Book of Common Prayer
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
Vem får komma till Gud
15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?
2 Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.
3 Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.
4 Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.
5 Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.
Jetro ger Mose ett vist råd
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.
14 När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp.
15-16 Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja, svarade Mose sin svärfar. Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall.
17 Det där är inte bra! förklarade svärfadern.
18 Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.
19-20 Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.
21 Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.
22 Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.
23 Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret.
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.
25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.
26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.
5 Och nu ett ord till er som liksom jag är ledare i församlingen. Jag har med egna ögon sett Kristus dö på korset, och jag ska tillsammans med er också dela hans ära och härlighet när han återvänder.
2 Jag ber er att vara herdar för Guds hjord. Ta hand om alla i församlingen utan minsta ovilja. Gör det inte för att ni ska tjäna på det, utan därför att ni är ivriga att tjäna Herren.
3 Uppträd inte som härskare och tyranner utan led dem med ett gott föredöme.
4 Då ska ni få er belöning när överherden kommer - en evig delaktighet i hans härlighet och ära.
5 Ni yngre män bör se upp till de äldre som era ledare. Och ni bör alla tjäna varandra med ödmjukhet. Gud ger särskilda välsignelser till dem som är ödmjuka, men de som är stolta får ingen del av detta.
6 Om ni vill böja er och göra er små under Guds mäktiga hand, så kommer han att upphöja er när hans tid är inne.
7 Låt honom få ta hand om alla era bekymmer och sorger, för han vill alltid ert bästa.
8 Akta er för Satan, er dödsfiende. Han stryker omkring som ett hungrigt, rytande lejon och söker efter ett offer som han kan slita sönder.
9 Stå emot hans angrepp med beslutsamhet. Tro på Herren! Kom ihåg att andra kristna över hela världen också går igenom samma lidande.
10 När ni har lidit en liten tid, kommer vår Gud, som är full av godhet genom Kristus, att ge er sin eviga ära. Han ska själv komma och hämta er och föra er till sin härlighet och göra er starkare än någonsin.
11 Honom tillhör makten över allting i evigheternas evigheter. Amen.
Hälsningar
12 Jag skickar det här brevet till er genom Silvanus, som har mitt fulla förtroende. Jag hoppas att mitt korta brev har uppmuntrat er. Jag ville tala om för er hur stor Guds godhet är och hur mycket han bryr sig om er. Vad jag har skrivit här bör hjälpa er att stå starka i Guds kärlek.
13 Församlingen här i detta Babylon (Rom) sänder sina hälsningar. Min son Markus hälsar också.
14 Omfamna varandra i kristen kärlek. Frid till er alla som tillhör Kristus.Petrus
Jesu familjeträd
1 Detta är Jesu Kristi förfäder, från kung David och Abraham:
2 Abraham, Isak, Jakob (Jakob var far till Judas och hans bröder),
3 Judas, Peres och Sera (deras mor hette Tamar), Hesron,
4 Ram, Amminadav, Nahshon,
5 Salma, Boas (hans mor hette Rahav), Oved (hans mor hette Rut), Ishai
6 Kung David, Salomo (hans mor var Urias hustru),
7 Rehabeam, Avia, Asa,
8 Josafat, Joram, Ussia,
9 Jotam, Ahas, Hiskia,
10 Manasse, Amon, Josia,
11 Jojakin och hans bröder (födda vid tidpunkten för fångenskapen i Babylon)
12 Och efter fångenskapen: Shealtiel, Serubbabel,
13 Avihud, Eljakim, Asor,
14 Sadok, Akim, Elihud,
15 Elasar, Mattan, Jakob,
16 Jakob var far till Josef. (Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus Kristus, Guds Son).
17 Detta är de fjorton generationerna från Abraham till kung David, de fjorton generationerna från kung David till fångenskapen och de fjorton generationerna från fångenskapen till Kristus.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan de nu bodde i Nasaret började Johannes döparen predika ute i den judiska öknen. Huvudpunkterna i hans budskap var:
2 Vänd er bort från era synder! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära.
3 Profeten Jesaja hade många hundra år tidigare berättat om Johannes uppgift och sagt: Jag hör ett rop från öknen. Bered vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra.
4 Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han bar ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung.
5 Folk från Jerusalem och från hela Jordandalen och från alla delar av Judeen kom ut i öknen för att höra honom predika.
6 Och när de bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®