Book of Common Prayer
49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!
51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.
52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.
53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,
54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.
55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.
56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!
57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!
58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.
59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.
61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.
62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.
63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.
64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!
65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.
66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.
67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.
68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!
69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.
70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.
71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Folket ångrar sig
33 Herren sa till Mose: Led nu detta folk som du förde ut ur Egypten till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande.
2 Jag ska sända en ängel framför dig som ska fördriva kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
3 Det är ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk, för jag skulle då hela tiden frestas att utplåna er.
4 När folket hörde dessa stränga ord, blev de bedrövade och tog av sig alla sina smycken.
5 Herren hade nämligen bett Mose att säga till dem: Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, så skulle jag utplåna er. Ta nu av er alla era smycken, så ska jag sedan se på vad jag ska göra med er.
6 Från den stunden bar de inte längre några smycken.
Uppenbarelsetältet
7 Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet.
8 Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram.
9 När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose.
10 När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält.
11 Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.
Mose vill se Gud
12 Mose talade med Herren och sa till honom: Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet
13 Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!
14 Herren svarade honom: Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas.
15 Mose hade nämligen sagt: Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till.
16 Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?
17 Och Herren hade svarat Mose: Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän.
18 Då bad Mose att få se Guds härlighet.
19 Herren svarade: Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill.
20 Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva.
21 Men stå här på klippan bredvid mig.
22 När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi.
23 Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se.
Paulus arbete i Thessalonike
2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.
2 Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.
3 Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.
4 Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.
5 Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.
6 Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,
7 även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.
8 Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.
9 Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.
10 Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.
11 Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er
12 att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.
Om lagen
17 Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas.
18 Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått.
19 Den som bryter ett enda bud, och lär andra att göra likadant, kommer att vara den minste i himmelriket. Men de som håller Guds lagar och lär andra att göra det kommer att bli stora i himmelriket.
20 Men jag varnar er. Om ni inte har mer att komma med än fariseerna och de judiska ledarna, så kommer ni alls inte in i himmelriket.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®