Book of Common Prayer
Herre, jag behöver dig!
En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!
3 Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.
4 Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!
5 Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.
6 Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.
7 När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.
8 Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!
9 Jag klamrar mig fast vid dig, och din starka högra arm skyddar mig.
10 Alla de som tänker döda mig kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att dödas i striden och bli uppätna av vargar.
12 Men kungen kan vara glad över segern, och alla som tror på honom får också vara glada, medan lögnarna tystas ned.
Gud har befriat Israel
98 Sjung en ny sång till Herren, ja, berätta om allt det väldiga han gjort! För genom sin väldiga kraft och helighet har han vunnit seger.
2-3 Alla folk, som känner honom, vet att han har befriat Israel. Han har bevisat att man kan lita på hans löften. Han har fullföljt sitt löfte om att vara god mot Israel. Hela jorden har sett hur Gud har frälst sitt folk.
4 Därför brister jorden ut i lovsång och höjer glädjerop till Gud.
5 Sjung lovsånger och spela på harpor.
6 Blås i kornetter, och låt trumpeter och horn ljuda! Spela upp en jubelsymfoni inför Herren, vår kung!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri! Låt jorden och alla som bor på den jubla och ropa: Äran tillhör Herren!
8-9 Låt vågorna klappa sina händer av glädje! Låt bergen sjunga glädjesånger inför Herren! Han kommer för att döma alla folk med fullkomlig rättvisa!
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
Prästernas dräkter
28 Du ska avskilja din bror Aron och hans söner Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar till präster åt mig.
2 Gör särskilda kläder åt Aron, för att visa att han är avskild åt Gud. Det ska vara vackra kläder som ger värdighet åt hans tjänst.
3 Uppmana dem som jag har gjort speciellt skickliga som skräddare att göra kläder åt honom som skiljer honom från andra, när han nu ska vara präst åt mig.
4 Detta ska du låta göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. Du ska också göra kläder åt Arons söner.
30 I bröstsköldens ficka ska du lägga urim och tummim, så att Aron bär dem vid sitt hjärta när han behöver dem för att inför Herrens ansikte fatta rätt beslut för folket.
Manteln och tunikan
31 Manteln ska du göra helt av mörkblått tyg
32 med en öppning för huvudet. Öppningen ska omges av en vävd krage, så att tyget inte går sönder.
33-34 På den nedre kanten av manteln ska du fästa granatäpplen som är gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, och mellan dessa bjällror av guld runt hela fållen.
35 Aron ska alltid bära manteln när han går för att göra tjänst inför Herren. Då hörs bjällrorna när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut därifrån, för att man ska kunna veta att han inte har dött.
36 Sedan ska du göra en plåt av rent guld, och på den ska du rista in 'Helgad åt Herren
37-38 Plåten ska du fästa med ett mörkblått snöre framtill på Arons turban. Aron ska bära den i pannan och därmed bära den skuld som följer med de gåvor Israels folk frambär. Den ska alltid bäras när han går inför Herren, så att folket ska få förlåtelse och Herren ta emot offren.
Antikrist kommer
18 Kära barn, den här världens sista timme är slagen. Ni har hört om att Antikrist ska komma - han som är emot Kristus. Många som representerar honom har vi redan sett. Det gör oss ännu mer övertygade om att tidens slut är nära.
19 Dessa kristusfientliga människor har varit medlemmar i våra församlingar, men var egentligen aldrig en del av oss. Genom att lämna oss bevisade de att de inte alls tillhör oss.
20 Men ni är inte sådana, för den helige Ande har kommit till er, och ni känner till sanningen.
21 Därför skriver jag inte till er som jag skulle göra till dem som behöver lära känna sanningen, men jag vill varna er, eftersom ni kan skilja mellan sant och falskt.
22 Vem är den störste lögnaren? Är det inte den som säger att Jesus inte är Kristus. Det är Antikrist, som därmed förnekar både Fadern och Sonen.
23 Den som inte tror på Jesus Kristus, Guds Son, kan inte heller ha gemenskap med Fadern. Men den som har gemenskap med Sonen har det också med Fadern.
24 Fortsätt därför att tro det som ni har blivit undervisade om från början. Då kommer ni alltid att leva i nära gemenskap både med Gud Fadern, och med hans Son.
25 Då har vi också del i hans löfte till oss om evigt liv.
26 Dessa anmärkningar om Antikrist är riktade särskilt till dem som gärna vill binda för era ögon och leda er vilse.
27 Men ni har tagit emot den helige Ande, och när han bor i er behöver ni ingen annan som talar om för er vad som är rätt. Han undervisar er nämligen om allt, och han är Sanningen. Se till att han får leva i er och att ni gör vad han har sagt.
28 Ja, mina kära barn, lev kvar i gemenskap med Kristus. Då vet ni att allt står rätt till med er när han kommer och att vi inte behöver skämmas för att möta honom utan med glädje kan se honom i ögonen.
29 Eftersom vi vet att Gud alltid är god och bara handlar rätt, så kan vi med all rätt veta att alla som handlar rätt är hans barn.
Jesus ger mat åt fem tusen
30 De tolv som Jesus sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring och berättade allt vad de hade gjort och vad de sagt till de människor de träffat.
31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.
32 De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe,
33 men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.
34 När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta.
35-36 Fram emot kvällen kom lärjungarna till honom och sa: Det blir snart mörkt. Skicka därför iväg folket till byarna och gårdarna här i närheten så att de kan köpa mat, för det finns inget att äta här i ödemarken.
37 Men Jesus sa: Ni själva kan väl ge dem mat.Hur då? frågade lärjungarna. Det skulle kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.
38 Hur mycket mat har vi? frågade han. Gå och ta reda på det.När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.
39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i det gröna gräset i grupper, en del på femtio och en del på hundra.
41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Sedan bröt han bröden i bitar och gav varje lärjunge lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.
42 Och alla åt och blev mätta.
43-44 Omkring fem tusen män var med vid denna måltid, och efteråt samlade man upp tolv korgar med rester, både bröd och fisk.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®