Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Guldkalven
32 När Mose dröjde med att komma tillbaka från berget gick folket till Aron och sa till honom: Gör en gud åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss hit från Egypten har ju försvunnit. Det måste ha hänt honom något.
2-3 Ge mig era örhängen av guld, svarade Aron.Alla gjorde som Aron hade sagt. Män och kvinnor, pojkar och flickor, gav sina örhängen till
4 Aron, som smälte ner guldet och formade det till en avgud i form av en kalv. Se där, Israel, ropade folket. Detta är din Gud som förde dig ut ur Egypten!
5 När Aron såg vilken glädje det blev bland folket, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: I morgon ska vi ha en stor fest för Herren!
6 Nästa morgon steg de upp mycket tidigt och började offra brännoffer och tackoffer till guldkalven. Därefter ställde de till med en riktig fest och åt och drack, dansade och sjöng.
7 Då sa Herren till Mose: Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet
8 och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten
9 Herren sa vidare: Jag ser vilket motspänstigt folk detta är.
10 Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem.
11 Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. Herre, bad han, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under?
12 Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk!
13 Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.'
14 Då ångrade Herren sig och skonade dem.
15-16 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer. Budorden var inskrivna av Gud själv på båda sidor av tavlorna.
17 När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: Det låter precis som om de håller på att förbereda sig för krig!
18 Men Mose svarade honom: Nej, det är varken seger- eller sorgerop utan sång.
19 När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder.
20 Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.
Relationer i familj och arbete
18 Ni hustrur ska underordna er era män, för det förväntar sig Herren av er.
19 Och ni män ska älska era hustrur, och inte vara hårda och ovänliga mot dem.
20 Ni barn måste alltid lyda era föräldrar, för det är Herrens vilja.
21 Och ni föräldrar, gräla inte så mycket på era barn att de tappar självförtroendet.
22 Ni slavar måste alltid lyda era jordiska herrar, inte bara när de råkar se er! Var inte ögontjänare! Lyd dem villigt, därför att ni älskar Herren och därför att ni vill göra det han önskar.
23 Arbeta flitigt och ordentligt och med gott humör vad ni än gör. Gör det för Herren och inte för människor.
24 Kom ihåg att det är Herren Kristus som ska ge er lön och av hans arv ska ni få del. I själva verket är det honom som ni arbetar för.
25 Och om ni inte gör ert bästa för honom, kommer också er lön att bli därefter, för Gud behandlar alla lika.
4 Ni slavägare måste vara rättvisa mot alla era slavar. Se till att de får vad de ska ha. Och kom alltid ihåg att ni också har en Herre i himlen som noga följer vad ni gör.
2 Tröttna inte i er bön, utan håll ut! Förvänta er att Gud ska svara er och glöm inte att tacka honom.
3 Glöm inte heller att be för oss att Gud ska ge oss många möjligheter att predika Kristi goda nyheter, för vars skull jag sitter här i fängelset.
4 Be att jag ska få mod att tala fritt och att jag kan göra det så enkelt och klart som möjligt.
5 Ta vara på alla möjligheter att berätta de goda nyheterna för andra. Uppträd alltid förståndigt i era kontakter med andra människor.
6 Tänk på vad ni säger, så att ni kan ge de rätta svaren till alla som frågar.
Personliga hälsningar
7 Vår högt älskade broder Tychikos kommer att berätta för er hur jag har det. Han arbetar hårt och tjänar Herren tillsammans med mig.
8 Jag skickar iväg honom på denna speciella resa bara för att få veta hur ni har det och för att han ska trösta och uppmuntra er.
9 Jag skickar också Onesimos till er, en trofast och kär broder, en av era egna. Han och Tychikos kommer att berätta de senaste nyheterna för er.
10 Aristarchos, som sitter i fängelset här tillsammans med mig, hälsar er hjärtligt och det gör också Markus som är kusin med Barnabas. Och som jag sagt förut: Ge Barnabas ett riktigt varmt välkomnande om han kommer till er.
11 Jesus, som också kallas Justus, skickar även han sina hälsningar. Dessa är de enda judar som arbetar med mig här som tror på Jesus, och ni kan inte ana vilken uppmuntran de har varit för mig.
12 Epafras, Jesu Kristi tjänare, sänder sina varma hälsningar. Han ber med stort allvar för er att Gud ska göra er starka och fullkomliga, och att ni ska förstå vad som är hans vilja i allt ni gör.
13 Jag kan försäkra er om att han har kämpat mycket för er i sina böner och likaså för de kristna i Laodikeia och Hierapolis.
14 Vår käre Lukas, läkaren, sänder sina hälsningar, och likaså Demas.
15 Hälsa till de kristna i Laodikeia och till Nymfas och den grupp som samlas i hans hem.
16 Vill ni förresten skicka det här brevet vidare till Laodikeia, när ni har läst det? Och läs själva det brev som jag skrev till dem.
17 Och säg till Archippos: Se till att du gör allt det som Herren har sagt till dig att göra.
18 Här skriver jag min egen hälsning med min egen handstil. Kom ihåg mig här i fängelset! Välsignelse från Gud till er alla!HälsningarPaulus
Verklig lycka
1-2 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på berget tillsammans med lärjungarna och satte sig ner och undervisade dem. Han sa:
3 Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.
4 Lyckliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.
5 Lyckliga är de milda och anspråkslösa. Hela världen tillhör dem.
6 Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
7 Lyckliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.
8 Lyckliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.
9 Lyckliga är de som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.
10 Lyckliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®