Book of Common Prayer

Märkt av döden och glömd av vänner

^1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.

³ Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.

⁴ Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.

⁵ Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!

⁶ Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.

⁷ De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.

⁸ Och bakom min rygg viskar de till varandra:

⁹ Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!

¹⁰ Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!

¹¹ Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!

¹² Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.

¹³ Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.

¹⁴ Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!

Tröst mot våld och förtal

David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.^1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.

⁴ Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.

⁵ Du älskar det onda mer än det goda!

⁶ Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!

⁷ Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.

⁸ De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:

⁹ Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.

¹⁰ Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.

¹¹ Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!

Utlämnad åt fiender

44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.

^2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.

⁴ Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.

⁵ Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,

⁶ för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.

⁷ Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.

⁸ Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.

⁹ Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!

¹⁰ Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.

¹¹ Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.

¹² Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.

¹³ Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.

¹⁴ Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.

¹⁵ Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.

^16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.

¹⁸ All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.

¹⁹ Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.

²⁰ Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.

²¹ Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,

²² skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.

²³ Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.

²⁴ Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?

²⁵ Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?

²⁶ Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.

²⁷ Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.

Josef säljs som slav

37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.

² Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.

³ Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.

⁴ Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.

⁵ En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.

⁶ Hör här, sa han stolt.

⁷ Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!

⁸ Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.

⁹ Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!

¹⁰ Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?

¹¹ Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.

1 Från Paulus, utvald av Gud och utsänd av Jesus Kristus och från broder Sosthenes.

² Till de kristna i Korinth, som Gud har kallat till att vara hans folk och utvalda åt Kristus Jesus, tillsammans med alla kristna överallt, alla som tillber vår Herre Jesus Kristus.

³ Nåd och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Gud har välsignat er

⁴ Jag tackar Gud varje dag för allt det underbara som han har gett er nu när ni tillhör Kristus.

⁵ Nu lever ni ett innehållsrikt liv. Gud har gett er en andlig kunskap och ni kan både förstå sanningen och ge uttryck för den.

⁶ Allt det jag lovade att Kristus kan göra har nu skett, eftersom er bekännelse är klar och tydlig! Nu upplever ni all hans godhet och välsignelse.

⁷ Ni har fått del av alla andliga gåvor och all kraft för att göra hans vilja medan ni väntar på att Herren Jesus Kristus ska komma igen.

⁸ Och han ska ge er det stöd och den fasthet ni behöver, ända tills han kommer, så att ni är fria från synd och skuld den dagen.

⁹ Ja, det vill Gud göra, för han håller alltid vad han har lovat, och han har själv inbjudit er till denna underbara vänskap med sin Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Paulus vädjar om enhet

¹⁰ Men kära bröder, jag ber er i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att se till att ni är eniga så att inte församlingen splittras. Ni måste vara överens och ha samma målsättning.

¹¹ Några av dem som bor i Chloes hus har nämligen berättat för mig om era diskussioner, kära bröder.

¹² En del av er säger: Jag följer Paulus, andra att de håller på Apollos eller Petrus, och några menar att bara de är Kristi enda sanna efterföljare.

¹³ Vad menar ni egentligen? Skulle Kristus vara delad? Inte har väl jag, Paulus, dött för era synder? Har några av er blivit döpta i mitt namn?

¹⁴ Nu är jag tacksam för att jag inte har döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius.

¹⁵ Ingen kan komma på tanken att jag har försökt att bilda något nytt och starta en Paulusförsamling.

¹⁶ Jo, jag har visst döpt Stefanas familj också. Men att jag har döpt någon annan kan jag inte påminna mig.

¹⁷ Kristus har inte sänt mig för att döpa, utan för att predika de goda nyheterna. Och jag gör det så enkelt som möjligt, utan djupsinniga ord och logiska förklaringar. Det finns ingen anledning att försvaga den enorma kraft som finns i det enkla budskapet om Kristi kors.

I Jesus har vi tillgång till Guds liv

¹⁸ Visst låter det galet för dem som är på väg att gå förlorade, när de får höra att Jesus genom att bli avrättad på ett kors kan rädda dem. Men vi som är frälsta och är på rätt väg upplever Guds mäktiga kraft i detta budskap.

¹⁹ För Gud säger: Jag ska sätta stopp för alla genomtänkta och förnuftiga frälsningsplaner av människor , hur förståndiga och visa de än tycks vara!

Johannes döparen förbereder vägen för Jesus

1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.

² Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.

³ Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'

⁴ Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.

⁵ Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.

⁶ Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

⁷ Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.

⁸ Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!

Johannes döper Jesus

⁹ En dag kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden.

¹⁰ I det ögonblick då Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig, och den helige Ande sänkte sig ner som en duva över honom.

¹¹ Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son. Du är min glädje.

Djävulen frestar Jesus i öknen

^12-13 Omedelbart därefter blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande. Där frestade djävulen honom i fyrtio dagar, och han levde ensam tillsammans med de vilda djuren. Och änglarna kom och stod till hans tjänst.