Book of Common Prayer

Två sätt att leva.

1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.

² De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.

³ De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.

⁴ Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.

⁵ De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.

⁶ Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.

Guds utvalde kung

2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?

² De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.

³ Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.

⁴ Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.

⁵ Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.

⁶ Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.

⁷ Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.

⁸ Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.

⁹ Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'

¹⁰ Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!

¹¹ Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!

¹² Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!

På flykt men ändå räddad

^1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

³ många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

⁴ Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

⁵ Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

⁶ Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

⁷ Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

⁸ Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

⁹ Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

Gud beskyddar mig

^1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!

³ Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?

⁴ Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.

⁵ Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!

⁶ Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.

⁷ Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!

⁸ Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.

⁹ När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.

Den som gräver en grop ...

^1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!

³ Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

⁴ Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,

⁵ om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.

⁶ Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.

⁷ Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.

^8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.

¹⁰ Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.

¹¹ Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.

¹² Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.

¹³ Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,

¹⁴ och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.

¹⁵ Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.

¹⁶ De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.

¹⁷ Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!

¹⁸ Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.

²¹ När Mose räckte ut sin hand över havet öppnade Herren en väg genom det med en mur av vatten på båda sidor. En stark östanvind blåste hela den natten och torkade upp havsbottnen,

²² så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark!

²³ Egyptierna följde efter dem med alla Faraos hästar, vagnar och kavallerister.

²⁴ Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egyptiernas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem.

²⁵ Hjulen på deras vagnar lossnade och föll av, så att vagnarna inte kunde ta sig fram. Låt oss komma härifrån! klagade egyptierna. Herren strider för dem mot oss.

²⁶ Herren sa till Mose: Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna med deras hästar och vagnar.

²⁷ Mose gjorde som Herren hade sagt, och vattnet återvände på morgonen till sitt normala läge. Egyptierna försökte fly, men Herren dränkte dem i havet.

²⁸ Vattnet täckte vägen och hästarna och vagnarna, och av hela Faraos armé, som förföljt israeliterna genom havet, överlevde inte en enda person.

²⁹ Israels folk hade vandrat genom havet på torr mark, och vattnet hade stått som murar på båda sidor om dem.

³⁰ På så sätt räddade Herren Israel från egyptierna den dagen, och Israels folk såg egyptierna ligga döda där på havsstranden.

³¹ När Israels folk såg det stora under som Herren hade gjort för dem mot egyptierna förstod de vem Gud var, och de ärade Gud och trodde på honom och hans tjänare Mose.

1 Från Petrus, utsänd av Jesus Kristus.Till de judiska kristna som har jagats bort från Jerusalem och som bor kringspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, provinsen Asien och Bithynien.

Hoppet om evigt liv

² Kära vänner, Gud vår Far utvalde er för länge sedan och visste att ni skulle bli hans barn. Och den helige Ande har varit verksam i er så att ni lyder Jesus Kristus, som har renat er med sitt blod. Jag ber att Gud ska ge er all den nåd och frid som ni behöver.

³ All ära tillhör Gud, vår Herres Jesu Kristi Far! Genom hans gränslösa godhet har vi fått förmånen att bli födda på nytt, så att vi nu är medlemmar i Guds egen familj. Nu lever vi i hoppet om ett evigt liv, eftersom Kristus uppstod från de döda.

⁴ Vi ska ärva ett evigt rike som aldrig kan förstöras eller blekna bort och det väntar på oss i himlen, utom räckhåll för all förstörelse.

⁵ Och Gud ska genom sin mäktiga kraft se till att ni tryggt och säkert kommer dit och kan ta emot hans frälsning, eftersom ni tror på honom. Den ska bli er vid tidens slut.

⁶ Gläd er därför och jubla! En underbar glädje ligger framför oss, även om vi för en tid kan få det svårt här nere.

⁷ Prövningar måste komma för att sätta er tro på prov och visa om den är tillräckligt stark och ren. På samma sätt som guldet renas av elden kommer er tro att prövas. För Gud är den mycket mer värd än guld. Om er tro överlever prövningens eld kommer den att ge er ära och härlighet den dag Jesus kommer tillbaka.

⁸ Ni älskar honom fast ni aldrig har sett honom. Och även om ni inte ser honom tror ni på honom och blir fyllda av en obeskrivlig, jublande och himmelsk glädje, när ni tänker på hans återkomst.

⁹ Då är ni vid målet för er tro och är räddade för all evighet.

¹⁰ Det var denna frälsning som profeterna inte helt kunde fatta. De ville så gärna förstå vad den nåd som de profeterade om egentligen betydde.

¹¹ Kristi Ande inom dem förutsa vad som skulle komma. Jesus Kristus skulle först möta lidande och sedan härlighet. De undrade när allt detta skulle hända och hur världen då skulle se ut.

¹² Gud lät dem då veta att detta inte skulle äga rum under deras egen livstid utan långt senare. Först nu har äntligen dessa goda nyheter nått er genom oss som har uppdraget att sprida dem. Den helige Ande, som blev sänd från himlen till vår hjälp, har med kraft talat genom oss. Vårt budskap är så underbart och fantastiskt att till och med änglarna i himlen längtar efter att få veta mer om det.

Jesus - vägen till Fadern

14 Känn ingen ängslan och oro. Ni tror ju på Gud, tro nu också på mig.

^2-3 Det finns många rum där min Far bor, och jag går nu i förväg och gör i ordning dem för er ankomst. När allt är färdigt ska jag komma och hämta er, så att ni alltid kan vara hos mig där jag är. Om det inte var så skulle jag ha sagt er det.

⁴ Och ni vet vart jag går och hur ni ska komma dit?

⁵ Nej, det vet vi inte, sa Tomas. Vi har ingen aning om vart du går. Hur ska vi då hitta dit?

⁶ Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.

⁷ Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.

⁸ Filippos sa: Herre, visa oss Fadern så är vi nöjda.

⁹ Jesus svarade: Vet du ännu inte ens vem jag är, Filippos, efter den långa tid som jag har varit tillsammans med er? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber ni då att få se honom?

¹⁰ Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.

¹¹ Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och om ni ändå inte tror mina ord, tro då på de under ni har sett mig göra.

^12-13 Ett är säkert: Var och en som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ändå större för jag går för att vara hos Fadern. Ni kan be honom om vad som helst i mitt namn, och jag ska göra det. Och Fadern ska bli ärad på grund av vad jag, Sonen, gör för er.

¹⁴ Ja, be om vad som helst, och använd er av mitt namn så ska jag göra det.

Löftet om den helige Ande

^15-16 Om ni älskar mig så lev som jag har lärt er. Och jag ska be Fadern att han i mitt ställe ska sända er en annan Hjälpare som aldrig ska lämna er.

¹⁷ Det är den helige Ande, som leder er in i den fulla sanningen. Världen kan inte ta emot honom, för den söker inte efter honom och känner honom inte. Men ni gör det, för han bor hos er nu och kommer att vara i er.