Book of Common Prayer
När bäste vännen förråder dig
1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!
3 Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.
4 Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.
5 Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.
6 Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.
7 Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.
10 Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.
11 Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.
12 Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.
14 Men det var du, min vän och följeslagare.
15 Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!
16 Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.
17 Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!
18 Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.
19 Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.
20 Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.
21 Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.
22 Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!
23 Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.
24 Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.
Gud står vid sitt ord
138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.
2 Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.
3 När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.
4 Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.
5 Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.
6 Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.
7 Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.
8 Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!
19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.
20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.
21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.
22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
18 Mose byggde det. Han ställde socklarna på plats och satte fast brädorna i dem.
19 Sedan bredde han ut tältdukarna över ställningarna och lade på överdraget, precis som Herren hade befallt.
20 Inne i arken placerade han stenarna med de tio budorden inhuggna och satte dit bärstängerna till arken och placerade benådningsplatsen ovanpå arken.
21 Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förhänget för att dölja den, allt enligt Herrens befallning.
22 Sedan ställde han bordet på norra sidan av rummet utanför förhänget
23 och lade skådebröden på bordet inför Herren, precis som Herren gett order om.
24 Han ställde ljusstaken mitt emot bordet, på södra sidan av tältet.
25 Sedan ordnade han lamporna så som Herren ville ha dem,
26 ställde guldaltaret i tältet intill förhänget
27 och tände rökelsen av fina kryddor på altaret, precis som Herren hade befallt.
28 Han satte upp draperiet för ingången till tabernaklet,
29 ställde altaret för brännoffren mitt för ingången och offrade brännoffer och spisoffer på det. Allt blev som Herren hade befallt.
30 Sedan ställde han tvättfatet mellan tältet och altaret och fyllde det med vatten, så att prästerna skulle kunna använda det för att tvätta sig.
31 Mose och Aron och Arons söner tvättade sina händer och fötter där
32 varje gång de skulle gå till altaret och in i tältet, precis som Herren hade sagt till Mose att de skulle göra.
33 Därefter satte han upp inhägnaden till förgården som skulle omge tältet och altaret och satte upp förhänget för ingången till förgården. Och så hade då Mose avslutat allt sitt arbete.
Guds härlighet
34 Då kom molnet och täckte tältet och Herrens härlighet fyllde det. 35Mose kunde inte gå in, därför att molnet fanns där och Herrens härlighet fyllde tältet. 36Och så snart molnet höjde sig från tältet, gick Israels folk vidare och följde det. 37Men när molnet stannade, stannade också allt folket tills den dag molnet började röra sig igen.38Molnet vilade över tältet under dagarna, och på nätterna var det som en eld i molnet, så att Israels folk alltid kunde se det.På detta sätt var det under hela deras resa.
Hur en kristen ska leva
1-2 Kära bröder, låt mig tillägga detta: Ni vet redan hur man lever till Guds ära i det dagliga livet, för ni känner till de bud vi gav er från Herren Jesus. Nu ber vi er, ja, vi vädjar till er i Herrens Jesu namn, att ni ska leva mer och mer efter detta ideal.
3-4 Gud vill nämligen att ni ska vara heliga och rena och att ni ska hålla er borta från all sexuell synd. Var och en av er ska leva tillsammans med sin hustru och respektera och ära henne,
5 och inte leva i begär och lidelser, som de människor gör som inte känner Gud och hans vägar.
6 Det är också Guds vilja att ni aldrig bedrar någon på detta område genom att ta en annan mans hustru, för Herren straffar sådana handlingar, vilket vi också tidigare klart och tydligt har låtit er få veta.
7 Gud har ju inte kallat oss till ett liv fyllt av begär och smutsiga tankar, utan till att vara heliga och rena.
8 Om någon vägrar att leva enligt dessa regler, så är han inte olydig mot människors bud, utan mot Gud som ger er sin helige Ande.
9 När det gäller den rena, broderliga kärlek som bör finnas bland Guds folk, behöver jag inte säga mycket. Det är jag övertygad om, för Gud själv har lärt er att älska varandra!
10 Er kärlek till alla de kristna bröderna i hela Makedonien har redan vuxit sig stark. Trots det, kära vänner, ber vi er att älska dem mer och mer.
11 Sätt er ära i att leva ett stilla liv, att klara era egna angelägenheter och att sköta ert arbete, precis som vi tidigare har sagt.
12 Detta får till följd att människor som inte är kristna kommer att lita på er och respektera er, och ni blir inte beroende av hjälp från andra.
Om hämnd
38 Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'
39 Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.
40 Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.
41 Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.
42 Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.
Om att älska sina fiender
43 Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'
44 Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!
45 Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.
47 Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.
48 Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®