Book of Common Prayer

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!

² Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?

³ Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!

⁴ Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.

⁵ Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!

Folkets bidrag till tabernaklet

25 Herren sa till Mose:

^2-7 Säg till folket att var och en som i sitt hjärta känner sig manad till det får som offer ge mig något av detta:Guld, silver eller koppar, mörkblått, purpurrött, rosenrött eller vitt garn, fint linne, gethår, rödfärgade fårskinn och getskinn, akacieträ, olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen.Onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.

⁸ Jag vill nämligen att Israels folk ska göra ett heligt tempel åt mig, där jag kan bo bland dem.

⁹ Denna helgedom ska vara ett tält, ett tabernakel. Jag ska visa er exakt hur det ska tillverkas och inredas.

Arken

¹⁰ Av akacieträ ska ni göra en kista, arken. Den ska vara 125 centimeter lång, 75 centimeter bred och 75 centimeter hög.

¹¹ Drag över insidan och utsidan med rent guld och gör en rand av guld runt omkring den.

¹² Sedan ska du gjuta fyra ringar av guld som du fäster vid kistans fötter, två på var sida.

^13-14 Du ska göra stänger av akacieträ, överdragna med guld, som du ska skjuta in i ringarna på kistans sidor, så att man kan bära den med dem.

¹⁵ Stängerna ska sitta kvar i ringarna och får inte dras ut ur dem.

¹⁶ I arken ska du lägga stentavlorna med budorden, som jag ska ge dig.

¹⁷ Och du ska göra ett lock av rent guld, 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. Detta är benådningsplatsen.

¹⁸ Gör sedan två keruber. Använd hamrat guld, och placera dem vid de båda ändarna av benådningsplatsen för era synder.

¹⁹ En kerub ska sitta vid den ena änden och en vid den andra, och du ska göra dem i ett stycke med locket.

²⁰ Keruberna ska ha ansiktena vända mot varandra och se ner på benådningsplatsen, och de ska ha sina vingar utbredda över den.

²¹ Placera locket ovanpå kistan och lägg stentavlorna som jag ska ge dig i denna ark.

²² Detta ska bli vår mötesplats. Jag ska tala med dig från benådningsplatsen mellan keruberna. Och arken ska innehålla lagarna för mitt förbund. Där ska jag kungöra mina befallningar till Israels folk för dig.

Lev det nya livet

3 Ni fick liv igen när Kristus uppstod från döden. Rikta därför blicken mot glädjen och de rika skatterna i himlen, där Kristus sitter på hedersplatsen vid Guds högra sida.

² Ha himlen i era tankar och använd inte er tid till att oroa er över saker och ting som hör jorden till, utan tänk på vad som ska komma.

³ Ni borde ha lika lite begär efter detta jordiska liv som en död människa har. Ert verkliga liv finns i himlen med Kristus och Gud.

⁴ Och när Kristus, som är vårt verkliga liv, kommer tillbaka, ska ni dela den härlighet som omger honom.

⁵ Därför ska ni sluta upp med att synda. Döda de onda begär som döljer sig inom er. Håll er borta från sexuell synd och orena tankar, och se till att ni inte grips av penningbegär för det är det samma som avgudadyrkan,

⁶ och Guds vrede kommer att drabba dem som håller på med sådant.

⁷ Ni ägnade er åt det när ni fortfarande var en del av den här världen,

⁸ men nu är det dags att kasta bort vredens, hatets, förbannelsens och det smutsiga språkets orena kläder.

⁹ Ljug inte för varandra! Ert gamla jag, med all dess ondska, sysslade med sådant. Nu har det dött och är borta.

¹⁰ Nu lever ni ett helt nytt liv, där man hela tiden lär sig mer och mer, och blir alltmer lik Kristus, som skapade detta nya liv i er.

¹¹ I det livet är sådant som nationalitet, hudfärg och social ställning betydelselöst och utan intresse. Det enda som betyder något är förhållandet till Kristus. Han är allt, och han finns i allt och alla.

¹² Gud har utvalt er, och han har gett er detta nya liv på grund av sin stora kärlek och omsorg om er. Därför bör ni visa medkänsla, godhet och vänlighet mot andra. Ansträng er inte för att synas, utan visa tålamod och håll er i bakgrunden.

¹³ Var alltid beredda att förlåta. Tänk inte illa om någon enda människa. Kom ihåg att Herren har förlåtit er. Därför måste ni förlåta andra.

¹⁴ Låt era liv vara fyllda av kärlek för den är det band som håller samman hela församlingen i fullständig harmoni.

¹⁵ Låt den frid som Kristus ger alltid behärska era liv, för det är både er skyldighet och er förmån som medlemmar i hans kropp. Och var alltid tacksamma!

¹⁶ Kom ihåg vad Kristus undervisade om, och låt hans ord få breda ut sig bland er. Det är ju bara hans ord som gör er visa och förståndiga. Då kan ni vägleda och undervisa andra. Och sjung psalmer och sånger och andliga visor med tacksamhet och av hela hjärtat till Guds ära.

¹⁷ Och vad ni än säger eller gör, gör det i Herren Jesu namn, och tacka alltid Gud vår Far för vad Jesus har gjort.

Fyra fiskare följer med Jesus

¹⁸ En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder: Simon (som senare fick namnet Petrus) och Andreas. De var fiskare till yrket och höll på att lägga ut nät.

¹⁹ Jesus ropade till dem: Kom med mig så ska jag visa er hur man fiskar människor!

²⁰ Och de lämnade omedelbart näten och följde honom.

²¹ Lite längre bort på stranden såg han två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt med sin far Sebedaios. De höll på att laga nät. Han ropade också på dem, och

²² genast lade de ifrån sig sina nät, lämnade sin far och följde med Jesus.

Jesus predikar över hela Galileen

²³ Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i de judiska synagogorna, och vart han än kom predikade han de goda nyheterna om himmelriket och botade alla slags sjukdomar.

²⁴ Ryktet om hans under spreds långt utanför Galileens gränser och snart kom sjuka människor ända från Syrien för att bli botade. Och oavsett vilken sjukdom de led eller plågades av, om de var besatta av onda andar, mentalt sjuka eller handikappade, så botade han dem.

²⁵ Stora folkmassor följde honom vart han än gick - människor från Galileen, Tiostadsområdet, Jerusalem och hela Judeen och till och med från andra sidan Jordan.