Book of Common Prayer
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.
35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.
36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.
37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.
38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.
39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.
40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.
41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.
43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!
44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.
47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!
48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.
16 På tredje dagens morgon utbröt ett väldigt åskväder. Ett stort moln sänkte sig över berget, och det hördes en lång, utdragen ton som från en basun. Folket bävade.
17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud vid foten av berget.
18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget darrade som under en jordbävning.
19 Basunljudet blev allt starkare. Mose talade med Herren, och Herren svarade med hög röst.
20 Herren steg ner på bergets topp och kallade upp Mose till sig.
21 Herren sa till Mose: Gå tillbaka och varna folket för att överträda gränslinjen. De får inte komma upp här för att se Gud, för då ska många dö.
22 Till och med prästerna måste rena sig, för att Herren inte ska förgöra dem.
23 Men folket kan inte komma upp på berget, invände Mose. Du sa att de inte fick det, och du sa till mig att dra en gräns runt berget, som de inte fick överskrida, därför att området innanför den tillhör Gud.
24 Men Herren sa: Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men låt inte prästerna och folket gå över gränsen eller försöka att komma hit upp, för då måste jag döda dem.
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och påminde dem om vad Gud hade sagt.
Allt lyder under Kristus
15 Kristus är den synliga bilden av den osynliga Guden och han fanns till innan Gud hade skapat någonting.
16 Ja, Kristus är i själva verket skaparen. Han har skapat allt i himlen och på jorden, både det vi kan se och det vi inte kan se, andevärldens kungar och riken, härskare och ledare. Allt skapades av Kristus för att tjäna honom.
17 Han fanns till före allt annat, och det är hans makt som håller ihop allting.
18 Han är huvudet för den kropp som består av hans folk, det vill säga församlingen. Kristus är den förste som har uppstått från döden, och därför är han den främste i allt.
19 Gud ville nämligen att allt som finns i honom själv också skulle finnas hos Sonen.
20 Det var genom hans död som Gud gjorde det möjligt för allt skapat, i himlen och på jorden, att komma till honom, och genom blodet på korset slöt Gud fred med alla människor.
21 Detta gäller också er, som en gång var så långt borta från honom. Ni var hans fiender och hatade honom och var skilda från honom genom era onda tankar och handlingar. Men nu har han på nytt gjort er till sina vänner.
22 Han gjorde det när hans Son led döden med sin kropp på korset, och genom denna död har Kristus nu fört er in i gemenskapen med Gud. Nu står ni inför honom utan att kunna anklagas för något. Det finns inget kvar som han ens kan klandra er för. I hans ögon är ni utan synd och skuld.
23 Det enda kravet är att ni helt och fullt tror på de goda nyheterna att Jesus dog för er och att ni är fasta och starka i Herren och inte förlorar det hopp som detta glädjebud ger er. Det nådde var och en av er, och nu sprids det över hela världen. Och jag, Paulus, har glädjen att få berätta om dessa nyheter för andra.
Johannes döper Jesus
13 Också Jesus lämnade sitt hem i Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,
14 men Johannes ville inte döpa honom.Han sa: Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.
15 Men Jesus svarade: Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill. Då döpte Johannes honom.
16 I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva.
17 Och en röst från himlen sa:Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Jag gläder mig över honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®