Book of Common Prayer
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
13 Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!
14 Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.
15 Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.
16 Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.
17 Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Herrens nåd tar aldrig slut
136 Tacka Herren, för han är god. Hans nåd tar aldrig slut.
2 Tacka gudarnas Gud, för hans nåd tar aldrig slut.
3 Tacka herrarnas Herre, för hans nåd tar aldrig slut.
4 Prisa honom, som är den ende som kan göra mäktiga under, för hans nåd tar aldrig slut.
5 Prisa honom, som genom sin vishet skapade himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
6 Prisa honom som skilde jord och hav åt, för hans nåd tar aldrig slut.
7 Prisa honom som skapade sol och måne, för hans nåd tar aldrig slut.
8 Solen råder över dagen, för hans nåd tar aldrig slut,
9 och månen och stjärnorna råder över natten, för hans nåd tar aldrig slut.
10 Prisa honom som dödade den äldste sonen i varje egyptisk familj, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
11-12 Han förde sitt folk ut ur Egypten med stor kraft och med starka händer slog han deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
13 Prisa Herren, som delade Röda havet för att bana en väg för dem, för hans nåd tar aldrig slut.
14 Han ledde dem rakt genom det, för hans nåd tar aldrig slut.
15 Och han dränkte Farao och hans armé i havet, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
16 Prisa honom som förde sitt folk genom öknen, för hans nåd tar aldrig slut.
17 Prisa honom som räddade sitt folk ur mäktiga kungars grepp, för hans nåd tar aldrig slut.
18 Han dödade berömda kungar, som var deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut:
19 Sihon, amoreernas kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut,
20 och Og, Basans kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut.
21 Gud gav dessa kungars länder till Israel, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
22 Så tog det folk som tjänar honom hela landet i besittning, för hans nåd tar aldrig slut.
23 Han glömde oss inte även när vi blev besegrade, för hans nåd tar aldrig slut,
24 och han räddade oss från våra fiender, för hans nåd tar aldrig slut.
25 Han ger mat till varje levande varelse, för hans nåd tar aldrig slut.
26 Tacka honom, den Gud som regerar i himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
Jakob välsignar Josef
27 Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.
28 Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.
29 När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,
30 utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder. Och Josef lovade att göra så.
31 Svär att du kommer att göra det, fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.
48 En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.
2 När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom
3 och sa till honom:Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
4 och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'
5 Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.
6 Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.
7 Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem.
Varning för avgudar
10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.
2 Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.
3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.
6 Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,
7 och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.
8 Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.
9 Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.
10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.
11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.
12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.
13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.
Jesus undervisar om inre renhet
7 En dag kom några av judarnas religiösa ledare från Jerusalem för att fråga ut honom.
2 De hade lagt märke till att en del av hans lärjungar inte följde de vanliga judiska ritualerna innan de åt.
3 (Judarna, speciellt fariseerna, äter nämligen inte förrän de har tvättat sig om händerna.
4 När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid göra det innan de rör någon mat. Det finns också många andra exempel på lagar och regler som de är noga med att följa och alltjämt följer, som t.ex. att skölja bägare och skålar osv.)
5 De religiösa ledarna frågade därför Jesus: Varför följer inte dina lärjungar våra gamla seder? De äter utan att först ha tvättat händerna.
6-7 Jesus svarade: Hur rätt hade inte profeten Jesaja när han skrev om er, era hycklare: 'Dessa människor talar vackert om Gud, men i verkligheten känner de honom inte. Deras tillbedjan är rena skämtet, för de påstår att han kräver att människorna ska lyda deras egna påhittade regler.' Jesaja hade verkligen rätt!
8 Orden passar in på er för ni bryr er inte om Guds bud utan ersätter dem med era egna människogjorda lagar.
9 Ni förkastar helt enkelt Guds lagar, och för traditionens skull trampar ni dem under era fötter.
10 Mose gav er till exempel detta bud från Gud: 'Respektera din far och mor, för den som föraktar sin far eller mor måste dö!
11 Men ni påstår att det är fullkomligt rätt att strunta i sina behövande föräldrar genom att säga till dem: 'Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er! Jag har nämligen gett Gud det som jag kunde ha gett er.'
12-13 Så bryter ni Guds lag för att slå vakt om de regler ni själva hittat på. Och detta är bara ett enda exempel. Det finns många, många fler.
14 Sedan ropade Jesus till folket och bad dem att komma och lyssna: Hör på allihop, sa han, och försök att förstå vad jag säger er.
15 Det är inte det som en människa äter som skadar henne, utan det hon säger och tänker och gör.
16 Det är nyttigt för er att noga tänka igenom det.
17 För att slippa folkhopen gick Jesus därefter in i ett hus, för att vara ensam med lärjungarna. Då frågade de honom vad han menade med det han just hade sagt.
18 Förstår inte ni det heller? frågade han. Fattar ni inte att det ni äter inte kan smutsa ner er själ?
19 Maten har inget med ert förhållande till Gud att göra, utan passerar bara genom magen och ut igen..
20 Sedan tillade han: Det som smutsar ner en människa är det som kommer från hennes innersta,
21 som till exempel onda tankar som leder till stöld, mord, otrohet i äktenskapet, begär efter det som tillhör andra,
22 ondska, bedrägeri, utsvävningar, avund, skvaller, högfärd och all annan dårskap.
23 Allt detta kommer inifrån. Det är det som fördärvar er och gör er smutsiga inför Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®