Book of Common Prayer
Övervunnen rädsla
1-3 Herre, var barmhärtig mot mig! Hela dagen har fiendetrupperna ryckt fram. Många är stolta över att få strida mot mig. De längtar efter att kunna besegra mig!
4-5 Men när jag är rädd, sätter jag mitt hopp till Gud. Jag litar på dina löften. Vad kan vanliga dödliga människor göra mot mig, så länge jag litar på dig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gömmer sig överallt och lyssnar efter mina steg och väntar på ett lämpligt tillfälle att döda mig.
8 De tror att de ska lyckas! Men låt dem inte göra det, Herre! Slå dem till marken i din vrede!
9 Du har sett hur jag plågad har irrat omkring. Alla mina tårar har du räknat, ja du har antecknat varenda en av dem i din bok.
10 Den dag jag ropar till dig om hjälp, kommer striden att vända och mina fiender att fly! Därför vet jag att Gud är på min sida!
11-12 Jag tror på Gud och prisar honom för hans löften. Jag är inte rädd för någonting som dessa människor skulle kunna göra mig!
13 Herre, jag ska utan att tveka göra vad jag har lovat dig.
14 Tack för att du har räddat mig undan döden och styrt mina steg, så att jag inte har fallit. Därför får jag leva vidare i din närhet och vandra i livets ljus.
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.
47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.
48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.
49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.
50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.
51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.
52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri.
53 Slutligen hade de sju goda åren gått.
54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.
55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. Lyd honom vad han än säger, sa han till dem.
56-57 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.
8 Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.
9 Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.
10 Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.
11 Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.
12 Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.
13 Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.
15 För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.
16 Jag ber er att ta mig till föredöme.
17 Det egentliga skälet till att jag sänder Timotheos till er är att hjälpa er att göra detta. För han är en av dem som jag har vunnit för Kristus, ett älskat och pålitligt Guds barn. Han kommer att påminna er om hur jag undervisar i alla de församlingar som jag besöker.
18 Jag vet att några av er har blivit högfärdiga, och tror att jag är rädd för att komma och ta itu med er.
19 Men jag ska komma - och det snart - om Herren tillåter, och då ska jag ta reda på om dessa högfärdiga människor bara är stora i orden eller om de verkligen har Guds kraft.
20 Guds rike är inte bara ord, det är att leva i Guds kraft.
21 Vilket väljer ni? Ska jag komma med straff och tillrättavisning, eller ska jag komma med stilla kärlek och mildhet?
Stora skaror följer Jesus
7-8 Under tiden drog sig Jesus och hans lärjungar tillbaka till stranden, och en stor skara människor från Galileen, Judeen, Jerusalem och Idumeen, men också från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Nyheterna om hans under hade nämligen spritt sig vida omkring, och folk strömmade till för att se vad som försiggick.
9 Jesus bad då sina lärjungar att skaffa fram en båt och ha den i beredskap för att rädda honom undan om folket på stranden skulle tränga på alltför mycket.
10 Många hade nämligen blivit botade den dagen, och därför trängde sig massor av sjuka människor på från alla håll för att röra vid honom.
11 När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: Du är Guds Son!
12 Men Jesus förbjöd dem att tala om vem han var.
Jesus väljer ut de tolv apostlarna
13 Därefter gick Jesus upp bland bergen och han tog med sig några män som han valt ut.
14-15 Då de var samlade runt honom utsåg han bland dem tolv som alltid skulle vara hos honom. Senare skulle han sända ut dem till att predika och driva ut onda andar.
16-17 ,
18-19 Här är namnen på de tolv: Simon, som Jesus gav det nya namnet Petrus, Jakob och Johannes (Sebedaios söner, som han kallade åsksönerna). Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob (Alfaios son), Taddaios, Simon (medlem av seloternas revolutionära parti, som ville bekämpa den romerska övermakten med våld) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®