljer prästerna för tjänst
8 Herren sa till Mose:
2-3 Ta med dig Aron och hans söner, deras prästkläder, smörjelseoljan, den unga tjuren till syndoffret, de två baggarna och korgen med brödet, som är bakat utan jäst, och samla hela Israel vid tabernaklet.
4 Mose gjorde som Herren sagt, och när allt folket var samlat
5 sa han: Det som jag nu ska göra har Herren befallt.
6 Sedan tog han Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.
7 Han klädde på Aron rocken, skärpet, kåpan och efoden med dess vackert vävda bälte.
8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i en ficka på skölden.
9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och stänkte den på tabernaklet och på varje sak som fanns inne i det, för att på så sätt helga allt.
11 När han kom till altaret stänkte han sju gånger på det och likaså på altarets tillbehör och på tvättfatet och dess ställning för att helga det.
12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud, för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst.
13 Sedan satte Mose på Arons söner deras mantlar med bälten och huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet som hade blivit stänkt på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans söner till tjänst inför Herren.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: Koka köttet vid tabernaklets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er.
32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna tabernaklets ingång på sju dagar, för er invigning ska pågå i sju dagar.
34 Sedan fastslog Mose än en gång att allt han hade gjort den dagen eller tänkt att göra hade blivit befallt av Herren, för att ge dem försoning.
35 Och på nytt påminde han Aron och hans söner om att de måste stanna vid tabernaklets ingång dygnet runt i en vecka. Om ni lämnar den, kommer ni att dö, det är vad Herren har sagt, sa han till dem.
36 Aron och hans söner gjorde därför allt precis så som Herren hade befallt Mose.
Guds fostran bevisar hans kärlek
12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.
2 Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.
3 Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.
4 Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
5 Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.
6 För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.
7 Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad?
8 Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj.
9 Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet?
10 Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet.
11 Man njuter inte av straffet medan det pågår! Men den som på detta sätt har lärt sig att lyda har också lärt sig att leva i Guds frid och efter hans vilja.
12 Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben.
13 Gör en rak, jämn väg för era fötter, så att de svaga och haltande som kommer efter er inte faller och gör sig illa utan i stället blir starka.
Var uppmärksamma
14 Försök att hålla er utanför alla stridigheter och lev rent och heligt, för den som inte är helig kommer inte att få se Herren.
Jesus blir inte accepterad i Nasaret
16 När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.
17 Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:
18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.
20 Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.
21 Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.
22 Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.
23 Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.
24 Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.
25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.
27 Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.
29 De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®