Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.
11-12 Och Herren sa till Mose: Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.'
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.
14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.
15 När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.
16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.
17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.
18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.
19 Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.
20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.
21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.
22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
Var goda föredömen
11 Kära vänner, ni är bara gäster här. Eftersom ert verkliga hem är i himlen, uppmanar jag er att hålla er borta från denna världens ondska och själviskhet som påverkar och skadar er.
12 Tänk på hur ni uppträder bland dem som inte tror, för även om de är misstänksamma mot er och angriper er nu, kommer de till slut att prisa Gud för era goda gärningar, när Kristus återvänder.
13-14 Underordna er alla lagar och rättsregler, för Herrens skull, och lyd regering och myndigheter. Gud har ju utsett deras företrädare till att straffa alla som handlar orätt och till att hedra dem som handlar rätt.
15 Det är Guds vilja att ert föredömliga sätt att leva ska tysta ner dem som dåraktigt fördömer det glada budskapet om Kristus, utan att känna till vad det kan göra för dem, eftersom de aldrig har känt dess kraft.
16 Ni är fria från lagen, men det innebär inte att ni är fria att göra det som är orätt. Utnyttja i stället er frihet så att ni alltid gör Guds vilja.
17 Visa respekt för alla. Älska de kristna överallt. Frukta Gud, och visa respekt för regering och myndigheter.
18 Ni som är slavar måste respektera era ägare och göra vad de säger till er - inte bara om de är vänliga och goda utan också om de är hårda och orättvisa.
19 Om ni ärligt försöker göra Guds vilja när ni lider orättvist står ni under hans särskilda omsorg.
20 Naturligtvis har ni inget beröm att vänta om ni visar tålamod när ni straffas för era egna felsteg. Men om ni handlar rätt och får lida för det, och visar tålamod under lidandet, då behagar ni Gud.
21 Sådant lidande är en del av den uppgift som Gud har gett er. Kristus, som led för er, är ert föredöme. Följ i hans fotspår.
22 Han syndade aldrig, och aldrig kom ett oöverlagt ord över hans läppar.
23 När han led, hotade han inte med att ge igen. Han lämnade saken åt honom som alltid dömer rättvist.
24 Han bar själv bördan av våra synder i sin egen kropp när han dog på korset, för att vi skulle bli befriade och i fortsättningen kunna leva rättfärdigt. Hans sår har läkt våra!
25 Ni gick bort från Gud, precis som får som går vilse, men nu har ni återvänt till er herde och beskyddare, som ser till att ni är trygga och skyddade från alla angrepp.
12 Och detta är mitt bud: Ni ska älska varandra så som jag har älskat er.
13 Den största kärleken visar någon när han ger sitt liv för sina vänner.
14 Ni är mina vänner om ni lyder mig.
15 Jag kallar er inte längre tjänare, för en herre anförtror sig inte åt sina tjänare. Nu är ni mina vänner, för jag har ju sagt er allt som Fadern har sagt mig.
16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er så att ni kan gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er allt vad ni ber om i mitt namn.
Jesus förvarnar om hat och förföljelse
17 Därför säger jag er ännu en gång: Ni ska älska varandra.
18 När människorna hatar er glöm då inte att man hatade mig innan man hatade er.
19 Den här världen skulle älska er om ni tillhörde den. Men det gör ni inte - för jag har kallat er till att lämna den, och därför hatar man er.
20 Kommer ni ihåg vad jag sa till er? 'En tjänare är inte större än sin herre.' Eftersom de har förföljt mig så kommer de naturligtvis att förfölja er. Och om de lyssnar till mina ord så borde de lyssna till er.
21 Världens människor kommer att förfölja er därför att ni tillhör mig, för de känner inte Gud som har sänt mig.
22 De skulle inte vara skyldiga om jag inte hade kommit och talat till dem. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.
23 Den som hatar mig hatar också min Far.
24 Om jag inte framför ögonen på dem hade gjort så mäktiga under, skulle de inte vara skyldiga. Men som det nu är har de sett dessa under, och ändå hatar de oss både mig och min Far.
25 Så har det uppfyllts som profeterna förutsagt om Messias: 'De har hatat mig utan orsak.'
26 Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er - den helige Ande som är sanningens Ande. Han kommer till er från Fadern, och han ska berätta allt om mig.
27 Och ni måste också berätta för alla om mig, för ni har varit med mig från början.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®