Book of Common Prayer

Herre, där du är vill jag vara

^1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!

³ Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.

⁴ Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.

⁵ Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.

⁶ Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.

⁷ Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.

⁸ Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.

Hos Gud finner jag ro

^1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.

³ Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?

^4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!

⁶ Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.

⁷ Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?

⁸ Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.

⁹ Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!

¹⁰ Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.

^11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.

¹³ Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.

Gud triumferar

^1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!

³ Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.

⁴ Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!

⁵ Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!

⁶ Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.

⁷ De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen

⁹ då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.

^10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.

^12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!

¹⁵ När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.

^16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.

¹⁸ Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.

¹⁹ Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.

²⁰ Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.

²¹ Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.

²² Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.

²³ Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!

²⁴ Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.

²⁵ O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.

²⁶ Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.

²⁷ Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!

²⁸ Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.

²⁹ Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!

³⁰ Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.

³¹ Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.

³² Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.

³³ Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,

³⁴ till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.

³⁵ Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.

³⁶ Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!

Josef och hans bröder träffas i Egypten

42 När Jakob hörde att det fanns säd tillgänglig i Egypten, sa han till sina söner: Varför står ni här och tittar på varandra?

² Jag har hört att det finns säd att få i Egypten. Res dit och köp lite åt oss, innan vi alla svälter ihjäl.

³ Då reste Josefs tio äldre bröder ner till Egypten för att köpa säd.

⁴ Jakob ville nämligen inte att Josefs yngre bror, Benjamin, skulle få resa med, av fruktan för att någon olycka skulle drabba honom.

⁵ Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med många människor från andra länder för att köpa mat, för svälten var lika allvarlig i Kanaan som på andra platser.

⁶ Eftersom Josef var härskare över hela Egypten och ansvarig för sädes-försäljningen, var det till honom hans bröder kom, och de bugade sig djupt för honom med sina ansikten mot jorden.

⁷ Josef kände omedelbart igen dem, men låtsades som ingenting.Var kommer ni ifrån? frågade han barskt.Från Kanaans land, svarade de. Vi har kommit för att köpa säd.

^8-9 Det var uppenbart att de inte kände igen Josef. Då kom Josef ihåg drömmarna som han hade haft för länge sedan? Men han sa till dem: Ni är spioner! Ni har kommit hit för att se hur hungersnöden har gjort vårt land utfattigt.

¹⁰ Nej, nej! svarade de. Vi har kommit för att köpa mat.

¹¹ Vi är alla bröder och hederliga män, herre! Vi är inga spioner!

¹² Jo, det är ni, fortsatte han. Ni har kommit för att ta reda på hur svaga vi är.

¹³ Herre, sa de. Vi är tolv bröder, och vår far bor i Kanaans land. Vår yngste bror är kvar hos vår far, och en av våra bröder har dött.

¹⁴ Jaså, sa Josef. Vad har det för betydelse? Ni är spioner.

¹⁵ Men så här tänker jag kontrollera om ni talar sanning. Jag svär vid Faraos liv, att ni inte ska få lämna Egypten förrän er yngste bror kommit hit.

¹⁶ En av er får resa och hämta honom! Resten av er tänker jag behålla kvar här i fängelse. Då kommer vi att få reda på om er berättelse är sann eller ej. Om det visar sig att ni inte har någon yngre bror, så vet jag att ni är spioner.

¹⁷ Under tre dagar lät han dem sitta i fängelse.

Omoral

5 Så måste jag ta upp en annan sak. Det påstås att det hos er förekommer synd av sådant slag som man aldrig annars hör talas om. Ni har en man i er församling som har ett sexuellt förhållande med sin fars hustru.

² Och ni är ändå så präktiga, så andliga! Varför sörjer ni inte och skäms, och ser till att ni utesluter denne man ur er gemenskap?

^3-4 Även om jag inte är hos er, så har jag tänkt mycket på detta, och i Herrens, Jesu Kristi, namn har jag redan beslutat vad som ska göras. Kalla samman församlingen! Herrens Jesu kraft kommer att vara med er när ni träffas, och jag ska vara med er i anden.

⁵ Ni ska be den här mannen lämna församlingsgemenskapen och överlämna honom i Satans händer, för att han ska bli straffad, i hopp om att hans själ ska räddas, när vår Herre Jesus Kristus återvänder.

⁶ Det är fruktansvärt att ni skryter med er renhet och ändå låter sådana här saker fortsätta. Förstår ni inte att om bara en enda människa tillåts att leva i synd, så kommer snart alla att angripas?

⁷ Avlägsna denne onde mans inflytande, så att ni kan förbli rena. Kristus, Guds Lamm, har slaktats för oss.

⁸ Låt oss därför fira högtid och växa oss starka i honom, och helt och hållet lämna bakom oss det gamla livet med dess hat och ondska. Ja, låt oss fira högtid med hederns och uppriktighetens och sanningens rena bröd.

^18-19 Här är namnen på de tolv: Simon, som Jesus gav det nya namnet Petrus, Jakob och Johannes (Sebedaios söner, som han kallade åsksönerna). Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob (Alfaios son), Taddaios, Simon (medlem av seloternas revolutionära parti, som ville bekämpa den romerska övermakten med våld) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).

Jesus beskylls för att vara besatt av Satan

²⁰ När han återvände till det hus där han bodde började folk på nytt att samlas, och snart var huset så fullt av folk så att varken han eller lärjungarna ens fick tid att äta.

²¹ När hans anhöriga hörde det kom de för att försöka ta hand om honom. Han är galen! sa de.

²² Men de judiska lagexperterna, som hade kommit från Jerusalem, sa: Han är besatt av Satan, de onda andarnas kung. Det är därför som de onda andarna lyder honom.

²³ Jesus kallade då till sig dessa män och med hjälp av exempel som de alla förstod frågade han: Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴ Ett rike som strider med sig självt kommer att gå under.

²⁵ Och en familj, där man ständigt och jämt grälar och strider med varandra, kan inte bestå.

²⁶ Om djävulen strider med sig själv, så har han inte längre någon makt och det är ute med honom.

²⁷ Han måste bindas innan hans onda andar kan kastas ut, på samma sätt som en stark man måste bindas innan man kan bryta sig in i hans hus och stjäla hans tillhörigheter.

²⁸ Därför vill jag till varje pris göra klart för er att vilken synd som helst kan förlåtas, till och med hädelse mot min Far.

²⁹ Men den som hädar den helige Ande kan aldrig förlåtas. Det är en oförlåtlig synd.

³⁰ Han sa detta till dem därför att de påstod att han gjorde sina under genom djävulens kraft och inte genom den helige Andes kraft.

Jesus berättar om sin verkliga familj

^31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.

³³ Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?

³⁴ Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!

³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.