Book of Common Prayer
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
44 När bröderna var klara för hemresan befallde Josef sin husföreståndare att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och sa till honom att lägga tillbaka de pengar som de hade betalat med överst i säckarna.
2 Josef gav också order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Husföreståndaren gjorde som han hade blivit tillsagd.
3 Bröderna steg upp i gryningen och gav sig iväg med sina tungt lastade åsnor.
4 När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin husföreståndare: Skynda dig efter dem! Stoppa dem och fråga varför de handlar på det här sättet mot mig, när jag, deras välgörare, har varit så god mot dem.
5 Fråga dem: 'Vad menar ni med att stjäla min husbondes personliga silverbägare, som han använder till att spå med? Fattar ni vad ni har gjort?'
6 Husföreståndaren hann ifatt dem och sa till dem allt som han hade fått order om.
7 Vad pratar du om egentligen? frågade de. Vilka slags människor tror du vi är, eftersom du kan anklaga oss för något så fruktansvärt?
8 Tog vi inte med oss tillbaka de pengar som vi hade funnit i säckarna? Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus?
9 Om du hittar denna bägare hos någon av oss, så ska han dö, och alla vi övriga är villiga att bli slavar åt din husbonde så länge vi lever.
10 Det låter nog bra, men det räcker med att den som stal bägaren blir min slav, svarade mannen. Ni andra går fria.
11 De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem.
12 Husföreståndaren började leta i den äldste broderns säck och gick sedan igenom de övrigas. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck.
13 Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden.
14 Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.
15 Vad är det ni försöker göra? frågade Josef. Förstår ni inte att en man som jag vet vem som stal den?
16 Juda svarade uppgivet: Vad ska vi säga, herre? Hur kan vi be om nåd? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud straffar oss för våra synder. Vi har alla återvänt för att bli dina slavar, både alla vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.
17 Nej, sa Josef. Bara den som stal bägaren ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far.
Frikänd!
8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.
2 Andens livgivande kraft, som är min genom Jesus Kristus, har nämligen fört mig ut ur syndens och dödens onda cirkel.
3 Vi blir inte frälsta från syndens grepp genom att lära oss Guds bud, för vi klarar inte av att hålla dem. Men Gud satte en ny och annorlunda plan i verket för att rädda oss. Han sände sin egen son i en mänsklig kropp som vår - med den skillnaden att vår är syndig - och han krossade syndens makt över oss, genom att ge sig själv som ett offer för våra synder.
4 Därför kan vi nu lyda Guds lagar, om vi är ledda av den helige Ande och inte längre lyder den gamla naturen som finns i oss.
5 De som låter sig behärskas av den lägre naturen lever bara för sin egen skull, men de som följer den helige Ande finner att de gör det som Gud vill.
6 Om man följer den helige Ande leder det till liv och frid, men om man följer den gamla naturen leder det till döden,
7 eftersom den gamla syndiga naturen inom oss är i strid med Gud. Den har aldrig lytt Guds lagar och kommer aldrig att göra det.
8 Därför kan de som fortfarande behärskas av sitt gamla, syndiga jag och följer sina gamla, onda begär aldrig göra Guds vilja.
9 Men ni är inte sådana. Ni behärskas av er nya natur, om Guds Ande bor i er, och kom ihåg att om någon inte har Kristi Ande, så är han inte en kristen.
10 Även om Kristus bor i er måste kroppen dö på grund av synd, men er ande kommer att leva, därför att Kristus har förlåtit er.
25 Och jag försäkrar er att den tid kommer, ja den är faktiskt redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som lyssnar ska leva.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Och han har gett honom rätt att döma människornas alla synder, därför att han är Människosonen.
28 Bli inte förvånade. Tiden är verkligen inne när alla de döda ska höra Guds Sons röst
29 och stå upp igen - de som har gjort gott till evigt liv och de som levt i ondska till dom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®