Book of Common Prayer
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
16 Samla nu ihop alla de äldste i Israel och tala om för dem att Herren har uppenbarat sig för dig, och att han sa: 'Jag har besökt mitt folk och sett hur de har det i Egypten.
17 Jag lovar att rädda dem från det lidande och den förnedring de blir utsatta för och att leda dem till det land där nu kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bor, ett land som flyter av mjölk och honung.'
18 De äldste i Israel kommer att lyssna till dig och följa med dig till Egyptens kung och säga: 'Herren, hebreernas Gud, har uppenbarat sig för oss och uppmanat oss att gå tre dagsresor ut i öknen och offra till honom. Låt oss nu få göra det!'
19 Men jag vet att kungen i Egypten inte vill låta er gå, även om han får känna på min styrka.
20 Jag tänker därför tvinga honom! Jag ska sända olyckor över landet ända tills han låter er fara.
21 Och jag ska se till att egyptierna ger er en mängd gåvor när ni ger er i väg, så att ni inte går tomhänta därifrån.
22 Varje kvinna ska be att få juveler, silver och guld och de finaste kläder från sin egyptiske herres fru och från grannkvinnorna, och ni ska klä era barn med det bästa som finns i Egypten! Ja, ni ska plundra Egypten på dess rikedomar.
Mose ber Gud om hjälp
4 Men Mose sa: De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!
2 Vad är det du har i din hand? frågade Herren honom. En herdestav, svarade han.
3 Kasta den på marken, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.
4 Då sa Herren till honom: Ta fast den i stjärten! När Mose gjorde det, blev den en stav igen.
5 Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6 Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet. Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!
7 Stick in den igen, sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8 Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra, sa Herren till honom,
9 och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod.
10 Men Mose kom med fler invändningar: Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.
11 Vem har gett dig din mun? frågade Herren honom. Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?
12 Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga.
Livets mening
12 Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom genom att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom.
2 Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredsställer Gud.
3 Som Guds budbärare vill jag förmana er. Var ärliga i er bedömning av er själva, mät ert värde med måttet av den tro som Gud har gett er.
4-5 På samma sätt som en kropp är beroende av att alla dess delar fungerar, så är också vår gemenskap i Kristus beroende av att var och en av oss fungerar. Vi är alla delar i Kristi kropp, var och en av oss med olika uppgifter att sköta, och alla behövs för att göra den fullständig. Vi tillhör därför varandra, och var och en behöver de andra.
6 Gud har i sin nåd gett oss olika gåvor. Om Gud därför har gett dig gåvan att profetera, profetera då så ofta du kan det och så ofta som din tro är stark nog att ta emot ett budskap från Gud.
7 Om din gåva är att tjäna andra, tjäna dem väl. Om du undervisar, gör det som en god lärare.
8 Om du är den som förmanar, se till att du ger uppmuntran och tröst. Om Gud har gett dig pengar, var generös och hjälp andra. Om Gud har gett dig ledarförmåga, ta då det ansvaret på allvar. Den som tröstar andra ska göra det med glädje.
9 Låtsas inte bara att ni älskar andra, utan älska dem verkligen. Hata det som är orätt. Stå på det godas sida.
10 Älska varandra som syskon. Låt det inte finnas någon gräns för den uppskattning och respekt ni visar varandra.
11 Var aldrig lata i ert arbete, utan tjäna Herren med glädje.
12 Gläd er åt allt det som Gud har i beredskap åt er. Ha tålamod i svårigheter och be alltid.
13 När Guds barn behöver något så ska ni hjälpa dem. Och gör det till en vana att bjuda hem gäster på mat, och ge dem också logi för natten, om de behöver det.
14 Om någon behandlar er orättvist för att ni är kristna så döm honom inte, utan be att Gud ska välsigna honom.
15 När andra är lyckliga, så gläd er då tillsammans med dem. Om de är ledsna så dela deras sorg.
16 Samarbeta med glädje! Försök inte vara främst. Försök inte ställa er in hos betydelsefulla människor, utan uppskatta vanliga människors sällskap. Och tro inte att ni vet allt!
17 Betala aldrig ont med ont. Var inställda på att göra det som är gott, och låt alla se att ni är alltigenom ärliga.
18 Gräla inte med någon. Gör allt vad ni kan för att kunna leva i fred med andra människor.
19 Kära vänner, hämnas aldrig. Lämna det åt Gud, för han har sagt att det är hans sak att göra. Ta därför inte lagen i egna händer.
20 Ge din fiende mat om han är hungrig. Om han är törstig så ge honom något att dricka, och ni kommer att samla glödande kol på hans huvud. Med andra ord: han kommer att skämmas över vad han har gjort mot er.
21 Låt inte det onda ta överhanden, utan besegra det genom att göra gott.
46 Vem av er kan anklaga mig för en enda synd? Ingen! Och när jag säger er sanningen varför tror ni mig inte?
47 Var och en som har Gud till far lyssnar med glädje till Guds ord. Eftersom ni inte gör det bevisar det att ni inte är hans barn.
Jesus berättar att han alltid funnits till
48 Du din samarier! Utböling! Djävul! ropade de judiska ledarna ilsket. Har vi inte hela tiden sagt att du är besatt av en ond ande?
49 Nej, sa Jesus, jag har ingen ond ande i mig. För jag ärar min Far. Men ni vanärar mig.
50 Det är inte jag som vill upphöja mig själv, utan Gud vill det, och han kommer att döma dem som inte accepterar mig.
51 Jag säger er med det största allvar: Ingen som lyder mig ska någonsin dö!
52 Då sa judarnas ledare: Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham och profeterna dog, och ändå säger du att om man lyder dig så ska man inte dö.
53 Du menar alltså att du är större än fader Abraham? Och större än profeterna som också dog? Vem tror du att du är egentligen?
54 Då sa Jesus till dem: Om jag bara berömmer mig själv, så skulle det inte räknas. Men det är min Far, samme Far som ni gör anspråk på som er Gud som berömmer och ärar mig.
55 Men ni känner honom ens inte. Jag gör det däremot. Om jag sa något annat så skulle jag vara en lika stor lögnare som ni är. Men det är sant att jag känner honom och lyder honom helt och fullt.
56 Er far Abraham såg förväntansfullt fram emot att jag skulle komma. Han visste det, och nu gläder han sig.
57 De judiska ledarna sa: Du är inte ens femtio år, och du har sett Abraham?
58 Jesus svarade: Sanningen är att jag fanns till innan Abraham ens var född!
59 Då plockade de upp stenar för att döda honom, men Jesus kom undan och lämnade templet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®