Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
16 När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest.
17 Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats,
18 men de blev rädda när de förstod vart de var på väg.Det är för att pengarna låg i säckarna, sa de. Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar.
19 När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man
20 och sa till honom: När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat,
21 stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka,
22 tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna.
23 Oroa er inte för det, sa Josefs närmaste man till dem. Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er.Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem.
24 De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder.
25 De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där.
26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom.
27 Han frågade hur de hade haft det och tillade: Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?
28 Ja, svarade de. Han lever och mår bra. Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.
29 Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig.
30 Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där.
31 Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: Nu äter vi.
32 Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem.
33 Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste!
34 Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.
10 Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man!
11 Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.
12 Här skulle jag vilja göra ett tillägg, men det är mitt eget och inte en direkt befallning från Herren. Om en kristen man har en hustru som inte är kristen, men som vill stanna hos honom i alla fall, får han inte lämna henne eller skilja sig från henne.
13 Och om en kristen kvinna har en man som inte är kristen, och han vill att hon ska stanna hos honom, så får hon inte lämna honom.
14 För den man som inte är kristen kan kanske med sin troende hustrus hjälp bli kristen. Och hustrun som inte är troende kan med sin troende mans hjälp bli kristen. Också för barnen är ju detta det bästa eftersom de då också blir inneslutna i den kristna gemenskapen.
15 Men om mannen eller hustrun, som inte är kristen, gärna vill skilja sig, så är det tillåtet. I sådana fall ska inte den troende mannen eller hustrun kämpa för att den andre ska stanna kvar, för Gud vill att vi ska leva i frid och harmoni.
16 Det finns nämligen ingen garanti för en kristen man eller hustru att den andra parten blir omvänd genom att de fortsätter att leva som gifta.
Lev vidare i samma ställning som förut
17 En allmän regel är att var och en bör fortsätta leva i den ställning han var när Gud kallade honom.
18 En man som till exempel redan har gått igenom den judiska omskärelseceremonin innan han blev kristen behöver inte oroa sig för det, och om han inte har blivit omskuren ska han inte göra det nu.
19 Det har ingen betydelse för en kristen om han har gått igenom den ceremonin eller inte. Men det är av avgörande betydelse att han gör Guds vilja och håller Guds bud.
20 Normalt bör en person fortsätta med det arbete som han höll på med när Gud kallade honom.
21 Är du kanske slav? Låt inte det oroa dig, men om du får en chans att bli fri, så ska du naturligtvis ta den.
22 Som slav kan du glädja dig åt att Kristus har gjort dig fri från syndens fruktansvärda kraft. Om du däremot är en fri man, så kom ihåg att du nu är Kristi slav.
23 Kristus har köpt dig och betalat priset och därför tillhör du honom. Du är inte längre bunden till människor och deras makt över dig.
24 Därför, kära bröder, vilken ställning en person än har när han blir kristen, så bör han stanna i den, för Herren är med och hjälper honom.
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.
3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.
5 Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.
6 Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.
7 Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!
8 Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.
9 Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.
10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.
11 Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.
12 Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.
13 Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.
14 Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,
15 och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.
16 De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,
17 och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.
18 Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.
19 Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.
20 Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®