Book of Common Prayer

Herren tänker på mig

^1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.

³ Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.

⁴ Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.

⁵ Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.

⁶ Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.

⁷ Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.

⁸ Därför säger jag: Här är jag.

⁹ Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!

¹⁰ För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.

¹¹ Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.

¹² Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.

¹³ Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.

¹⁴ Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!

^15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!

¹⁷ Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!

¹⁸ Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!

Bara du kan hjälpa

David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.^1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!

⁴ Lyssna till min bön,

⁵ för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.

⁶ Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.

⁷ Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!

⁸ Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.

⁹ Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.

Herre, förlåt mig

En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.^1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig

⁴ och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!

⁵ Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.

⁶ Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.

⁷ Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.

⁸ Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!

⁹ Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

¹⁰ Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.

¹¹ Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.

¹² Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

¹³ Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!

¹⁴ Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!

¹⁵ Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.

^16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!

¹⁸ Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.

¹⁹ Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.

²⁰ Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.

²¹ Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.

¹⁸ Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter.

²⁰ En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde.

²² Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut.

²³ Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren.

²⁴ Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser.

²⁵ Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon.

²⁶ Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.

²⁷ Och Herren sa till Mose: Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel.

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna.

²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud.

³⁰ Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom.

³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem.

³² Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget.

³³ När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte,

³⁴ men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom,

³⁵ och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud.

Timotheos glädjande rapport

3 När jag till slut inte kunde stå ut längre, beslutade jag mig för att själv stanna kvar i Athen

^2-3 och skicka vår bror och medarbetare, Guds tjänare, Timo-theos för att besöka er. Han skulle styrka er tro, uppmuntra er och se till att ni inte tappar modet i alla de svårigheter som ni går igenom. Men ni vet förstås att sådana problem ingår i Guds plan med oss kristna.

⁴ Medan vi fortfarande var kvar hos er, lät vi er förstå att ni snart skulle möta lidanden och det gjorde ni.

⁵ När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag som sagt Timotheos för att ta reda på om er tro stått emot alla angrepp. Jag var rädd att Satan kanske hade fått er på fall och att allt vårt arbete hade varit förgäves.

⁶ Och nu har Timotheos just återvänt och har med sig de välkomna nyheterna om att er tro och kärlek fortfarande är lika stark, och att ni minns vårt besök med glädje, och längtar lika mycket efter oss som vi efter er.

⁷ Kära bröder, nu känner vi oss tröstade i alla våra stora svårigheter och lidanden här. För nu vet vi att ni är trogna Herren.

⁸ Vi kan uthärda vad som helst, så länge vi vet att ni är fasta i er tro på Kristus.

⁹ Hur ska vi kunna tacka Gud tillräckligt för er och för den glädje och fröjd ni har gett oss när vi är i bön för er?

¹⁰ Dag och natt ber vi nämligen till Gud att vi ska få träffa er igen, för att få hjälpa er med de brister som ännu kan finnas i er tro.

¹¹ Vi ber att vår Gud och Far och vår Herre Jesus Kristus ska sända oss tillbaka till er igen.

¹² Och vi ber att Herren ska låta er kärlek till varandra och till alla människor växa och flöda över, precis som vår kärlek till er gör.

¹³ Då kommer Gud, vår Far, att styrka er och göra er heliga och fria från synd, så att ni är utan skuld den dag då vår Herre Jesus Kristus återvänder med alla dem som tillhör honom.

Om begär

²⁷ Som ni vet står det i Moses lag: 'Du som är gift ska inte vara otrogen.'

²⁸ Men jag säger: Den som bara ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.

²⁹ Om ditt högra öga får dig att synda riv då ut det och kasta bort det. Det är bättre att en del av dig förstörs än att hela du kastas i helvetet.

³⁰ Och om din hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den, även om det skulle råka vara din högra hand! För det är trots allt bättre än att du kommer till helvetet.

Om skilsmässa

³¹ I Moses lag står det också: 'Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!'

³² Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.

Om löften

³³ Moses lag säger vidare: 'Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.'

³⁴ Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: 'Himlen är mitt vittne!' så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.

³⁵ Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.

³⁶ Säg inte heller: 'Det sätter jag huvudet på!' för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.

³⁷ Säg bara helt enkelt:'Ja, det vill jag' eller 'Nej, det vill jag inte'. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.